Jag gillar verkligen inte att dela upp människor i kategorier utifrån vad de dricker. Ni vet, det finns de som inte gillar sådana som dricker vin, det finns de som inte gillar de som dricker öl och så finns det andra som inte gillar….. Vi kan släppa det. Här och nu. Drick vad du vill men välj vad du dricker.
Men att man som ölvän har en bit kvar att landa på samma nivå som vinvännerna är ganska tydligt. Den senaste veckan har jag fått tre små tankeställare i öllandet Sverige – tankeställare som visar att det gryende ölintresset är just gryende och inte något som genomsyrar hela Sverige. Läs och…
1. På finkrogen i Sthlm.
Vacker meny. Härlig mat. Bra kombinationer. Servis som kan berätta ganska mycket om maten och kan berätta…. ingenting om den helt standardiserade öllistan. Som rekommendation fick vi Tsing Tao – till alla rätter! Tsing Tao? På riktigt? Om man jobbar på en krog som tar maten på allvar och dessutom tar betalt för allvaret så kan man inte negligera en öllista på det sättet.
2. På förortshaket utanför Sthlm.
8 öl i kylen – alla utom en variationer på stor stark. Smakskillnad liten. Smakskillnad ingen! En så klart provocerande fråga som ”ni har ingen veteöl….? (okej, jag vet….) fick svaret ”San Miguel kanske?”. Och då ligger det ett lokalt bryggeri mindre än 8 minuter därifrån.
3. På 2 ”bra” krogar i Kalmar
Först på italiensk krog;
- Har ni Birra Peroni?
- Nej, vi har bara Mariestads.
- Bara Mariestads?
- Ja, vi får påfyllning i kylen imorgon.
Really?
På nästa krog;
- Hej, har ni något av det där lokala ölet?
- Nej, vi har inte något lokalt öl. Alls.
Och igen – då ligger det lokala bryggeriet tvärsöver vattnet.
Tänk samma hantering av maten? Av vinet? Av gästerna?
Yep, ölrevolutionen må ha börjat men den är tämligen lokal…..