Tomhet och tacksamhet är något som jag känner idag. Dels måste jag verkligen tacka min familj och speciellt Anna som stöttat mig i alla förberedelser som har varit nödvändiga till tävlingen som vi bekant tog guld i. Så jag vill verkligen lyfta på hatten och se med beundran på alla människor som står precis bakom personer med framgång, och detta gäller inte bara mig. Om man ska nå framgång i tävlingar i matlagning, sport eller vad det nu kan vara så måste man känna ett stöd från ens närmaste, så känner jag i alla fall. Tack så mycket.
Sen känner jag glädje av att det är över, men samtidigt så saknar jag spänningen i att veta att snart smäller det! Tävlandet är något av det bäst jag vet, det är en riktig energikick och ego boost. Jag har fåt blodad tand och nytändning i mattävlandet.
Nu tittar vi framåt mot nya kulinariska rätter!