Greywackes vilda sauvignon blanc

Erica Landin

Jag är i ärlighetens namn ingen stor fan av sauvignon blanc. Det är någonting med det gröna (”kattpiss” eller ”vinbärsblad” brukar vi kalla det) som blir så enkelspårigt. Blaskigt men hög syra och massor av omogna toner. En fräschör som funkar heta sommardagar men som jag inte behöver här i norr. Jag ska erkänna att jag gillade det bättre förr och det är fortfarande omåttligt populärt men som med det mesta som är övertydligt (tänk filmen ”50 Nyanser av Honom)  så tröttnar man snart.

Kul då att gå på middag med vinmakaren Kevin Judd som startade Greywacke i Marlborough när han lämnade kända Cloudy Bay  efter 25 år. Han har en mer vanlig sauvignon blanc men även en vildjäst variant som var otroligt god. Vinet får inte aromatisk jäst och temperaturkontroll som är standard i Marlborough utan får leva sitt eget liv. Det ger personlighet och helt andra tropiska, steniga toner istället för det gröna. Man återfår nästan tron på druvan. 2012 doftade lite för mycket sparris för min smak men 2010, 2011 och unga 2013 var utmärkta, högklassiga viner. För 203 kr i BS kan du testa senaste årgången.

Men jag skulle satsa på Greywacke Riesling för 173 kr i BS.  Så gott till en fet kyckling med lite krydda, varför inte örter och chili? Titta även lite extra på etiketterna – det är Kevin själv som jobbar deltid som fotograf så alla bilder kommer ur hans arkiv. Jag är svag för de stilistiska röda druvorna på hans Pinot Noir.

 

IMG_2910 IMG_2911 IMG_2915 IMG_2921y

Spy Valleys starka sol

Det sista besöket jag gjorde på Nya Zeeland var till producenten Spy Valley Wines, döpt efter de bevakningstorn som scannar satellitaktivitet åt CIA (det är iallafall så jag minns storyn…). De gör bra pinot noir och sauvignon blanc i Marlborough, men även allt mellan riesling och gewürztraminer. Samt en av de bästa mousserande vinerna jag drack på Nya Zeeland – fantastiskt fina ”Echelon”. Tyvärr tror jag inte den flaskan kommer till Sverige – produktionen var så begränsad – men några av de andra vinerna går absolut att få tag på. Men besöket var även minnesvärt av en annan anledning…
IMG_8493 IMG_8501 IMG_8504 IMG_2703Vinmakaren Paul Bourgeois kände kanske på sig att jag var rätt trött vid det här laget så när jag hade provat igenom sortimentet skippade vi ”normal” visning och klättrade upp på taket istället. Genom ett fönster. Vilken utsikt! Vilket ljus!

Här hamnade vi passande nog i en diskussion om solenergi. Flera av de andra producenterna sa nämligen att det var oekonomiskt att installera solpaneler men Paul visade mig sina paneler och protesterade. De dyra panelerna kommer betala av sig efter bara några år (mycket kortare än planerat!) och stod för upp till 30% av energiförbrukningen. Elmätarna tickade negativt när vi tittade på dem – de matade alltså in el i systemet istället för att ta el. Under skörden, när stora tankar behövde kylas, använde de en hel del el men solen var ändå ett mycket bra komplement.

Som så ofta när det kommer till hållbarhetsarbete i vingårdarna är det en riktig ”win-win” (eller ska vi säga att de gör ”win-win-wine”? Hehe. Sorry.). Det som är en miljömässig fördel är även en ekonomisk fördel.

Testa:

Spy Valleys ”entry level” Sauvignon Blanc för 119 kr i BS.

eller

Spy Valleys ”mid range” Pinot Noir för 194 kr i BS.

Vinskribentens fall?

Nyss hemkommen från Nya Zeeland fick jag en otrevlig chock. En punkt i en presentation hos Konsumentverket (KO) förra veckan har tolkats av svenska vinimportörer och Systembolaget som ett förbud mot att hålla provningar för vinskribenter, eller att ge produktprover till vinskribenter.

Jag letar fortfarande fakta och i KOs råd står bara att ”varuprov får endast lämnas till tillståndshavare enligt alkohollagen” utan att specificera journalister/skribenter som ju nästan aldrig har utskänkningstillstånd. Det har bara restauranger och barer. Gåvoförbudet har funnits länge men har inte gällt vinskribenter. Men de som var på plats och deltog i diskussionen har sammanfattat följande tolkning från KO (detta från Utskottet för Opinionsbildning och Socialt Ansvar hos Sprit- & Vinleverantörsföreningen)

– Gåvoförbudet har alltid funnits, men genom praxis och FHI:s handbok har det accepterats att ge varuprover och dryckesprovningar till dryckesskribenter. Detta vill nu KO förbjuda. Konsekvensen av detta blir långtgående för både leverantörer och en hel yrkeskår av dryckesjournalister, som plötsligt blir behandlade som vilken konsument som helst. Oklart dock om detta också gäller Systembolagets egna provningar. Möjligen får monopolet också monopol på fria dryckesprovningar. I så fall uppstår en diskriminerande situation där endast produkter som lanseras på SB kan provas kostnadsfritt av dryckesskribenter. Här finns säkert anledning till självrannsakan hos näringen, både vad gäller provningar och varuprover. Men detta, liksom värdeomdömen, borde gå att reglera genom tillämpningen av den redan befintliga lagen.

Konsumentverket kan bara ge riktlinjer hur de tolkar lagen, det är Marknadsdomstolen som har sista ordet och de håller förhoppningsvis inte med.

Varför ska en vinskribent få vin gratis?

För gemene konsument kan det verka som en ickefråga – varför ska vinskribenter få dricka gratis? Faktum är att vi väldigt sällan dricker på provningar. De som är professionella och gör detta regelbundet brukar spotta sig igenom allt mellan ett dussin och väl över hundra viner. Att testa årets 100 nya roséviner är inget nöje, det kan jag lova. Det är faktiskt en pina. Men det är en viktig del av vårt jobb för att sålla fram de viner vi kan rekommendera till dig som läsare under året. Av 100 viner som släpps på Systembolaget kanske jag personligen rekommenderar fem. Att betala för tusentals flaskor vin om året vore helt omöjligt – med något enstaka undanta kan inte tidningarna ersätta utgifter och lönen är redan i dagsläget mer eller mindre omöjlig att leva på. Visst, jag skulle allra helst vara oberoende av ”gratisprovningar” men med tidningsbranschen som den ser ut idag finns inga pengar alls till sådant. Vinprover får jag oftast om jag skriver en artikel på ett tema (tex Rioja) och beställer några viner som jag tidigare har markerat som intressanta i större provningar. Detta för att få en mer rättvisande beskrivning av vinet i aktuell årgång (under de stora provningarna är det svårt att hålla smaklökarna skarpa under hela provningen) och kanske fundera på matkombinationer. 95% av allt vin jag får levererat till dörren (och det är inga mängder) åker i vasken efter avsmakning.

Varför är de nya riktlinjerna problematiska?

Spontana varuprover (viner jag inte har bett att få prova i samband med specifik artikel) kan jag förstå att de vill reglera, det är ”uppsökande” marknadsföring. Men om vi som vinskribenter inte kan ta emot provningsviner eller delta på andra provningar än de arrangerade av Systembolaget så blir Vinsverige garanterat mycket fattigare. Hur ska vi skriva om nya, spännande viner i BS? Hur ska vi skriva om viner om vi missar en provning för att vi är ute och gör research i annat land (det brukar vara så många som tre i månaden på fast datum)? Hur ska vi kunna veta om ett vin passar för lagring om vi bara får smaka på senaste årgången, eller förstå stilen hos en vinproducent om de besöker Sverige men inte kan låta oss testa deras viner? Eller få grepp om ett område om vi alltid bara får en Rioja eller två åt gången i ett släpp? Vinrecensenter är inte välavlönade och utbudet på recensioner och artiklar blir mycket smalare om vi bara provar en 100-del av idag eller om det bara är den som har annan karriär som huvudsyssla som kan unna sig stora provningar.

Hur skadar detta (vin)Sverige?

Min grundfundering måste ändå vara: hur skulle det främja svensk alkoholkonsumtion att förbjuda provningar för vinskribenter? Är det sannolikt att vinskribenter – med fokus på viner väl över snittpris, viner på flaska, vin till mat, viner från spännande områden, på nya druvor, eller från småskaliga producenter – kommer driva den svenska konsumenten in i en sämre dryckeskultur? Eller är det tvärt om? Jag värnar alltid personligen om kvalitet över kvantitet när det gäller alkohol och försöker inspirera till detta hos mina läsare. Jag är inte längre säker på att Systembolaget och KO har samma inställning. Mitt upprop till skribenter och importörer är att vi trotsar den här tolkningen tillsammans och står enade bakom eventuella anmälningar. Vi arbetar för en sundare dryckeskultur. För det borde vi få statens stöd, inte motarbetas. 

 

Ytterligare citat om tolkningen från en importör som deltog på presentationen och diskussionen:

Att ge gratis varuprover till alla utom tillståndshavare är otillåtet. Det betyder att vi inte får ge journalister varuprover och vi får heller inte hålla vinprovningar på t.ex. restauranger eller hos Grappe om journalisterna/skribenterna inte betalar för sig. Detta innebär också ett stort problem för SB som ju har 60 journalistprovningar om året, enligt dem själva.

Queenstown – Party Town

Erica Landin

Jag hade hört rykten tidigare år om Pinot Noir-festivalen i Central Otago på sydön i Nya Zealand. En riktigt bra konferens kring druvan och ett sjusärdeles festande däremellan. Det visade sig stämma rätt väl…

Detta är det område på Nya Zeeland som gör klart bäst Pinot Noir. Även om vissa är lite likriktade (om än mycket bra!) så finns även producenter som börjar uttrycka lite mer personlighet. Inte sällan matchar det personen bakom. Dessutom är det ett gäng roliga vinmakare. De är precis så avslappnade som Nya Zeeländare är mest – inbjudande, pratglada och beresta.

Theo på Kalex Wines (killen med skägget) gör lite mer ”funky” viner. Vildjästa, gärna med skalkontakt och låg svavel. Gillade verkligen hans feta Pinot Gris (vi varvade all Pinot Noir med lite annat roligt). Den här flaskan hittade jag på en av alla mingelprovningar under helgen.

IMG_2455Queenstown dagen efter en låååång natt. IMG_2508Nadine på Peregrin visade upp sitt första bubbel i trädgården hos Carrick (kolla in fotografen i buskarna!). Mellan alla provningar hade vi luncher på vingårdar där vi blev indelade i grupper för att hinna prata med så många som möjligt. Bra chans att testa viner till mat!IMG_2487IMG_2466Nigel som äger kultförklarade Felton Road (väldigt bra!) får smaka senaste årgången från Jo på biodynamiska Rippon Vineyards (som också de räknas som en av statusproducenterna). Det här var del av den stora Pinot-provningen där alla producenter i området visade upp två viner på Pinot Noir – bra sätt att få känsla för allas stil.
IMG_2522 IMG_2539

Den stora middagen som avslutar hela altet började i en restaurang uppe på berget vid Queenstown. Kolla utsikten! Sofia Ander (på Din Vinguide/NWT) och jag uppskattade utsikten. Sedan var det bara att hänga med.
Kvällen är en tävling i mönstrade skjortor och roliga viner. De flesta tar med några favoritflaskor ur källaren. Dedikerad som jag är testade jag så mycket som möjligt vilket sedan höll oss igång tills solen var på väg upp. Grymt kul och fick några vänner för livet på vägen! Vin när det är som roligast!

Hälsningar från en väldigt trött vinskribent på Aucklands flygplats… Nu bara en sväng förbi Napa så är det dags att vända hem.