Ljuvligt vackra Central Otago

Det är nästan löjligt vackert här i Queenstown. Om du ska göra en riktigt lång resa i livet så är det här ett utmärkt alternativ. Dessutom är vinerna superba, speciellt om man gillar pinot noir i den eleganta stilen. Det är lite roligt att höra dem prata om ”gamla vinstockar” och förstå att de menar de 20-åriga små sakerna, till skillnad från fransmän och amerikaner som börjar skryta först vid 50-100 års vinstocksålder. Men 20 år verkar tillräckligt för att börja få lite djup och nyanser i frukten.

IMG_2411Utsikt från flygplansfönstret.

IMG_2438

 

Den härliga, charmiga, mycket speciella österikiska vinmakaren som driver biodynamiska gården Quartz Reef (leta efter årgångsbubblet från 2009!) behöver inte kompensera för någonting med en rejäl vingårdshund. Har aldrig sett en så liten vingårdshund men inte skämdes han för det inte. Supergulligt. Istället för att besöka vingården åkte han med mig till platsen där de första guldletande europeerna etablerade sig, på en karg kulle med oslagbar utsikt.

IMG_2454

Maten här är galet bra så länge de håller sig till rena smaker. En tomatsallad som har så mycket mogen tomatsmak att olivoljan till räcker gott och väl. Däremot blir det inte bra när de försöker krångla till det. Rätten nedan, på restaurangen på ekologiska vingården Carrick, är inte heller komplicerad i smakerna men helt ljuvlig. Tunn carpaccio och små biffkroketter till en Pinot Noir (2010 – vinerna härifrån behöver få ligga något år eller två minst för att mjukna och utvecklas!) från Pisa Range.

IMG_2493

Jag hör att det är snöslask i Sverige. Kan inte säga att jag längtar efter det nu när Nya Zealand visar sig från sin bästa sida.

Hälsningar från andra sidan jorden!

 

Hawkes Bays rena frukt!

Erica Landin

Igår spenderade jag och Sofia Ander dagen med den stora merparten av vinmakarna i Hawkes Bay på nordön på Nya Zealand. Tillsammans med lite folk som jobbade med vinexport och en handfull kinesiska, brittiska och nya zeländska journalister diskuterade vi vad som var typiskt för viner från Hawkes Bay och hur man skulle kommunicera stilen till konsumenter. Det finns en grupp vinmakare som tycker fokus ska ligga på deras viner på druvan Syrah. Andra förespråkar Bordeaux-blandningar (Cabernet Sauvignon, Merlot, Petit Verdot, Cabernet Franc, Malbec etc). Vissa vill visa upp Chardonnay. En stor andel vill inte alls fokusera på en specifik druvtyp utan hellre prata om “purity of fruit” – den rena fruktigheten som vinerna här uppvisar.

Jag är nog benägen att hålla med om “purity of fruit” som en säljande sida. Chardonnayen var jag inte så imponerad av även om den var bra men både de Bordeaux-blandningar och de Syrah-viner vi provade hade alla en otroligt fin, ren frukt, bra syra och lena, fina, torra tanniner. Det var riktigt bra viner till mat eller på egen hand. Till skillnad från många viner på dessa druvor från andra Nya Världen-länder var de inte på något sätt bombastiska och så massiva att de kör över mat eller tröttar ut smaklökarna. Det var högst drickvänligt och många viner hade en tydligt hög kvalitet.

IMG_2316 IMG_2324 IMG_2342

Nyckeln är att det må vara soligt här men det är faktiskt rätt svalt, speciellt på kvällstid, även om det just nu är mitt i sommaren. Även frukt och grönsaker här har otroligt mycket smak men med fräschör. Även de enklaste måltider blir helt fantastiska…

Från Systembolagets sortiment kan jag rekommendera

Trinity Hill Hawkes Bay Syrah, 141 kr i BS (när deras Gimmlet Gravels kommer in, köp den ännu hellre!)

Matua Syrah 112 kr (ny lansering)

Craggy Range ”Te Kahu” 2011 finns på hyllorna  för 201 kr- de har gjort det bästa med årgången men där 2013 är ett lysande år i Hawkes Bay medan 2011/2012 är rätt dåliga. Välj vin även efter årgång, gillar du den här kommer du älska 2013!

Med pontonplan till Waiheke Island

Erica Landin

IMG_8049

Nu har jag landat på Nya Zealand där jag ska spendera två veckor på att hitta vad som händer här i vinväg utöver Sauvignon Blanc. Det blir en ”crash course”.

Som tur är crashade ingenting igår när vi tog ett pontonplan från största staden Auckland ut till lilla ön Waiheke där vingården Man O’ War ligger. Träffade vinmakaren Duncan och testade viner i skuggan vid stranden. Väldigt vackert och riktigt bra mousserande (under finska namnet Tulia, dock lite för dyr i min mening) samt en snygg blend dominerad av cabernet franc (Warspite, 267 kr i BS). Lite svårt att ta sig till utan färja och hyrbil/30 min taxi men annars ett väldigt trevligt utflyktsmål. Här är några bilder från dagen för att fly vinterrusket i Sverige!

IMG_8011 IMG_8031 IMG_8021 IMG_7984

Piemonte

Erica Landin

Under en tid kommer Sarah Djerf, skribent och sommelier som precis kommit tillbaka till Sverige efter 11 år i Italien, gästskriva några inlägg här om sin relation till Italiens viner. Först ut: vackra Piemonte!

//

Mitt första möte med Piemonte:

Det var snöstorm och vi såg mindre än en halvmeter framför bilen. Jag var, helt ärligt, säker på att det skulle sluta med att vi frös ihjäl i ett dike. Men vi överlevde, provade otroliga viner och jag fick mitt första och bestående intryck av regionen; otrolig!
Det vin de flesta kommer att tänka på när italiens nordvästra hörn kommer på tal är, utan tvekan, Barolo. Ett vin som går under det föga ödmjuka smeknamnet ”Kungen” av italienska viner. Det är nästan alltid jättegott (och dyrt) även om det i vissa fall kan behöva lite tid för att ”lugna ner” sig.
Barbaresco är en by intill Barolo och här görs viner som faktiskt (enligt mig) kan överskrida Barolo i kvalitet, ibland även i pris men oftast kostar det något mindre. Båda är de tillverkade av druvsorten nebbiolo.
Det händer att man hör talas om feminina och maskulina viner och inte minst då man pratar om Barbaresco versus Barolo. De förstnämnda pratas ofta om som mjuka och fruktiga och de senare sträva och tuffa. Enligt mig är sträva och tuffa kvinnor numer lika vanliga som mjuka och fruktiga män (och samma gäller för vinerna) så jag lägger ingen vikt vid den uppdelningen.
Vill man spendera lite mindre för ett piemontesiskt vin kan man välja ett Langhe Nebbiolo. Den ofta underskattade druvsorten barbera är heller inte att förglömma. Jag tänkte faktiskt tipsa om lite goda barberaviner till helgen men slogs av det dåliga utbud vi har att röra oss med när det gäller just dessa. Det är beställningssortimentet som gäller (eller e-handel) om man inte vill dricka Briccotondo, vilket man kanske inte vill göra varje kväll.
Ett bestående matminne från den dramatiska resan utspelade sig när vi hittat fram till Barbaresco (med livet i behåll) och kommit in i värmen på en osteriaTajarin con burro e salvia är färsk tunt skuren pasta liknande tagliatelle serverad med smör och salvia. Superenkelt att göra själv (färsk pasta är kanske inte superenkelt att göra själv men jag menar själva såsen) och jättegott.
Mitt senaste möte med Piemonte var i höstas och var ingen nära-döden-upplevelse alls faktiskt. Snarare gjorde det mig ännu mer tacksam över att jag inte frös ihjäl i det där diket och kan fortsätta njuta av maten, vinet och vyerna.
 IMG_5637
Vintips:
Barbera d’Asti Ca’ di Pian, La Spinetta (nr 73926 BS) 181 kr
I höstas besökte jag vingården La Spinetta* i Castagnole Lanze, Barbaresco. En vingård som tillverkar vin i en modern stil (läs frukt, vanilj och mjuka tanniner). Gott.
Barbera d’Alba, Borgogno (nr 78171 BS) 171 kr Ett barbera i mer traditionell stil (läs syra, druvtypiska smaker och lätt kropp). Godare.
* Anekdot: Giorgio Rivetti, son i familjen som driver La Spinetta, var en av de tre vinmakare som var med i filmen ”Barolo Boys” som hade premiär i slutet av förra året. Den handlar om tre söner till traditionalister som gör uppror mot sina fäder genom att modernisera i vingården. Summa summarum: att ha upproriska barn och samtidigt äga en vingård kan ibland få betydande följder.