Idag får ni en gästblogg från min kollega Sarah Djerf som jobbar med mig på några projekt framöver. Sarah har precis flyttat hem till Sverige efter elva år i Toskana där hon utbildade sig till journalist och sommelier. Eftersom hon är så bra på Italiens viner och vi var tillsammans på en provning med Masi så bad jag henne skriva en text till er. Masi är en vinfirma som jag har dissat för att de verkar så stora och har så mycket amarone och ripasso – en trend jag är tveksam till. Men vinerna var verkligen jättebra. OM du ska köpa amarone, testa deras. Ska du köpa ripasso, prova istället Campofiorin.
Sarah berättar varför i texten nedan!

IMG_2130.JPG

//
Att röda viner från Veneto fått oss nordbor på fall är ingen hemlighet. De mjuka, varma, fylliga smakerna tycks passa utmärkt i vårt kyliga klimat och vårt ofta kraftfulla och mustiga vinterkök.

Jag har själv aldrig varit ett stort fan av dessa viner. Visst har det hänt att jag kommit över ett och annat trevligt exemplar från regionen men min sangiovese-skolade gom saknar alltid de hårda komponenterna i den typen av viner. Den fullständigt skriker efter strävhet, syra och när rivigheten i gommen och svalget uteblir kommer besvikelsen utan förvarning.

Men, jag vill vara öppen till sinnet och ger alla typer av viner en andra, en tredje och även en fjärde chans.

Venetos mest kända röda vin är prestigevinet Amarone, ett mycket kraftfullt, mjukt och alkoholstarkt vin.  Metoden för att framställa Amarone inkluderar torkning av druvorna (appassimento) vilket gör att sockerhalten och aromerna koncentreras och vinet får sin speciella karaktär (Amarone brukar ligga runt 16 Vol % !).

Valpolicella Rosso, Rosso del Veronese och Ripasso är andra röda viner från området och det är främst det sistnämnda som fått svensken på fall.  Vi har ibland sett det marknadsföras som ”mini-amarone” men det är inte riktigt så enkelt.

Ordet Ripasso är italienska för att repetera och det är ju just det metoden går ut på.  Man repeterar jäsningen och vinet jäser en andra gång, historiskt sätt, tillsammans med jästrester som tidigare använts för produktion av Amarone eller Recioto (dessertvin från samma område).  Man får då en viss del av smaken från de torkade druvorna och vinet uppvisar ofta en mjuk amaroneliknande karaktär som är lätt att tycka om.

Metoden har utvecklats under åren och en del producenter har valt att helt sluta kalla sina viner Ripasso efter en ganska infekterad konflikt som inträffade här på 90-talet.

Producenten Masi är en av dessa och istället för att göra det vi nu kallar Ripasso kallar de sitt vin Rosso del Veronese IGT. Det jäser en andra gång tillsammans med halvtorkade färska druvor och behåller därmed en liknande karaktär.

Så, jag struntar helt i vad mina manipulerande smaklökar intiutivt vill säga mig och ger Veneto ännu en, så gott som, opartisk chans.

Masi Campofiorin 2011, 117 kr

Vinet har den typiska insmickrande Ripasso-karaktären med värme och mjuka tanniner. Mogna hallon och svarta körsbär präglar första intrycket och det har fortfarande en frisk ungdomlighet. Relativt välbalanserat med en fin syra även om den håller sig i bakgrunden. Trevligt fredagsvin till biff och bea. Eller som ägaren Raffaele Boscaini sa ”ett utmärkt pizza-vin”

Masi Brolo Campofiorin Oro 2010

Även detta är en Rosso del Veronese IGT men druvorna kommer från en och samma vingård; Brolo di Campofiorin. Här har vi ett vin med tydligare smaker och en högre syra. Man lagt till 10% av druvsorten Oseleta som ger en stramare känsla i munnen och (enligt mig) bättre balans. Trots att vinet fortfarande är ganska ungt kan man tyda en lätt animalisk doft. Serverat till vilda smaker såsom t.ex hjortstek förtydligas den och vinet kommer till sin rätt.

-Sarah Djerf

//

 

LOADING..