Men hörni, jag glömde ju helt bort att berätta att klarbärsträdet slog ut i blom igår. Äntligen!! Och plommonträdet ser bannemig ut att inte ligga långt efter… Älskar vår-sommaren, våren eller vad det nu är vädret pysslar med!

Nähä, nu måste jag skynda. Fotograf-Magnus C kommer vid halv nio och innan dess ska jag hinna bli telefon-intervjuad. Hepp!

Veckan inleddes med skojig grillning på TV4-taket och avslutas idag med GP-grill här i trädgården. Och däremellan har det runnit mycket grillkol under broarna kan jag be att få berätta.

Tack och lov visar sig våren (eller är det verkligen inte sommar, jag är lite lätt osäker i dessa tider?) från sin bästa sida och det har vart en strålande vecka med goda lammstekar, lyxiga picknicks, sena kvälls-plåtningar och massa annat skoj. Och dessutom full rulle kring boken. Min ”Till grillat-bebis”.

Åh, fina fina boken som jag är stolt över att jag nästan spricker. Det får man faktiskt vara ibland. I synnerhet när man vet hur många timmar och slit och provlagande som ligger bakom de där tjocka, sköna sidorna… Och särskilt varm i hjärtat blir jag när kända och okända hör av sig med pepp och härliga kommentarer. Det liksom bara pirrar till i magen. Jag hoppas verkligen att den här kokboken kommer ge sina läsare/lagare lika mycket skoj som den gett mig. Både i soffan, vid grillen, i köket och över middagsbordet.

Nåväl, ni har väl med hänsyn till torkan här på bloggen insett att jag har tok-full-rulle här och även om det inte blir mycket kvalitetssömn finns det en sak man inte får tumma på. Frullen. Med wapnö-fil, smarrig müsli, rabarberkompott och hiskeliga mängder kaffe står man stadigt på jorden hela dagen. Åtminstone fram tills foto-lunch…

Ha en fin fredag hörni!

Klippor, bara ben, fiskmås-serenad på avstånd, havskluck, kaffe o kanelbullar. Fy fanken så skönt!

Ikväll blir det lammkotletter på grillen, vad blir det hos dig?

Fortsatt glad påsk på er!

Foto: Fenomenala Åsa Dahlgren

Tar man sig en titt här på bloggen kan man tro att jag helt gått under jorden. Närå, det är bara så himskans mycket roligheter och bok-sjå och andra spännande hittepå att jag senaste veckan knappt hunnit lägga huvudet på kudden innan det vart dags att kravla sig upp igen. Hade jag ens försökt mig på att blogga framåt kvällskvisten skulle ni nog bara fått läsa massa svammel och dravel och trams.

Men i helgen ska jag låta sol, ägg, choklad, sill, goda drycker och kan hända en och annan rababer- eller nässelkreation fylla på mina batterier. Det vill till, för på tisdag morgon ska jag upp i ottan och grilla i Nyhetsmorgon på Tv4. Det är något av allt skoj som står inskrivet i kalendern så här i bok-release-tider. Min tanke och önskan är att jag ska hinna berätta lite mer om allt skoj som händer. Kanske nu i helgen. Men jag får be er ha lite, lite överseende med mig och min halvtrista aktivitet här på bloggen. Snart blir det nog ordning på torpet igen!

Under tiden tänkte jag passa på att tipsa om min galet goda semifreddo som jag gjorde till Expressen här innan påsk. Sväng ihop den ikväll och mumsa imorgon i påsksolen! Själv behöver jag inte ens svänga ihop någon, jag har nämligen en provlagnings-semifreddo som ligger och väntar i frysen. Perfekt efter morgondagens äggjakt!

Glad påsk på er där ute!

Vit chokladsemifreddo med rabarberkompott

Semifreddo är den perfekta snabb-versionen av glass och här blir den härligt påskig med rabarberkompott och hackad vit choklad.

Antal: 6-8 portioner
Tid: 20 minuter + 4 timmar i frys

300 g rabarber
1,5 dl strösocker
2 dl naturell yoghurt (12%)
2 dl vispgrädde
1 dl florsocker
2 äggulor
2 äggvitor
100 g vit choklad

1. Strimla rabarbern fint och lägg dem i en kastrull med strösocker. Koka upp och låt sjuda tills rabarbern är mjuk. Låt svalna.
2. Vispa grädden pösig. Vispa ner yoghurt, florsocker och äggulor. Vispa äggvitorna till ett hårt, vitt skum i en rostfri, ren skål. Vänd försiktigt ner skummet i gräddsmeten tillsammans med rabarberkoket och hackad vit choklad.
3. Pensla en 1,5 l form med lite vatten och täck sidor och botten noga med plastfilm. Häll smeten i formen och täck över med plastfilm. Frys in i minst 4 timmar.
4. Ta ut semifreddon ca 30 minuter innan servering och låt stå i rumstemperatur. Stjälp upp semifreddon på ett fat. Sitter den fast kan du skölja lite hett vatten över formens baksida. Ta bort plastfilmen från semifreddon och servera genast. Dekorera eventuellt med mer grovt riven vit choklad.

Jag är en riktig listoman. Ni vet en sån där typ som blir alldeles virrig utan sina listor. Just nu, när livs-karusellen är roligare och mer fartfylld än någonsin, skulle jag vart bra snurrig utan mina To Do’s.

Oftast är de långa, välfyllda och skrivna utifrån olika smarta system. Men dagens lista var precis vad jag behövde en solig söndag som denna…

To do:
- Trädgårdsfix

- Grilla (korv från Gudmundsgården)

- Handla inför morgondagens plåtning

Me like! Hoppas ni också haft en riktigt solig söndag!

Sådär, efter fem dagars radioskugga, sol, svett, massa matlagning, galet fina bilder och en sista frukost i solen är jag nu på västkust-mark igen.

Nu ska jag hem och slänga in osten i kylskåpet sen blir det lite mer action här på bloggen.

Arrivederci!

Så där ja, här kommer en sista rapport innan jag tar grilltång, rivjärn, kniv och en herrans massa rekvisita och styr kosan mot Zorzino, Italien!

Den här resan har verkligen vart en utmaning när det kommer till packning… Om man säger så här; igår fick jag ta en palltruck ut från Thorsens studio. Idag stod jag på flygplats-parkeringen och vägde väskor för att få med så mycket rekvisita som möjligt på 30 kg. Det är inte mycket kläder i de där väskorna kan jag be att få tala om.

Och råvarorna då, undrar du kanske nu? Jo, de köper jag i Italia!

Från ett läge…

… till ett annat!

Jag är som ni kanske märkt en stor vän av det här med att resa med magen. Och jag minns hur jag trånade över res- och matmagasinet Food & Travel när jag först kom i kontakt med tidningen under min tid i Edinburgh – 00. Därför blev jag nu  hiskeligt nyfiken på vad det här magasinet har att erbjuda…

Vagabonds nya oneshot Vagabond MAT – den ska i alla fall jag spana in!

Ojojoj, temat för gårdagen var verkligen festyra!

Först och främst hade Bonnier bjudit in till attans trevlig vårfest på Bonniers konsthall, men absolut roligaste, mest spännande och nervöst var det faktum att boken äntligen kommit från tryckeriet!!

Och så fin den är…. känner mig som en stolt hönsmamma när jag nu sitter på tåget hem och bläddrar mig förbi livsfarligt goda pizzan på grillen, rökiga melonsalsan, min favoritbild med alla smaksatta smör, marängsvissen som bara får mig att toklängta efter sommaren. Dahlgrenskans (ja Åsa alltså) fina bilder, Kai Ristiläs grymma formgivning…  ja, jag kan nog fortsätta hur länge som helst!!

Än får man vänta några veckor innan den finns ute i hyllorna, närmare bestämt till början av maj. Men den som väntar på något gott…!

Förra sommaren låg jag på knä i trädgårdslanden och slet, svettades och svor jag över fanskapet. Ja, pardon my french men jag snackar om kvickroten. Någonstans där i mitten av sommaren fick jag inse mig besegrad av ogräset och beslöt mig för att  tänka ”tja, men det är väl lite vackert och vildvuxet med en kombinerad kvickrot- och lavendelhäck…”

Förra veckan var jag som sagt på lunch på Ugglarps grönt och höll nästan på att sätta pirogen från Gudmundsgården i halsen när Mikael drog fram en stor påse med nyplockade kvickrötter.

Under krigsåren på 20-talet  användes krigsroten i Sverige både som surrogat till kaffe och istället för vetemjöl på konditorier. Till kaffetåren rostades rötterna hårt och fick då en bitter, kraftig smak liknande kaffebönornas, lite som cikorian.  Och genom att istället torka rötterna och mala dem fint blev de så kallat konditorimjöl.

Ja, vad ska man säga. Naturen är fantastiskt. Kan hända håller jag mig helst till mina älskade kaffebönor, men jag välkomnar gladeligen alla lösningar på hur jag ska bli av med kvickroten i trädgården. Så Mikael, varmt välkommen hem till mig och skörda!