Under en tid kommer Sarah Djerf, skribent och sommelier som precis kommit tillbaka till Sverige efter 11 år i Italien, gästskriva några inlägg här om sin relation till Italiens viner. Först ut: vackra Piemonte!

//

Mitt första möte med Piemonte:

Det var snöstorm och vi såg mindre än en halvmeter framför bilen. Jag var, helt ärligt, säker på att det skulle sluta med att vi frös ihjäl i ett dike. Men vi överlevde, provade otroliga viner och jag fick mitt första och bestående intryck av regionen; otrolig!
Det vin de flesta kommer att tänka på när italiens nordvästra hörn kommer på tal är, utan tvekan, Barolo. Ett vin som går under det föga ödmjuka smeknamnet ”Kungen” av italienska viner. Det är nästan alltid jättegott (och dyrt) även om det i vissa fall kan behöva lite tid för att ”lugna ner” sig.
Barbaresco är en by intill Barolo och här görs viner som faktiskt (enligt mig) kan överskrida Barolo i kvalitet, ibland även i pris men oftast kostar det något mindre. Båda är de tillverkade av druvsorten nebbiolo.
Det händer att man hör talas om feminina och maskulina viner och inte minst då man pratar om Barbaresco versus Barolo. De förstnämnda pratas ofta om som mjuka och fruktiga och de senare sträva och tuffa. Enligt mig är sträva och tuffa kvinnor numer lika vanliga som mjuka och fruktiga män (och samma gäller för vinerna) så jag lägger ingen vikt vid den uppdelningen.
Vill man spendera lite mindre för ett piemontesiskt vin kan man välja ett Langhe Nebbiolo. Den ofta underskattade druvsorten barbera är heller inte att förglömma. Jag tänkte faktiskt tipsa om lite goda barberaviner till helgen men slogs av det dåliga utbud vi har att röra oss med när det gäller just dessa. Det är beställningssortimentet som gäller (eller e-handel) om man inte vill dricka Briccotondo, vilket man kanske inte vill göra varje kväll.
Ett bestående matminne från den dramatiska resan utspelade sig när vi hittat fram till Barbaresco (med livet i behåll) och kommit in i värmen på en osteriaTajarin con burro e salvia är färsk tunt skuren pasta liknande tagliatelle serverad med smör och salvia. Superenkelt att göra själv (färsk pasta är kanske inte superenkelt att göra själv men jag menar själva såsen) och jättegott.
Mitt senaste möte med Piemonte var i höstas och var ingen nära-döden-upplevelse alls faktiskt. Snarare gjorde det mig ännu mer tacksam över att jag inte frös ihjäl i det där diket och kan fortsätta njuta av maten, vinet och vyerna.
 
IMG_5637
Vintips:
Barbera d’Asti Ca’ di Pian, La Spinetta (nr 73926 BS) 181 kr
I höstas besökte jag vingården La Spinetta* i Castagnole Lanze, Barbaresco. En vingård som tillverkar vin i en modern stil (läs frukt, vanilj och mjuka tanniner). Gott.
Barbera d’Alba, Borgogno (nr 78171 BS) 171 kr Ett barbera i mer traditionell stil (läs syra, druvtypiska smaker och lätt kropp). Godare.
* Anekdot: Giorgio Rivetti, son i familjen som driver La Spinetta, var en av de tre vinmakare som var med i filmen ”Barolo Boys” som hade premiär i slutet av förra året. Den handlar om tre söner till traditionalister som gör uppror mot sina fäder genom att modernisera i vingården. Summa summarum: att ha upproriska barn och samtidigt äga en vingård kan ibland få betydande följder.
LOADING..