Framme i Kalifornien

Efter en, trots trevligt sällskap, oändligt lång resa från Arlanda till San Francisco International Airport, följt av en timme i San Franciscos rusningstrafik var jag trött. Trött på att resa, trött på att sitta, trött för att klockan i mitt huvud var mitt i natten. Men sedan kom kullarna. De rullande, vackra kullarna med sina vinrankor i varmt kvällsljus. Tröttheten var som bortblåst. Med nedrullade fönster och Bruce Springsteen på radion kändes det som första verkliga vibbarna av den Kaliforniska vindrömmen: mitt eget lilla äventyr i väst.

När jag äntligen kom fram till vingården Kunde nära byn Glen Ellen försvann solen bakom bergen och jag hann bara precis se att de svarta druvorna fortfarande hänger tunga på vinstockarna. Tills jag hade hittat det lilla huset bakom vineriet som jag delar med tre andra skördearbetare var det sista ljuset helt borta (på det där snabba sättet som aldrig händer i Sverige!). Som på beställning steg fullmånen bakom det enda trädet på kullen med de äldsta vinrankorna. Det var nästan för teatraliskt men ändå alldeles, alldeles underbart.

Imorgon väntar första dagen i vineriet. Med tanke på min ordinarie morgontrötthet är det väl bara en fördel att jag har jetlag… De börjar nämligen jobba 06.30. Så det är nog läggdags nu…

LOADING..