Den svenska lokala ölscenen är inte så stor. Dessutom är den ganska vänlig. Omfamnande. Samarbetsvillig. Det där vet du som befinner dig i den och ofta går bryggare, drickare och bloggare hand i hand. Eller i varje fall sida vid sida. Entusiaster, passionerade och nyfikna som letar nya horisonter. Låter det pretentiöst? Flummigt? Rentav löjeväckande? Ja, det kanske inte är hela sanningen men till stora delar upplever jag det så. Det är en gemensam upptäckariver som driver utvecklingen framåt.
Vad det beror på kan man resonera kring men den här krönikan i Huffington Post funderar lite kring vad som händer i en subkultur. Och varför. Och pratar lite om ekonomin också. Intressant.
”The true value of a craft brewery in their community is not the hard work churned out by dedicated employees, but rather the familial feeling between coworkers and the inclusive hand outstretched to bar-goers. If you’re in our bar or you have our bottle in your hand, you’re one of us.”
”But craft brewing, perhaps more so than other industries, fosters a familial care, a genuine interest in the well-being of those around you, including co-workers, customers and, heck, even competitors. When all the other noise quiets, isn’t that one of the most important things we can do as people?”
Vad tycker du? Stämmer det?