Systembolaget och Sanningen

Erica Landin

Jahapp, så var man arg igen då. Debatten i dagstidningar och TV kring näthandeln är välkommen och reglerna och lagligheten behöver förtydligas. Det jag vägrar acceptera är att debatten bedrivs med fabricerade siffror. 

Det är svårt att avgöra om Systembolagets ledning, främst VD Magdalena Gerger och styrelseledamot Carl Hamilton (FP) far med osanningar för att de inte vet bättre eller för att de medvetet trixar. Det första tyder på att de inte är insatta i den verksamhet de leder eller den internationella marknaden, det andra på att de inte respekterar den demokratiska dialogen. Jag vet inte vilket som är värre… Jo förresten, medvetna lögner är alltid värst.

Jag kommer att gå igenom hela händelseförloppet och Systembolaget bakom kulisserna i en stor artikel i höst. Idag vill jag bara titta på några siffror.

I en debattartikel nämner Gerger att, enligt en färsk HUI-rapport, växer näthandeln starkt och kan komma att stå för upp till en tredjedel av all alkoholförsäljning inom 10 år. Hamilton skriver i sitt debattinlägg i SvDEnligt en forskningsrapport från Handelns Utredningsinstitut HUI kan kommersiell näthandel komma att stå för närmare en tredjedel av all alkoholförsäljning till konsumenter inom tio år, om inte lagens tydliggörs och ensamrätten behålls.

Det som inte nämns är att forskningsrapporten är en marknadsanalys, att den beställdes och betalades av Systembolaget, att det endast är ett extremscenario som sätter knappa 29 procent som andel för näthandeln, och att Systembolaget själva förväntas stå för en betydande andel av denna handel (enligt HUI i mailväxling med Per Karlsson, BKWine).

I verkligheten skriver HUI att andelen kan variera mellan ca 2 och 29 procent med ett normalscenario där näthandeln om 10 år står för 7 procent, inklusive Systembolagets egna nätförsäljning. Detta bör ekonomiprofessor Hamilton inte ha haft något problem att uttyda. Men 7 procent, den mest sannolika siffran, låter inte lika skrämmande.

Idag fortsätter Hamilton att fara med osanning. Han skriver:

”Exempelvis erbjuder Systembolaget cirka 11 000 produkter som är prissatta så att kvalitet och pris så långt möjligt korresponderar. En stor vinhandel i Paris, Milano eller Barcelona har kanske 600–800 olika produkter, med priser som är mindre systematiskt korrelerade till kvalitet. Om Svenssons favoritmåltavla Systembolaget avskaffas är detta en utveckling vi sannolikt får också här; snävare utbud och valfrihet, alltså.”

Alla som jobbar i den internationella vinbranschen vet att detta är båg. Vi har inget brett, välsorterat urval i Sverige. Men för att hålla sig till siffror: Systembolaget har ca 2000 artiklar där de kontrollerar pris och kvalitet. Resten tillhör beställningssortimentet och handhas helt av importörerna. Gudskelov, annars hade vi väl haft västvärldens sämsta sortiment.

Min favoritkedja i Madrid och Paris, Lavinia, har ca 6500 artiklar PÅ HYLLAN varav 5000 viner. Sveriges största butik och min standardbutik, på Regeringsgatan i Stockholm har ca 2097 viner i helflaska på hyllan och 138 boxar.

Per Karlsson berättade idag att hans lokala matbutik i Frankrike hade 1300 alkoholartiklar varav 800 viner på flaska och 15 boxar. Men runt hörnet fanns en till butik. Och en till. Och på hyllan i matvarubutiken fanns bland annat två av tre internationellt eftertraktade LaLaLa-viner.

Systembolaget i en stad med motsvarande storlek, Eskilstuna, har 826 viner (varav 117 över 100 kr) och 135 boxar. Av de 50 vinerna över 150 kr är 23 röda och nästan alla är från norditalien – främst amarone och barolo – eller liknande riktigt tunga rödviner. Fyra är vita. Jag slår vad om att Per har ett bättre utbud än så.

Priserna i Sverige är inte heller unika. Vi är dyrare på mycket (även frånräknat alkoholskatt), främst flaskviner mellan 100-300 kr, och billigare på en del. Det låter föga troligt att Carl Hamilton är speciellt insatt i den internationella prisbilden och hur priserna i butikerna i Paris korresponderar till kvalitet.

Utöver det betydligt mindre antalet artiklar än Hamilton refererar till kan vi även säga att vinvärlden internationellt är helt fascinerade över hur många likriktade viner vi har i Sverige. Vad är poängen med otaliga ripasso när det finns så fantastiskt många viner som är tillgängliga i Köpenhamn, Oslo, London, Paris eller Madrid men som aldrig når svenska hyllor? Till och med Jancis Robinson klagar på vårt påvra utbud av klassiska områden som Bordeaux och Bourgogne. Det är ett grundläggande fel i inköpssystemet som ger detta resultat. En otjänlig blandning av marknadsanpassning och monopol där man lägger väl mycket fokus på att skapa fler artikelnummer för söta, mogna, lättdruckna viner, gärna på box.

Jag har inte tidigare varit negativ till Systembolaget (om än irriterad på det snäva urvalet) men jag börjar vackla. Dags för svenskarna att få den korrekta bilden av fördelar och nackdelar av monopolet som det ser ut idag. Utifrån det kan vi sedan bestämma hur vi vill ha det.