naturligare vinmakande

Kalla Fakta hårdvinklar viktig debatt om rester i vin

Erica Landin

Det är kul att Kalla Fakta tog upp de bekämpningsrester och tillsatser som jag och många andra regelbundet påpekar finns i viner, speciellt billiga storsäljande viner som måste produceras med högsta möjliga avkastning och minsta möjliga risk. Men allt vin är inte detsamma!

En som driver frågan om att deklarera tillsatser i vin i England är Isabelle Legeron MW. Jag hjälpte till på hennes första egna naturvinsmässa RAW och vi diskuterade detta mycket. För mig är problemet att inte skrämma bort vindrickare eftersom det kan vara svårt att tolka hur naturliga eller allergena tillsatserna är. Äppelsyra, tanniner, vinsyra… Dessa markerades som allergena. Men de finns redan naturligt i vinet. Samtidigt är det inte rättvist att låta folk tro att alla viner i alla prisklasser är helt naturliga, gjorda av enbart druvsaft. Många är mer som coca cola (se min krönika i tidningen Hunger). Men det är inte omöjligt och gör att producenterna får tänka två gånger innan de tillsätter någonting. Det finns många som redan gör, vilket Kalla Fakta tyvärr inte tog upp.

De producenter jag rekommenderar brukar oftast reducera sina tillsatser och bekämpningsmedel så mycket som möjligt (även om jag är för att tillsätta måttligt med svavel för stabilitetens skull!). Som sagt, detta är en fråga som har intresserat mig länge och det är bra att folk får upp ögonen. Resterna och tillverkningssättet är inte unika för de fyra boxarna som ”förlorade” i testet i Kalla Fakta, det är standard för de flesta billigare storproducerade viner och även en hel del premiumviner. Smakgivande jäster är tråkiga men inte farliga. Klassisk skrämseljournalistik om någonting alla vi i vinbranschen redan vet om. Jag föredrar smaker och stil som kommer från vingårdar i balans, men det är dyrt och arbetsintensivt.

Som oftast blir det lite löjligt med alarmjournalistiken. En forskare, som jag är helt enig med och som uttryckte sig väl, menar på att vissa kan få bakfylleliknande symptom av de tillåtna tillsatserna. De listar bland annat andnöd, huvudvärk, illamående och magbesvär. Vin är inte vatten. Ärligt nu, de flesta av oss som blir dåliga har helt enkelt druckit för mycket.

Ulf Sjödin på Systembolaget (mycket smart man, min tidigare lärare på WSET Diploma på Grythyttan) väljer att se det som att 6 av 10 testade viner INTE innehåller bekämpningsmedel eftersom det trots allt är en jordbruksindustri. Jag väljer att se det som att vin är en njutning inte en väsentlig del av vår kosthållning (även om jag kan ge sken av motsatsen) så för mig är det inte ok att få i mig några hormonstörande, cancerogena eller onödiga allergiframkallande ämnen alls från vinet. Ytterligare en anledning till att hålla mig främst till småskaliga ekologiska, biodynamiska och ”naturliga” viner. Efter den goda smaken, de hantverksmässigt arbetande människorna bakom och fördelarna för miljön det vill säga…

Så jag fortsätter att säga som jag brukar: testa viner från producenter som bryr sig om sin jord. På flaska. Gärna för 100 kr eller över (även om det inte är ett måste). Ignorera alla producenter som pratar om att det är ”omöjligt i vårt klimat” eller ”inte går att vara ekologisk om inte grannen är det” eller att det ger ett ”större carbon footprint att vara ekologisk.” Det är ursäkter. Det krävs kanske för att göra superbilliga viner men om vi är beredda att betala lite mer och ställa de besvärliga frågorna går det att reducera tillsatser och besprutning. Om vi bryr oss om vad vi dricker, är det här det börjar.

Hela inslaget på TV4 Premium.

Pressmeddelande ”Bojo”

Erica Landin

Jag brukar inte ha för vana att göra nyheter av pressmeddelanden. Det här är nog första gången… Men det var en hel del bra, korrekt information i texten (som kom från den lilla naturvinsimportören Wine Trade) som jag gärna vill dela med mig av. De Beaujolais-producenter de nämner är dessutom riktigt bra, och de restauranger som medverkar i festivalen är utmärkta. Klipp-och-klistra från meddelandet alltså, endast redigerat som lättast. 🙂

PRESSMEDDELANDE FRÅN WINE TRADE

”Le Beaujolais Nouveau est arrivée!” kunde man höra under slutet av det förra seklet, då man jobbade frenetiskt med att rulla ut de pinfärska vinerna från området Beaujolais i Frankrike. Det var favoriten av alla primeur‐viner. Ett enkelt, okomplicerat vin, gjort på druvsorten Gamay.

Förr lanserades de första vinerna från Beaujolais lagom till jul. Detta förändrades under andra halvan av 1900‐talet då man tidigarelade tidpunkten, för att kunna få in pengar för vinerna allt snabbare. Ett olyckligt beslut ska det visa sig, då det medförde att man började jäsa vinerna med industriellt framtagna jäststammar för att få vinerna att bli klara allt tidigare. Tillsammans med att områdets viner betingade allt lägre priser fick detta vinbönderna att odla sina druvor med både kemisk besprutning och konstgödsel för att göra allt större produktion, men med lägre kvalitet som resultat.

Men det fanns redan på 1970‐talet de som gick emot strömmen. De som tröttnade på vin som smakar skumbanan. De som sett hur jorden blev urholkad av alla kemikalier vilket ledde till att vinernas känsla av ursprung försvunnit. En av dem var Marcel Lapierre.

Tillsammans med Jules Chauvet och hans forskning inom vinodling och jäststammar, började en annan typ av Beaujolais ta form. Marcel odlade sina druvor ekologiskt, utan kemiska bekämpningsmedel, och vinifierade sina druvklasar enligt den traditionella metoden, samt uteslöt alla typer av tillsatser i det färdiga vinet. Han är än idag en stor förebild för vinodlare över hela världen och vinerna från egendomen i Villié‐Morgon lever vidare med stor vigör genom hans son Mathieu.

På den svenska vinscenen försöker nu importören WINE TRADE att lyfta Beaujolais till dess rätta status. ”Idag gör man viner med en otrolig elegans, fräschör och komplexitet i Beaujolais. Det är långt ifrån de industriella godis­‐smakande vinerna vi såg i Sverige för bara några år sedan”, menar Niklas Jakobson, företagets grundare och VD.

Torsdagen den 21 november släpps årets första viner på marknaden. Då lanseras ett begränsat parti Beaujolais Nouveau från den hyllade producenten Jean Foillard i Systembolagets butiker, samtidigt som tio stycken utvalda krogar kommer vara de första att servera årets första viner. De kommer servera Bojo Nouveau (slang för Beaujolais, red anm.) för max 70 kronor per glas. ”Det skall vara kul med vin! Inte dyrt och komplicerat!”, berättar Niklas.
Det blir viner från producenter  såsom Jean Foillard och Marcel Lapierre. Men även från Jean‐Claude Chanudet’s Chateau Cambon, den fantastiska odlaren i St Veran Arnaud Combier, som varje år gör några fat Beaujolais från inköpta druvor, samt en ny producent, Dessous du Cep, i Fleurie.

De restauranger som agerar ambassadörer inför höstens satsning är inte mindre än;
Tranan, Odenplan
OAXEN Slipen, Djurgården
Deville, Roslagsgatan
Mathias Dahlgren Matbaren
GASTON Vinbar, Gamla Stan
Restaurang AG, Kungsholmen
19 Glas Bar & Matsal, Gamla Stan
URBAN DELI Nytorget, Södermalm
Far i Hatten, Folkets Park i Malmö
BHOGA, Göteborg

//Slut på pressmeddelande – ut och njut lite pigg gamay på trevliga krogar till priser jag gillar! /Erica

Corison Corazon

Mellan vändor i vineriet och en fantastisk vända i vingårdarna för att smaka på druvor hann jag med ett vingårdsbesök hos en av mina hjältar. Hjältinnor, snarare. Cathy Corison var en av Kaliforniens första kvinnliga vinmakare och när hon började, 1975, fick hon höra att kvinnor inte kunde bli vinmakare. Det ignorerade hon och vi är tacksamma för det idag, när kvinnliga vinmakare finns över hela världen (även om de fortfarande är en minoritet). Det kan inte ha varit lätt…

Hur som helst hamnade jag hos henne tack vare en flaska delad med kalifornienexperten Michel Jamais. Han gav mig många goda råd när jag började skriva och har även delat med sig av en del av sin enorma kunskap kring Kaliforniska viner. Samt även en fantastisk flaska Corison Kronos från 1998 (tror jag) som fick mig att omvärdera Napa. Precis så elegant och nyanserad som lysande cabernet sauvignon blir när den är som bäst.

Cathy grundade sin vingård på 80-talet och har en av de äldsta odlingarna cabernet sauvignon i Napa – Kronos. Hennes viner är i nästan samma prisklass som Chateau Montelena – runt 80 dollar för vanlig cab och runt 130 dollar för hennes estate cabernet från lilla Kronos som hon äger och odlar ekologiskt.

Att prata med Cathy, en ljuvligt lugn och klart närvarande kvinna, ger lite balans till det mer industrialiserade eller skapande vinmakandet som är så stort i Napa och Kalifornien i övrigt. Hon förstår inte varför man låter druvorna bli så mogna att man måste tillsätta syra, eller varför man vill ha så mycket eksmak att man tillsätter ekpulver. En kvinna av min egen övertygelse.

Vinerna då? Klassisk, fantastisk cabernet sauvignon som åldras med värdighet. Ingenting överextraherat, inga alkoholsmockor. Bara elegant, personligt, drickbart och njutbart oavsett årgång. Fin frukt men ännu finare dofter med tiden och en vacker tanninstruktur. Dags att vi får några fler flaskor till Sverige. Trots priset. Klart värt.

(Snodde med mig lite druvor som hängde kvar på rankorna i Kronos – man lär sig mycket av att smaka på druvor. Hade ev. inte hunnit med lunch heller…Bilgodis?)

Barrel down

Mitt vin är på fat! Efter allt slit med den handvevade pressen var det riktigt roligt att smaka på juicen som nu nästan är vin. Det har runt 12 procent alkohol hittills och en hel del socker kvar att jäsa klart för att det ska bli ett torrt vin, men jag tyckte det räckte med tanniner och färg så vinet pressades (tanniner och färg sitter ju i skalet på druvan). Efter att karet med musten hade fått stå och vila ett dygn så den tyngsta jästfällningen och lite medföljande kärnor kunde sjunka till botten var det dags att tappa vinet på ekfat. Jag använde tyngdlagen till min fördel och slapp pumpa. De här gamla faten blir inte slutförvaring för vinet men en första viloplats medan det jäser torrt, vilket kan ta ett tag. Det krävs ett visst handlag för att inte spilla vin när det kommer med full fart. Det är rätt svårt att se när tunnan är full och man måste bryta flödet. Som ni ser på färgen på tunnan kan vi lite kort säga att det är ett handlag jag saknar. Mina kläder såg om möjligt ännu värre ut. ”Spelar du in en skräckfilm?” var dagens vanligaste kommentar. Dryga jäklar.

Men nu är det klart. Mitt vin ligger på fat och vilar. Det känns helt underbart. Eventuellt sjöng jag en vaggvisa för det när vi körde in fatet i källarvalvet. På svenska.

Det är inte så att faran är över än men den stora delen av jäsningen är avklarad, nästan förvånansvärt smärtfritt med tanke på riskerna jag tog med att inte mata jästen. Däremot blev det inte ett helt fat utan bara kanske 80-90 procent av ett. Därför har jag funderat på vad jag ska blanda med. Hittade ett UTMÄRKT tillskott till vinet som jag berättar mer om framöver. Från 130-åriga vinstockar. Dessutom måste ni ju få veta hur det går för portvinet. Men mer om detta under veckan. Nu ska jag göra som vinet och ta det lite lugnt. Imorgon kommer nya druvor in till gården…