Hästkött och boxvin – du får vad du betalar för

Erica Landin

Efter de senaste veckornas skandal med hästkött har diskussionen om vad vi faktiskt äter tagit fart. Förutom att situationen belyser den miljömässigt förkastliga rörelsen av matvaror över hela Europa visar den också hur många mellanhänder billiga produkter har. Om du betalar 20 kr för fryst lasagne tar butiken kanske 30-50% av priset. Sedan har du distributören. Och producenten. Och den som gör köttfärssåsen som säljs till producenten. Och den som säljer köttet till köttfärssåsen. Och slaktaren. Och till sist uppfödaren. Med ett stort gäng mellanhänder däremellan visar det sig. Hur mycket tror vi går till att betala själva köttet i din 20-kronorslasagne? En krona låter som en hög siffra.

hamburgare hästkött

Hamburgare utan hästkött. Tror jag.

 

Den tanke jag vill lyfta fram är att detsamma gäller för vin – du får vad du betalar för. Vill du betala 159 kr för en box, som storsäljaren Umbala? Det är ditt beslut, men följ med mig i den här grova uträkningen.

Av 159 kr på Systembolaget är:

31.8 kr moms
65 kr alkoholskatt
3.5 kr Systembolagets fasta påslag
11 kr Systembolagets rörliga påslag

Importören får alltså ca 47.7 kr

Sedan tar importören ca 15-20% i marginal. Vi säger 9 kr. Plus transport, kanske runt 2.7 kr per box, och en transport inom Sverige på ungefär detsamma, 2.50 kr. Lite kostnader för lager och miljöavgifter – kanske 1 kr – tillkommer.

Nu är vi nere i 32.5 kr för motsvarigheten till fyra flaskor vin. Dra av kostnader för förpackningsmaterial (tyvärr har jag ingen siffra, men 2.50 låter inte som överkant?).

Skörd fast anställd arbetskraft vin får vad du betalar för

Korrekt betald arbetskraft under skörden hos Domaine Duseigneur.

 

För själva vinet betalar du alltså 7.50 kr per 750 ml.

För att kunna producera ett anständigt vin behövs minst det dubbla. Det är helt enkelt omöjligt att driva en vingård på vettigt sätt för de här pengarna. Betala de anställda skäliga löner och ge dem riktiga kontrakt. Arbeta miljömässigt vettigt i vingården. Undvika starka kemiska bekämpningsmedel. Hålla vettig kvalitet på druvmaterialet.

Det faller på ekonomisk orimlighet. I dessa boxar är det sannolikt viner som handlas i bulk på den öppna marknaden, precis som för köttet i Findus lasagne. Viner som blivit över eller viner från vinbönder som inte har något annat val, som är desperata. Som kanske lever på stöd från EU för att gå runt. Stora vingårdar som kompromissar både här och där. Speciellt från områden med en problematik kring rättvist arbetskraftsutnyttjande, så som Sydafrika och Sydamerika, kan det vara värt att tänka en gång till på vad man stödjer.

Det här med vin, vad du får för pengarna, och vad Systembolagets prispressade jättevolymer och speciella inköpsprocedurer egentligen betyder i det långa loppet är en jättefråga för branschen. Det är bara en tidsfråga tills vi får en vinskandal, med kemikalier eller ”fyllnadsmaterial” i ett vin. Systembolaget gör analyser som ger en viss säkerhet men det kan ändå ske. Jag hoppas kunna skriva mer djuplodat om hela frågan framöver.

Idag vill jag mest lämna er med tanken att även för vin får du vad du betalar för. Det är alltså inte bara om du bryr dig om smaken som det kan vara värt att gå upp lite i pris. Vi kan göra skillnad! Du röstar med plånboken, och jag för min del vill hellre stödja en vingård som jobbar med kvalitet, vettiga löner och miljömässigt hållbara metoder än en som inte gör det. Då får jag även vara beredd att lägga några kronor till på min flaska. Det ger dessutom rejäla utslag på kvalitet eftersom många kostnader är fasta. Varför inte lägga en extra 20-lapp på veckans fredagsflaska? Det gör både gom och samvete gott.

 

Johan Reyneke på sin biodynamiska vingård i Sydafrika. Inga billiga bulkviner.