Bara en idiot köar två timmar för en cronut

Vem fan köar för en cronut i två timmar i bitande novemberkyla? Ja du, jag är en av dem och här kommer mina upplevelser från själva kön och möten med folket i den.

För att vara garanterad en cronut bör man ställa sig i kön utanför Dominique Ansel Bakery två timmar före öppning, alltså klockan sex på morgonen! Skullejag verkligen förstöra första dagen i New York med att stå där och huttra när jag varskittrött? Nej, så illa var det inte. Jetlaggen var denna gång något jag kunde utnyttja och 05.50 vaknade jag utvilad, och bestämde mig där och då för att ge cronut-kön ett försök. Dominique Ansel Bakery låg ungefär två kilometer från mitt hotell och 06.15 stod jag i kön, och redan då var det ungefär 30 personer framför mig i kön.

Det var riktigt kallt denna morgon i Soho och det kändes som att det skulle bli en lång morgon, ett antagande som var helt fel. Under mesta delen av tiden stod jag och pratade med folk i kön, varför de var där, hade de ätit cronut tidigare och så vidare. På bilden ser du mig tillsammans med några kvinnor, en av dem hade dragit ”The Birthday Card” och tvingat med sig de andra upp.

En annan kvinna jag pratade med stod i kön för sin chef som också fyllde år denna dag, eftersom han är en stor foodie kände hon att en cronut var perfekta presenten. Kvinnans fästman hade frågat om han också fick en, men fått ett nej som svar.

– Jag älskar dig mest av allt på hela jorden, men när det kommer till cronuts så går min chef före, hade hon sagt.

Hon kunde ju köpa några till kanske du tänker? Tyvärr inte, för tillfället är cronut-ransonen satt till två per person efter att tidigare haft problem med svartabörshandel, så mycket som 100 dollar ska folk ha sålt bakverket för.


Ungefär tio minuter innan öppning märkte jag av stundens allvar, lite som när jag spelade amerikansk fotboll för några år sen och det drog ihop sig för kickoff med stort adrenalinpåslag som följd. Nu var det dock inte en äggformad boll vi alla var ute efter denna morgon, istället var det hybriden mellan croissant och donut – cronut som var målet i sikte.

På bilden ser du en av personerna på Dominque Ansel Bakery som delar ut små bitar Madeleine-kaka till oss frusna stackare. Kolla en gång till på bilden, killen i med svart luva på huvudet är  en av flera personer från den säkerhetsfirma som bageriet hyrt in! Ja, du läste rätt. För att undvika bråk om cronut och att folk tränger sig står varje morgon säkerhetsvakter bredvid kön, eller som en av mina polare i kön uttryckte det; The Cronut Police.


Bara några minuter innan öppning.


Dominique Ansel Bakery har också andra trevliga bakverk förutom cronut, på bilden ser du DKA (Dominique’s Kouign Amann) som förenklat är en karamelliserad croissant.


Här ligger de vackra skapelserna, denna månad fyllda med dulce de leche.


På bageriet kunde man också köpa affischer, som den nörd jag är köpte jag en som ska få en fin plats i köket hemma.


Fina macaroner i långa rader.


Inom en armlängds avstånd fanns det färdiga cronuts, men jag fick vänta några minuter till.


Innan cronutsen var redo för servering toppade personalen de små godsakerna med ännu mera dulce de leche.


Bakverk som kunde komma från vilket franskt bageri som helst, långt från Dunkin Donuts om man säger så.


Så här såg det ut utanför Dominique Ansel Bakery efter att jag äntligen handlat mina cronuts, som du ser var det fortfarande kö en bit bort.

Hur smakade cronutsen då? Läs gärna mitt inlägg med cronut-recensionen.  Ja, det tänker jag inte berätta nu. På söndag kan du läsa ett test av cronuts och självklart hade jag en referens-donut från Dunkin Donuts för att se hur den stod sig mot den kanske vanligaste donuten på New Yorks gator.

Har du frågor om cronuts? Ställ dem gärna i kommentarsfältet.

Jag har en hel del annat material från New York som jag kommer publicera snart, men för att inte trötta ut er så kommer jag strössla lite försiktigt med det.

LOADING..