Små stunder av lycka

I natt regnade det i Sonoma. Ett litet lätt duggregn. Följt av ett skyfall lagom tills jag skulle gå till vineriet på morgonen. Det finns några stressade vinodlare i dalen idag…

Men vad gör väl det när mina två första boxar petit sirah har fått igång en spontan jäsning som verkar hålla i sig! Den ena mår lysande, har helt rätt temperatur (runt 24 grader) och omvandlar socker till alkohol i full fart. Den andra, som har behandlats precis likadant, med druvor från samma plats, är lite segare. Imorse började den lukta lite illa, lite murket. Det betyder att jästsvamparna har det tufft, de sliter. Vår assisterande vinmakare vill att jag ska mata dem med kväve så de piggnar till men jag vill hellre vänta. Istället har jag börjat lufta dem tre gånger om dagen och det verkar fungera. Yippee!!! Man trycker ned skalen i juicen (de trycks upp av koldioxiden som skapas och blir som ett hårt lock på det hela) och rör om så det kommer ned så mycket syre som möjligt, vilket kallas ”punch-down”. Kanske fick druvorna positiv energi av min kompis Marisa (på bilden). Jag håller tummarna och är glad så länge det varar.

Dessutom hade en vinvän på twitter @niklasjorgensen ett skämtsamt förslag att jag borde göra portvin om mina druvor har så mycket socker. Jag drog idén förbi vår vinmakare Zach och han gillade det. Jag har till lunchtid imorgon på mig att bestämma mig om portvin blir det nya målet för druvorna från Sierra Foothills.Då behöver jag inte jäsa torrt och alltså kan jag skippa att ge dem ”Mc Donalds” som jag har börjat kalla jästmaten. Vad säger ni om ett portvin till vintern?

Min ”egen” tunna, den petit sirah vi skördade för två dagar sedan, har inte kommit igång än. Men den mår bra och luktar fräscht så ingen fara på taket. Idag är jag lugn och lycklig – allt ser så bra ut! Jag vill knappt lämna gården för att inte missa något steg i utvecklingen.

Ikväll är det tävling i fottrampning av druvor med vinklubben på Kunde. Man kanske skulle ställa upp? 🙂

 

LOADING..