Aptiless – spenatpulver mot sötsug

Malin Turunen
Spenat mot sötsug.

Spenat mot sötsug.

Så fort jag ätit något salt: frukost, lunch och middag till exempel, så infinner sig ett enormt sötsug. Jag måste ha choklad! Och inte EN bit mörk vuxenchoklad utan snarare en Plopp, en bit Kexchoklad eller allra helst Karl-Fazer blå.

Det här vet jag med mig och brukar ha ett lager i ett skåp i köket, så att jag kan stilla sötsuget utan några större åthävor. Men! Min man lider inte alls av samma sötsug utan kan helt oförstående svara: ”Nej jag är jättemätt!” när jag undrar om han också vill ha en bit choklad efter maten.

Mätthet har ingenting med saken att göra. Det här är något helt annat. Detta har också lett till att jag blivit helt oproportionerligt arg om samma man ätit upp mitt lager. Det kan ha varit en ynka Daim som låg där i skåpet, men då har jag ändå räknat med att den ska finnas där. Vredens druvor när jag öppnar skåpet och det är tomt! Det har hänt att mannen fått ställa sig och göra chokladbollar i en hast för att jag kan bli nära tårarna i brist på sött.

Jag har ju i alla fall insett att det inte är normalt, eller i alla fall inte alls okej att bli så väldigt upprörd över att den man bor med har ätit upp en Daim. Därför blev jag så klart nyfiken då jag fick läsa om Aptiless, ett spenatpulver som skulle minska både hunger och sötsug.

Ändå mer intresserad blev jag när jag såg att forskaren Charlotte Erlandsson-Albertsson var involverad i produkten tillsammans med Lunds Universitet. Ja det borgar väl för kvalitet tänkte jag och ville genast prova. En dos grönt spenatpulver utblandat i äppeljuice eller vatten varje dag i en månad. Det klarar man ju?

Jag drack naturell, det finns också med äppelsmak. En dos varje morgon. Bäst och lättast är att ta det som en liten shot. Det blir en mörkgrön sörja som påminner om algblommning och luktar ganska starkt av spenat. När jag blandade med färskpressad äppeljuice inbillade jag mig att det smakade lite som nyponsoppa. Inte helt oävet. Men hur som helst var det inga problem att få i sig sin dos oavsett dryck att blanda med.

Jag kände väl att sötsuget avtog ganska drastiskt efter bara någon dag. Och om det så var placebo så fungerade det ju i alla fall. Efter tre veckor med pulvret så åkte jag bort och glömde det hemma. Men jag började inte tokäta choklad efter maten för det.

Först tyckte jag att det lät ganska dyrt med drygt 500 kronor för en månad, men då trodde jag att man skulle äta det resten av livet. Halva grejen är väl att bli av med en ovana man lagt sig till med. Och för mig räckte det ganska bra med tre veckor. Effekten sitter fortfarande i och det är nu flera månader sedan jag slutade. Nog kan jag fortfarande bli sugen på choklad efter maten, men jag tror inte att jag skulle tvinga någon att ställa sig och göra chokladbollar om den INTE finns där. Stor skillnad!

OBS! jag kände inte någon som helst skillnad på hungern utan åt exakt lika mycket mat som vanligt och gick inte alls ner i vikt som det står att man ska göra på flera hälsokost-hemsidor. Men för den som vill spara sina tänder och inte bli en galning på grund av sötsug kan jag rekommendera en kur med Aptiless.

Nya favoritjuicer från God Morgon

Malin Turunen
Goda juicer från God Morgon.

Goda juicer från God Morgon.

Nyligen kom God Morgon med sin ekologiska äppel- och apelsinjuice. Nu kommer ytterligare två lyckade nyheter: ingefära, äpple, blåbär och vindruvor och hallon, svartvinbär och apelsin.

Den som heter God Morgon Apple Berry Juice smakar mest av apelsin och hallon. En superlyckad kombo! Jag som älskar både apelsin och hallon föll som en fura för denna juice. Lite sötare än en ren apelsinjuice och med vackert röd färg.

God Morgon Berry Ginger Dream är gjord på äpple, vindruvor, blåbär och ingefära, och av dessa ingredienser känner man mest av äpple och en fin ton av ingefära. Precis på pricken lagom! Färgen är inte lika fin som juicen med hallon, lite mörkare av blåbär som dock knappt ger någon smak.

Alla vi som smakade blev förtjusta i båda dessa nyheter. De flesta hejade på den med ingefära, kanske för att det är så sällsynt att få fram precis rätt smak med just ingefära. Det blir lätt antingen för mesigt, eller tar över och blir till halsbränna. Jag som är galen i hallon måste nog ändå heja på den, men båda är som sagt väldigt goda!

Ska man klaga på något är det väl i så fall de något töntiga namnen som dessutom är lite missvisande. Det står bara på på engelska på förpackningen. Meeeeen, inte ska vi sura för det. Minst fyra starka gafflar till båda juicerna som kostar 26 kronor och ska finnas i Ica-butiker från vecka 7.

 

Melt flyttar och Omnipollo öppnar bar

Malin Turunen
Burleskbingo på Melt.

Burleskbingo på Melt.

Lilla 20-talsbaren Melt hann precis bli en favorit (med burleskbingo på tisdagar, bara för att nämna något!) innan den stängde och meddelade att de skulle flytta.

Nu skaffar de större lokaler och som vanligt är jag rädd att de tar sig vatten över huvudet. Kommer det att bli samma intima myskänsla som på Hökens gata? Det återstå att se. De flyr nu Söder helt och hållet och hamnar i stället i City (Norrmalm), i KGB:s gamla lokaler på Malmskillnadsgatan 45. Ni som varit där vet att det är en lokal i flera våningar, men säkert, säkert lyckas de stilsäkra människorna bakom Melt göra något helt fantastiskt av krogen.

Henok Fenti som står bakom det med rätta prisade ölmärket Omnipollo kommer äntligen att öppna en ölbar i Melts gamla lokaler, Hökens gata 3.

Champagnecocktail för två serveras i glasskål och dricks ur små kaffekoppar.

Champagnecocktail för två serveras i glasskål och dricks ur små kaffekoppar.

 

Ny favorit från Fazer!

Malin Turunen
Fazerina – choklad med apelsinsmak.

Fazerina – choklad med apelsinsmak.

År 2014 avslutades med att jag upptäckte en ny favoritgodis. Fazerina från Fazer är tydligen en klassiker over there (i Finland), men detta var mitt första möte med pralinen. 

Jag har ju tjatat mig blå om Geisha tidigare och min snälla svärfar Veikko har sett till att jag alltid haft diverse chokladprodukter från Geisha när jag kommer hem till dem i Luleå. I år tog han hem lite blandade kartonger och bland dem Fazerina. En mjölkchokladpralin fylld med len chokladtryffel smaksatt med apelsin. Även chokladhöljet smakar apelsin. Jag åt en, och så glömde jag bort Geisha helt! Det är inget krisp i utan bara len, god och alldeles lagom ljus/mörk choklad och tryffel. Precis som Karl-Fazer Blå är helt perfekt. Nästan för perfekt! Dessa är minst lika begärliga som Karl-Fazer Blå, och en godis räcker inte.

När vi var uppe i Haparanda passade vi på att åka över finska gränsen och shoppa upp oss på Fazerina. Nu är kartongerna slut men om någon vet att de går att få tag på i Stockholmsområdet tar jag tacksamt emot tips!

Annars finns de att beställa här: Kioskpiraten i Luleå.

Snart februari och dags för rosé!

Malin Turunen
Drosty-Hof rosé.

Drosty-Hof rosé.

Sydafrikanska vinhuset Drosty-Hof väljer att lansera ett rosévin nu i januari. Det säljs i 3-litersbox i Systembolagets Beställningssortiment.

Rosévinet går emot den starkt rådande trenden med torra, mycket ljusa roséviner som vi sett de senaste somrarna.

Det gör också att det här vinet känns riktigt lockande nu i vintermörkret. Perfekt till kycklingrätter men jag kan även tänka mig att det passar till många asiatiska rätter.

När vi fick testa det var det Christian Hellberg på Griffin’s Steakhouse som hade gjort de utmärkta rätterna till. Min favoriträtt på Griffin’s har alltid varit råbiffen med sesamfrön, chilidip och sojastekt shiitakesvamp. Här hade de gjort en variant på den, men som man ofta serverar råbiff nu, som lite utspritt hack på tallriken. Det spelar ingen roll vilken form råbiffen har. Den är bara så makalöst god – alltid!

Tonfisk, vattenmelon och tryffelmajo. Succé!!!

Tonfisk, vattenmelon och tryffelmajo. Succé!!!

Dessutom hade de gjort en ny version av en rätt de hade när de öppnade som jag inte heller kunde gå förbi i menyn. Det var tonfisk och vattenmelon skurna i lika stora kuber med en tryffelmajonäs till. Sagolikt! Nu hade man skurit allt i lite för små bitar (tyckte jag) men smakerna finns ju där ändå. Alla recept kommer att läggas upp på Drosty-Hofs Facebooksida.

När det blir säsong för vattenmelon kommer detta att bli min paradrätt!

Jag har aldrig brytt mig om rosévin. Jag har alltid hejat på vitt vin. Men nu när vi satt där och provade så inser jag att rosévin är perfekt för mig som helst inte dricker rött vin. Det är kallt, man vill göra långkok, man vill äta mustigare saker än asiatisk nudelsallad med räkor. Och vita tyngre viner tja.. de passar ganska bra till de kryddigare rätterna men de passar inte helt perfekt. Det är ju rosé jag ska dricka till kycklinggrytan! Polletten härmed nedtrillad.

Drosty-Hof rosé kostar 159 kronor och har nummer 75443.

Två julsnapsar spetsade med cognac

Malin Turunen
jJulsnaps från prima och Tegnér & son

jJulsnaps från prima och Tegnér & son

Trenden med fatlagrade snapsar och snaps spetsad, eller snarare avrundad, med sherry och cognac håller i sig. Vi testade två julsnapsar som trots cognacen har väldigt olika karaktär. 

Tegnér & son:s Extra prima julsnaps spetsad med cognac, 40 %, kostar 149 kronor för 350 ml, varunummer 10207-02.

Snapsen doftar distinkt av dill. Det är nästan som att stoppa huvudet i en dillchipspåse. Jag gillar dill, men kanske inte som mest till just julmaten. Smaken är mer balanserad och ganska söt, men även här tar dillen över. Snapsen är god och lätt och jag vill absolut dricka den på nästa kräftfest. Den kan även funka till gravlaxen. Hoppas att Tegnér & son återlanserar den till sommaren som en Extra Prima Kräftsnaps.

Primas julsnaps 2014, 38 %, kostar 209 kr för 500 ml, varunummer är 86308-02 i Systembolagets beställningssortiment.

Primas snaps är betydligt spritigare med en anings beska i eftersmaken. Den har ändå rund fin smak av dadlar och cognac. Den här tänker jag mig till julens småvarma kötträtter, korvar, köttbullar och revbensspjäll. Mycket fin!

 

Marabous nya finlakritschoklad

Malin Turunen
Marabous 70 % salty licuorice.

Marabous 70 % salty licuorice.

När Marabou skickade hit sin nya lakritschoklad fick jag ta experthjälp utifrån eftersom jag själv inte är något stort lakritsfan.

Så här skriver kusinbarnet Johanna Huhtasaari i Umeå, 15 år:

”Chokladen är inte söt, men det är ju inte meningen, så det gör inget. Kakaosmaken är tydlig och god. Lakritsen passar fint ihop med chokladen och är krispig, vilket är ett trevligt inslag. Den är dock lite väl söt och chokladkakan hade därför varit godare om saltlakritssmaken varit saltare och tydligare. Är man saltlakritsälskare skulle chokladen av den anledningen kanske vara en liten besvikelse. Den är dock god och jag skulle ge den 3 gafflar.”

De lakritsälskare som jobbar här på redaktionen var inte lika givmilda med gafflarna, men höll med om att tydligare lakritssmak hade höjt betyget.

 

Kornhamnstorg 53

Malin Turunen
Kornhamnstorg No53 drivs av Marco Baudone, här bakom bardisken.

Kornhamnstorg No53 drivs av Marco Baudone, här bakom bardisken.

En affärslokal och en restaurang har slagits ihop, renoverats och blivit Kornhamnstorg 53. Krögare är Marco Baudone som senast kommer från Le Rouge.

I går var det invigning och vi fick smaka på några fantastiska pizzor, en laxrilette på toast och en boeuf bourguignon. Allt mycket vällagat. Den godaste pizzan var med honungsrostad gårdsgris och lökkompott.

Krogen ska ha öppet från tidig morgon till sen kväll och lördagar och söndagar severas en ypperligt prisvärd gårdsbrunch: äggröra med cheddar, korv från Taylor & Jones, pancetta, toast, juice, te eller kaffe/cappuccino för 145 kronor! Den vill jag genast testa. Annars drar menyn åt det franska, med minst en vegetarisk rätt.

Lokalen har majestätiska fönster som vätter ut mot vattnet och gränden i Gamla stan. De har fått till mysfaktorn med en vacker träpanel på baren, fina röda mattor på golven och bra (dvs soft) belysning. Marco Baudone vill att man ska få känslan av att komma in i någons vardagsrum. Nu var det ju knökafullt av folk där på invigningen så det är svårt att säga hur det blir en vanlig kväll, men det kommer jag att kolla upp å det snaraste.

Fullt ös på invidningen!

Hög mysfaktor på Marco Baudones nya krog Kornhamnstorg 53.

 

En perfekt stugmiddag

Malin Turunen
Bastukorv och senapsbuffé.

Bastukorv och senapsbuffé.

När man är i stugan utan rinnande vatten så finns det en måltid som slår alla andra, både i smak och i diskeffektivitet: bastukorv. 

Löylylenkki är en extrarökt, tjock finsk grillkorv som man lägger i folie på stenarna medan man bastar. När man är färdigbastad är korven klar. Då äter man den, gärna med händerna, och doppar i senap. Den absolut godaste och mest passande är den finska (återigen, hurra! efter att produktionen flyttades till Polen ett tag, och försäljningen i princip helt dog) Turun sinappia, mild. En kombination gjord i himlen!

På senapsbuffén syns också den röda, starkare Turun-senapen, också den god. Den svarta som ska vara het, inte alls het! Och Lasses eldiga senap som är ganska stark men också söt. Obs just dessa två Turun-tuber är tillverkade i Polen, men produktionen är flyttad till Åbo igen. Kvinnan i saluhallen i Helsingfors ville egentligen inte alls sälja dem till mig och pekade på att jag måste ha senap med den finska märkningen på. Men till slut gav hon med sig.

Löylylenkki från Kivikylän finns på välsorterade stora Kvantum-butiker, men även vanlig finsk grillkorv fungerar bra som bastukorv. Löyly är det finska ordet för när man häller vatten på stenarna i bastun. Varför finns det inget ord för det på svenska?

Alltså här är min fem i topp på stugmiddagar som sparar disk:

1. Bastukorv

2. Klämmackor

3. Quesadillas gjorda i mackjärnet

4. Te och mackor

5. Korv grillad över brasa

Mer djupfryst åt folket

Malin Turunen
Kycklingpaj från Picard.

Kycklingpaj från Picard.

Franska butikskedjan Picard säljer ett alltigenom djupfryst sortiment. De har råvaror, färdiga rätter och desserter i sina låga frysdiskar och att handla där känns som lite som att kliva in i framtiden. 

Butikslokalerna känns sterila eftersom det inte finns någon färsk frukt eller några fina förpackningar. Enbart frysdiskar och några reklamskyltar med erbjudanden.

Jag har växt upp med frysmat som fiskgratäng, fiskpinnar och krögarpytt. Helt ok mat, men inte något jag skulle handla i dag. Nu får jag ju ändå lov att revidera min inställning till frysmat. Jag gillar att handla på Picard. Och att ha en paj på lut i frysen är ju toppen! Den här med kyckling, tomater, senap och ost var godare än den ser ut på förpackningen. Den kostade runt 40 kronor och räckte till tre småhungriga, två vanligt hungriga. De har också fina bönor, pilgrimsmusslor och ankbröst. Allt i butiken är inte franskt de säljer även svensk renskav, löjrom och lingon till exempel.