Systembolaget

Champagnen som räddar en grå måndag

Erica Landin

Det är väldigt sällan jag gör någonting specifikt för att vara schysst mot en vinimportör – mitt jobb går ju ut på att kritiskt granska utbudet för mina läsares skull. Men idag fick jag ett mail från en importör som, på grund av Systembolagets lite speciella fördelingsmodell, håller på att tappa sin placering i vissa butiker. Vanligtvis skulle jag inte bry mig nämnvärt men nu råkar det vara en av mina absoluta favoritchampagner från de större husen. Jag tycker hela landet ska ha tillgång till den, på hyllan.

3998

Jag har skrivit flera gånger om Champagne Louis Roederer och intervjuat deras duktige chefsvinmakare Jean Baptiste Lecaillon. Huset har många odlingar som är biodynamiska och ”JB” som han kallas har verkligen testat vetenskapligt genom blindprovningar för att komma fram till vilka vingårdslägen som ska vara konventionellt odlade, ekologiska eller biodynamiska. Det är imponerande.

JB Lecaillon Roederer Champagne copy

Chefsvinmakare JB Lecaillon

Roederers standardchampagne, Brut Premier, är kanske det mest säkra kort jag vet i champagneväg. Det är en stil som är perfekt pigg som aperitif men fortfarande har lite kropp och som jag har druckit med behållning till fisk med gräddig citrussås och till kycklingsallad. Fylligare och krämigare än många champagner som jag skulle uppfatta som lite tråkigare utan att övergå i den superkraftiga stilen (som jag förvisso också gillar men som är lite mer krävande). Den är vackert gyllene med fina bubblor och en snygg, elegant flaska. Utmärkt balans i dosagen (sötman) – torrt men gott. Huset är fortfarande familjeägt vilket jag gillar.

IMG_3653

Ovan: delägare och VD Frédéric Rouzaud

Lyxig, elegant, balanserad, snygg… Jag älskar många champagner men om det är en som jag automatiskt tänker på som fungerar lika bra för champagnenördar som för nybörjare för att fira eller för att lyfta en grå måndag (idag???) så är det Roederer Brut Premier. Visst, den är inte billig, 399 kr, men ändå väldigt prisvärd. Det är en kvalitetsprodukt. Jag gillar HM och Zara också men ska jag ha någonting steget bättre vet jag att jag måste lägga på några kronor. Samma gäller champagne.

Så dagens plan är att överraska kärleken med lite bubblor när han kommer hem från jobbet. För vem förtjänar inte lite champagne såhär i slutet av vintern. Ett vackert glas, lite snacks och en flaska i ishink. #räddaroederer och rädda min måndag 🙂

 

 

Vinskribentens fall?

Nyss hemkommen från Nya Zeeland fick jag en otrevlig chock. En punkt i en presentation hos Konsumentverket (KO) förra veckan har tolkats av svenska vinimportörer och Systembolaget som ett förbud mot att hålla provningar för vinskribenter, eller att ge produktprover till vinskribenter.

Jag letar fortfarande fakta och i KOs råd står bara att ”varuprov får endast lämnas till tillståndshavare enligt alkohollagen” utan att specificera journalister/skribenter som ju nästan aldrig har utskänkningstillstånd. Det har bara restauranger och barer. Gåvoförbudet har funnits länge men har inte gällt vinskribenter. Men de som var på plats och deltog i diskussionen har sammanfattat följande tolkning från KO (detta från Utskottet för Opinionsbildning och Socialt Ansvar hos Sprit- & Vinleverantörsföreningen)

– Gåvoförbudet har alltid funnits, men genom praxis och FHI:s handbok har det accepterats att ge varuprover och dryckesprovningar till dryckesskribenter. Detta vill nu KO förbjuda. Konsekvensen av detta blir långtgående för både leverantörer och en hel yrkeskår av dryckesjournalister, som plötsligt blir behandlade som vilken konsument som helst. Oklart dock om detta också gäller Systembolagets egna provningar. Möjligen får monopolet också monopol på fria dryckesprovningar. I så fall uppstår en diskriminerande situation där endast produkter som lanseras på SB kan provas kostnadsfritt av dryckesskribenter. Här finns säkert anledning till självrannsakan hos näringen, både vad gäller provningar och varuprover. Men detta, liksom värdeomdömen, borde gå att reglera genom tillämpningen av den redan befintliga lagen.

Konsumentverket kan bara ge riktlinjer hur de tolkar lagen, det är Marknadsdomstolen som har sista ordet och de håller förhoppningsvis inte med.

Varför ska en vinskribent få vin gratis?

För gemene konsument kan det verka som en ickefråga – varför ska vinskribenter få dricka gratis? Faktum är att vi väldigt sällan dricker på provningar. De som är professionella och gör detta regelbundet brukar spotta sig igenom allt mellan ett dussin och väl över hundra viner. Att testa årets 100 nya roséviner är inget nöje, det kan jag lova. Det är faktiskt en pina. Men det är en viktig del av vårt jobb för att sålla fram de viner vi kan rekommendera till dig som läsare under året. Av 100 viner som släpps på Systembolaget kanske jag personligen rekommenderar fem. Att betala för tusentals flaskor vin om året vore helt omöjligt – med något enstaka undanta kan inte tidningarna ersätta utgifter och lönen är redan i dagsläget mer eller mindre omöjlig att leva på. Visst, jag skulle allra helst vara oberoende av ”gratisprovningar” men med tidningsbranschen som den ser ut idag finns inga pengar alls till sådant. Vinprover får jag oftast om jag skriver en artikel på ett tema (tex Rioja) och beställer några viner som jag tidigare har markerat som intressanta i större provningar. Detta för att få en mer rättvisande beskrivning av vinet i aktuell årgång (under de stora provningarna är det svårt att hålla smaklökarna skarpa under hela provningen) och kanske fundera på matkombinationer. 95% av allt vin jag får levererat till dörren (och det är inga mängder) åker i vasken efter avsmakning.

Varför är de nya riktlinjerna problematiska?

Spontana varuprover (viner jag inte har bett att få prova i samband med specifik artikel) kan jag förstå att de vill reglera, det är ”uppsökande” marknadsföring. Men om vi som vinskribenter inte kan ta emot provningsviner eller delta på andra provningar än de arrangerade av Systembolaget så blir Vinsverige garanterat mycket fattigare. Hur ska vi skriva om nya, spännande viner i BS? Hur ska vi skriva om viner om vi missar en provning för att vi är ute och gör research i annat land (det brukar vara så många som tre i månaden på fast datum)? Hur ska vi kunna veta om ett vin passar för lagring om vi bara får smaka på senaste årgången, eller förstå stilen hos en vinproducent om de besöker Sverige men inte kan låta oss testa deras viner? Eller få grepp om ett område om vi alltid bara får en Rioja eller två åt gången i ett släpp? Vinrecensenter är inte välavlönade och utbudet på recensioner och artiklar blir mycket smalare om vi bara provar en 100-del av idag eller om det bara är den som har annan karriär som huvudsyssla som kan unna sig stora provningar.

Hur skadar detta (vin)Sverige?

Min grundfundering måste ändå vara: hur skulle det främja svensk alkoholkonsumtion att förbjuda provningar för vinskribenter? Är det sannolikt att vinskribenter – med fokus på viner väl över snittpris, viner på flaska, vin till mat, viner från spännande områden, på nya druvor, eller från småskaliga producenter – kommer driva den svenska konsumenten in i en sämre dryckeskultur? Eller är det tvärt om? Jag värnar alltid personligen om kvalitet över kvantitet när det gäller alkohol och försöker inspirera till detta hos mina läsare. Jag är inte längre säker på att Systembolaget och KO har samma inställning. Mitt upprop till skribenter och importörer är att vi trotsar den här tolkningen tillsammans och står enade bakom eventuella anmälningar. Vi arbetar för en sundare dryckeskultur. För det borde vi få statens stöd, inte motarbetas. 

 

Ytterligare citat om tolkningen från en importör som deltog på presentationen och diskussionen:

Att ge gratis varuprover till alla utom tillståndshavare är otillåtet. Det betyder att vi inte får ge journalister varuprover och vi får heller inte hålla vinprovningar på t.ex. restauranger eller hos Grappe om journalisterna/skribenterna inte betalar för sig. Detta innebär också ett stort problem för SB som ju har 60 journalistprovningar om året, enligt dem själva.

Korkat

Erica Landin

En liten notis för att påminna er om en av fördelarna med Systembolaget.

Den här veckan har jag haft optimal otur med champagner. Inte bara en Bollinger utan två visade lätt korkskada (en doft som påminner om blöt papp eller källare och ett vin som saknar frukt). För att toppa det hela fick jag en flaska Palmer rosechampagne som var efterjäst (mindre vanligt – vinet doftar starkt av jäst, korken smäller hårt och vinet är surt). Alla tre flaskorna har gått tillbaka till Systembolaget – inte ens till samma butik de kom från! Det mesta var kvar i flaskan så de har möjlighet att testa returerna. Inga frågor ställda, pengarna tillbaka. Det är utmärkt service.

Smakar favoritvinet unket eller konstigt ska man alltså inte tveka att lämna tillbaka ett vin som är köpt på Systembolaget. Producenten vill nog hellre att du testar en ny, bra flaska och fortsätter köpa produkten än att du tror att de har tappat kvaliteten och slutar köpa vinet.

Godingar på gång!

Erica Landin

Satt och surfade på Systembolaget för att leta rosébubblor till kommande topplista för roséviner (där bubbel gärna får vara en del). Den 2:a maj släpps ett gäng nyheter på Systembolagets hyllor och det visar sig vara en hel del godbitar för en vinintresserad. Speciellt om du gillar ekologisk odling och lite mer naturligt vinmakande.

Bland annat kommer en chablis från min absoluta favoritproducent i distriktet. Domaine Pattes Loup (”vargens tassar”) drivs av en ung kille, Thomas Pico. Hans chablisviner (på chardonnay, som alltid) knockade mig helt första gången jag provade dem. De har mer generös fruktighet än chablis generellt, samma utmärkta mineralitet men ett helt annat djup och komplexitet. För 199 kr säger jag bara – köp en flaska. Eller sex. Det här är bra grejer som bör upplevas av varje vinälskare och det får dig sannolikt att omvärdera hur chablis ska smaka. Är du vinnörd kommer du (som jag) även vilja hitta hans toppflaskor efter detta.

Pattes Loup Chablis

Champagneproducenten Francois Bedel är en storfavorit hos mig. Biodynamiskt odlad. Nu släpps en sendegorgerad flaska från 1996 under namnet RW 1996. Sendegorgerad betyder att den har legat länge, länge på jästfällningen. 643 kr förvisso men jag förväntar mig mästerverk och kommer köpa en flaska för ett speciellt tillfälle.

IMG_5191

(Vincent Bedel, Francoises son, i biodynamiska vingården i Champagne)

Lilla importören Wine Trade, som drivs av ett äkta par med förkärlek för ”naturligt vinmakande” och ”terroir” (situationstecken på grund av alla debatter kring terminologin) har (utöver Picos chablis) även ett finfint utbud av delikata viner från Beaujoulais. Morgon heter en by med utmärkt rykte och Cote du Py från Jean Foillard har internationellt renommé. 249 kr. Har inte testat denna årgång men detta vin brukar vara jäkligt gott, okomplicerat men knappast endimensionellt.