438 Dagar

Detta inlägg handlar varken om mat eller vin, sådant jag oftast skriver om, utan pressfrihet och en väldigt läsvärd bok.

Kommer du ihåg de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson? De som satt i fängelset i Ethiopien för att ha samarbetat med terrorister? Tyckte du också det verkade konstigt att de hade tränat med vapen om de nu var oberoende journalister? Vilket dåligt samvete jag har för att jag inte satte mig in i situationen bättre.

Johan och Martin gjorde nämligen den sortens reportage som så få längre vågar. De gav sig in i ett land utan pressfrihet eller riktig demokrati för att rapportera den andra sidan av konflikten. De gick in för att se om svenska företaget Lundin Oil hade aktiviteter som ledde till svält och tvångsförflyttningar. För detta besköts de, fängslades under hemska förhållanden och hade i slutändan som enda alternativ att erkänna sig skyldiga och be regimen om nåd för att få sin pressfrihet tillbaka. Tyst diplomati blev enda sättet att få ut dem och på grund av det låg andra medier lågt i frågan. Nu är de fria och kan berätta historien som den var.

Boken de har skrivit, 438 Dagar (Filter Förlag), är mycket läsvärd. Inte främst som beskrivning av situationen i Ethiopien, eller som ”nöjesläsning” (den är en riktig bladvändare!!) utan som en påminnelse om vad pressfrihet och yttrandefrihet och ett fungerande rättssystem gör för ett land. Och vad avsaknaden innebär. Köp. Läs. Nu.

Mat och vinjournalistik kan anses trivialt, och i jämförelse med vad Schibbye och Persson har gör så är det det. Samtidigt blir deras berättelse en liten påminnelse om att vi som skriver ska vara tacksamma. Tacksamma för att vi har möjligheten att göra det – utan censur – och påminna oss själva om att vara oberoende, nyfikna, granskande och besvärliga när det behövs. Även om det bara gäller vin.

  1. Efter det här inlägget publicerades fick jag ett underbart fint mail från min far, som är journalist. Han har hamnat i en del svåra situationer under sin karriär när han har lyft fram företag/länders oetiska eller miljöhotande metoder. (Kommer ni ihåg filmen om de klubbade norska sälarna tillexempel?)

    Det han sa som fick mig lite tårögd är att utöver alla gånger han har tagit fighten så finns det ett antal artiklar som aldrig publicerades, filmer som aldrig gjordes. Varför? Inte för att han inte vågade, men för att skydda sin familj. Oberoende, granskande och besvärlig i all ära men när ens barn är i riskzonen blir vissa reportage för dyrköpta även för en grävande journalist. En dag ska jag be honom berätta.

    /Erica

Comments are closed.

LOADING..