Alsace – syra och sten

Hur etablerar man ett vinområde som redan är känt?

Det blev frågan, iallafall för mig, under en intressant diskussion på pressmiddag med ett gäng av Alsaces topproducenter.

Är du under 60? Låt mig gissa följande:

1. Du kan placera Alsace på kartan. Typ. Och höjer därför ett ögonbryn när alla producentnamn och vingårdslägen är på tyska. Men jo det, är (fortfarande) franskt.

2. Du kan nämna en eller kanske två druvsorter. Jag skulle gissa på riesling och kryddigt aromatisk gewürtztraminer (”gw” kallade en producent det eftersom amerikanarna inte kan uttala druvan. Visste du att den är röd?). Kanske lättpimplad pinot gris. Sannolikt inte auxerrois, muscat eller sylvaner om du inte är vinnörd. Pinot noir?

3. Du kan, under lite press, komma på ett tillfälle när man ska titta efter Alsace på hyllan. Asiatisk mat? Men det finns ju även riesling och gw från Österrike och Tyskland så varför välja Alsace?

När jag frågade producenterna just detta – varför Alsace? – gav de svar som förvisso stämmer men som används av varje vinregion i världen med självaktning

”Vi har en palett av viner som passar hela måltiden igenom” ”Matvänligt” ”Unikt” ”Terroir”

Jag tror problemet ligger i att Alsace är både välkänt och okänt. Väletablerat men utan fast förankring i iallfall min generation av vindrickare. I grunden tror jag Alsace är oenigt om hur man vill presentera sig själv; ett resultat av tusenårig identitetskris och av stolta viljor och välbärgade producenter med fransmännens charm och tyskarnas struktur. De har en trogen följarskara men den börjar bli äldre.

Många sommelierer på de restauranger som serverar nynordisk mat har börjat leta sig hit. Har man väl börjat prova runt blir det tydligt vilka kvalitetsnivåer och stilar som faktiskt erbjuds. Så för att locka dig att slå till på en flarra föreslår jag följande: Vi hjälper Alsace att hitta ett marknadsföringskoncept!

Mitt spontana förslag på säljargument:

1. Alsace gör viner med fantastisk syra – röda, vita, mousserande, oavsett druvsort. Här finns en palett från sötaste söta till torraste torra, ofta med oslagbart läcker mineralitet.
2. Syran kräver mat. KRÄVER mat. Testa de med lite sötma eller gw till kryddig asiatisk mat, testa de helt torra till svensk husman (korv, kål, potatis, långbakat fläsk).
3. Alsace har högsta andelen ekologiska vingårdar i Frankrike. 15% är certifierat ekologiska och Alsace har alla förutsättningar för att öka sin andel.

Jag återkommer med några favoriter (bl.a. Engels trippelfermenterade crémant, kan vara ett av de bästa mousserande jag har testat utanför champagne. Wow!) Har ni andra argument för Alsaces viner, varför inte lista dem här?

PS Om jag ska komma med lite förbättringsförslag – ärligt talat, det var inte EN enda kvinnlig vinmakare/gårdsägare/marknadsförare med på middagen. Det måste väl finnas driftiga kvinnor i vinvärlden även här? Eller???

  1. Fasen, du är ju bara 45! Teorin har fallit! Men munskänk, ni brukar också vara lite bättre på Tyskland/Alsace/Österrike tycker jag. Hur kommer det sig tror du?

  2. Gewürztraminer från Tyskland och Österrike som alternativ??? De finns i och för sig, men på mindre än 1% av vingårdsarealen och ligger en bit utanför topp 10 i respektive land. Du blandar inte ihop GW och GV nu? 🙂
    Med Tyskland och Österrike som konkurrens förstår jag inte riktigt hur man skulle kunna sälja Alsacevinerna med argumentet ”syra” eftersom Alsace oftast ligger lägst i syra av dessa ursprung, eftersom 1) det är soligt och varmt för breddgraden och 2) de odlar flera druvsorter med låg eller medelhög syra som Gewürztraminer, Auxerrois och Pinot Gris. De som verkligen kan hantera Riesling i Alsace har i och för sig hög syra i sina viner, men den är ju ändå inte på den nivån som man brukar hitta i Mosel och Rheingau.
    Det som utmärker Alsace är väl snarare att vinerna är blommiga, kryddiga och aromatiska, att de gör bra vita viner på ovanligt många druvsorter, och att vinerna har sin karaktär från druvsorterna (och terroiren, måste man förmodligen säga) snarare än från ekfatsbehandling.

    1. Du ser, någon som är över 50! Ni kan Alsace bättre helt enkelt 😉

      Syra, generellt, i en global jämförelse.

      Riesling var det jag tyckte man kunde ta från Tyskland. Gruner kan man ta från Österrike.

      Tar tillbaka matkravet, det gäller bara de torra. Vi kanske ska ersätta det med blommigt, kryddigt, aromatiskt? Det var ett bra förslag även om gemene konsument kanske inte vet vad de ska ha dessa karaktärsdrag till för mat? Favoriter?

  3. Mia skriver:

    Hej igen!
    Absolut senare i livet…. kanske inte skolat om mig…
    Njuter av all ny kunskap som aldrig tar slut.
    Sitter precis med en Chablis Grand Cru Valmur inköpt hos Christian Moreau i våras. Helt underbart med fyllighet av gula plommon, mineral och lång eftersmak.
    Trevlig vinhelg till dig också.
    Mia

  4. Mia skriver:

    Hej Erica !
    Måste först tacka för en mycket bra vinblogg. Fantastskt bra och intressanta tankar om vin.
    Jag är precis över 60 ( sommelier ) och håller med dig ang Alsace, men föredrar Pfalz, syran fantastisk, mineraliteten och människorna
    som gör vinet. Vi åker 1-2 gånger om året och fyller vinkällaren med dessa helt underbara viner.
    Varma hälsningar Mia

    1. Hej Mia,
      tack för fina ord, det värmer! Kul dessutom med en kvinnlig sommelier över 60 – du måste ha varit en av de första i Sverige eller ha skolat om dig senare i livet? Oavsett vilket gör det dig till förebild!

      Tror det är dags för en revival av viner från Tyskland, Alsace och även Österrike som ju levererar kvalitet i parti och minut. Frågan är om det bara är vi syra-galna branschmänniskor som tycker detta eller om även konsumenter uppväxta med viner från varma klimat kan övertygas?

      Trevlig vinhelg!
      Erica

  5. Tack Sofia 🙂 Ja absolut en utsatt söthetsgrad – de torra är ju så knastertorra att ögonen går i kors och de sötaste kan glacera en kaka. Mitt i min förvirring tror jag att det finns en äldre generation som ”kan” både Alsace och Mosel och Rhendalen på ett sätt vi inte gör. Men med tanke på att de flesta vindrickare idag har lärt sig vin genom Australien och Sydafrika finns en del att vinna på tydlighet (och på att visa hur man gör syran till en styrka inte svaghet – med MAT! 🙂 )

    Du får rapportera från Engel-provningen!

Comments are closed.

LOADING..