Fritt flöde

”Min” låda med druvmust tuffar på och jäser fint nu. De andra två från Sierra Foothills börjar närma sig slutet av sin jäsningsperiod. Utan problem, kors i taket!!! Därför var det också dags att fatta beslut om deras öde. Det var kanske inte världens finaste druvor från början men jag har tagit hand om dem som mina barn…

(Erkänn, du vill också ha en sådan kran på jobbet. 😉 )

Den ena blir portvin. Det kallas ”port” här även om det kanske borde ha ett annat namn men å andra sidan kallar de det lokala bubblet för ”champagne”… Nåja.
Jag har börjat tillsätta 95-procentig sprit som har lagrats på ekfat. Principen bakom är att när man tillsatt tillräckligt mycket sprit för att nå en alkoholhalt på runt 18-20 procent så dör jästsvamparna. Det socker som inte har fermenterats finns kvar i vinet och man får ett starkt, lätt sött vin som funkar utmärkt till blåmögelosten eller en bit choklad. Om ett par år får vi se om tid i tunna har rundat av vinet och gjort det attraktivt att dricka på egen hand. Om det inte är fallet så blir det en komponent i ett annat vin där det kan ge lite fyllighet och sötma. Vineriets personalchef Efraim, en überpositiv mexikan med smeknamnet Taka, gör en egen ”port” som jag fick en flaska av till kvällen. Rätt gott, lagom sött, men klart kralligt och med bett. Lite som Taka själv faktiskt.

(Vinet från den vita boxen sugs över till tanken på marken. Kvar blir druvskalen och kärnorna.)

Den andra tanken har nu gått under tre brix och börjar sakta men säkert närma sig slutspurten. När alkoholhalten ökar börjar man laka ur skalen mer så det var dags att ta detta, redan rätt sträva, vin bort från skalen. Däremot pressade vi inte utan tog bara den saft som rann av av sig själv, det vi kallar ”free-run”. , Eftersom vinet inte pressas stannar de mest kärva tanninerna kvar. Skalen ska faktiskt återanvändas för att försöka rädda ett annat vin, från 2012, som har för hög andel flyktig syra (vinägerdoft). De aktiva jästsvamparna i skalen kan käka syran om de inte hittar socker och göra vinet rent igen. Helt naturligt är det också 🙂

Vill avsluta med en bild på mitt morgonsällskap på kullen bakom huset. Satt och skrev en artikel mellan varven och fick nöjet att titta på denna charmerande varelse:

 

 

  1. Maria skriver:

    Hej! Vilket äventyr du är med om. Roligt att du delar med dig av både bilder och egna tankar! 🙂 Tack för spännande läsning.

    1. Tack Maria, det värmer 🙂 Lär mig otroligt mycket men det kanske är ännu viktigare att jag får exponeras mot ett annat sätt att tänka än mitt eget. Det är så man utvecklas!

Comments are closed.

LOADING..