This is not goodbye.

Ärligt, jag kommer börja gråta snart. Idag var sista dagen på Kunde och jag vill inte åka härifrån. Jag älskar de här killarna (skulle nog inte våga säga det direkt till dem och de läser inte svenska, men ändå, de är helt fantastiska). Det är en ljuvligt vacker vingård som jag vaknat till varje morgon och som ändrar sig varje dag. Nu börjar hösten komma med kalla nätter och färgglada löv men 25 grader på dagen. Min sorts höst…

Jag känner mig hemma här, trots vissa filosofiska motsättningar med vinmakande i den kaliforniska värmen, och undrar om vinmakare kanske är mitt rätta yrke? För mig har ”yrke” aldrig handlat om var jag kan tjäna bäst pengar utan om var jag känner mig stimulerad, utmanad och motiverad dagligen. Så när det kommer till vinmakaryrket är det inte bara frågan om en kul tanke utan för att någonstans djupt i mig tror jag nog att det är i en vingård och ett vineri jag hör hemma. Vetenskap, konstnärskap, historia, biologi, kemi, geologi, meterologi, marknadsföring, kommunikation, njutning… vinmakandet måste ta med alla dessa faktorer till sig för att bli riktigt bra. Det där om att skola om sig vid en viss ålder eller hur svårt det är att få ihop ett vettigt liv som vinmakare ligger i vägen men det är nog bara detaljer. Jag måste tänka… Hur som helst vill jag lyfta ett glas till dessa män (visst, män, det är inte SÅ mycket kvinnor i vinerierna…) och ge dem ett tack från hjärtat: ni har gjort mer för mig på ett par veckor än jag någonsin kunnat vänta mig. Jag hoppas och tror att detta är ”på återseende” inte ”hej då”.

P.S. Mitt vin är i den något rödfläckade tunnan i vänster hörn – förstod inte att en jäsande tunna inte kan fyllas till toppen när den dras om… den jäste eventuellt över lite 🙂

 

 

 

 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..