Du har väl inte missat att jag nu även finns på twitter?

Där försöker jag uppdatera lite oftare, lite kortare. Och på engelska. Jag måste ju tänka lite på mina utländska kompisar menar jag.

Vilka följer du på twitter.com?

Läst färdigt tidningen? Käkat långfrukost? Bäddat sängen och plockat undan disken?

Bra!

Då är det bara att ta Älvsnabben eller buss 16 till Passion för mat i Eriksbergshallen. Där fixar du nämligen både lunch och handlingen till kvällens middag. Om du befinner dig i Götlaborg vill säga!

Läs mer på www.passionformat.se

Ha en skön lördag!

Nähä hörni, jag är oftast inte den som lägger min tid på att klaga. Åtminstone försöker jag i alla fall leta efter liiiite ljus i mörkret. Det blir ju faktiskt roligare då.

Men nu är jag trött på det här. I helgen kommer jag vinterfiska, förhoppningsvis ta något glid med skridskorna, tända en brasa utomhus och dricka varm choklad med mörk rom.

Men sen, kära vinter, så är jag färdig med det här förhållandet för i år. Tack och hej, jag gör slut nu. Vi kanske, kanske ses igen för en snabb förälskelse i skidbacken om du har tur. Men annars tycker jag att det är dags att vi börjar träffa andra.

Jag för min del kommer ställa fram sandalerna, som en symbol, dra på mig solglajjorna och börja spana. Efter nåt sånt här kanske…

- Jordgubbar och mjölk

- Gröna ärtor och mynta

- Rabarber och fläder

- Vit sparris och hollandaise

- Smultron och grässtrå

- Basilika och solmogen tomat

- Nässlor och ägg

- Färskpotatis och smör

See you later alligator!

Vi äter ganska sällan tyngre pastarätter så här på kvällskvisten, men varje gång det står på menyn känner jag ett sådant behov att blogga om det. Fråga mig inte varför. Det måste vara något med pasta som triggar igång orden inom en.

Hur som haver är jag idag sugen på en lite maffigare pasta. Inte så konstigt i den här kylan. Med sidfläsk, vitlök, lite lök, fänkål (vansinnigt vid den här tiden på året men hade en över från en plåtning i förra veckan) och parmesan. Tänker mig att jag fräser sidfläsk, lök och fänkål och svänger runt med nykokt pasta. Gärna linguini, det är åtminstone jag sugen på ikväll. Sen rör jag sakta och försiktigt ner ett ägg eller två, som jag vispat upp lätt och rört ut med mängder med finriven parmesan. Lite carbonara-style så där. (Fast utan grädde, för jag orkar nämligen inte dra iväg till affären.)

Det här gott folk, det tror jag kommer bli sanslöst gott. Och vintersnällt.

Fanken vad jag blev hungrig nu.

Kickade igång dagen med en promenix med Stilton på stranden. Så vackert att det nästan gjorde lite ont.

Men det kan å andra sidan också vart den iiiiisande kylan som stod för det där onda…

Ha en finfin matdag hörni!

Carina undrade i kommentarerna om det blev någon Masterchef för mig ikväll. Men det blev det inte.

För när stammisstället lockar med fläsklägg, rotmos och äpplekompott, då går man dit. Basta!

Är du lika kär i fläsklägg som jag?

Idag har här vart så kallt att tårna krullar sig. Ganska märkligt egentligen då vi ju inte ens har någon snö länge. Men det är något visst med den där nakna kylan. Den biter något så in i bängen.

I sådana här lägen krävs det lite extra värmande middagar. Som soppan som stod på bordet här ikväll.

Hacka en gul lök och ett litet blomkålshuvud grovt. Koka mjukt i hönsbuljong o krydda med salt och svartpeppar. Mixa soppan slät och rör ut den med någon form av mejeriprodukt, ex naturell yoghurt, kesella, crème fraîche eller grädde. Hacka röd paprika och chorizo i fina bitar och fräs i lite olja samt pimenton de la Vera. (som är ett rökt paprikapulver från Spanien. Kan med lite tur finnas i affärens kryddsektion.) salta och peppra. Toppa soppan med fräset och servera med ett gott bröd.

Vansinnigt gott och gjorde i alla fall mig varm i kroppen!

Hur håller du värmen i kylan?

Tack för allt! Foto: Oaxen Krog

Få matnördar i vårt avlånga land har väl missat att Sveriges krögarpar No 1 är klara med ö-livet och nu istället styr kosan in mot storstan.

Jag talar självklart om Agneta Green och Magnus Ek på Oaxen krog som i år kör sin sista säsong ute på ön i Himmerfjärden mellan Södertälje och Landsort. Temat för säsongen är Naturtroget slut och när jag tittar på tema-bilderna på hemsidan kickar i alla fall jag igång på alla cylindrar. Ta en titt du med.

Jag är så in i bängen lycklig över våra fina vänner som hade den goda smaken att skicka iväg mig och maken ut till Oaxen som bröllopspresent. Den 8 juli är det vi som tar färjan över och förlustar oss. (Ok, sisådär tre år efter själva bröllopet. Men det är bara för vi inte kunnat enas om vi skulle köra på vårprimörer eller höstskörd vad det gäller menyn.  Uttrycket Bättre sent än aldrig har aldrig känts så aktuellt som nu…)

Nästa anhalt för krögarparet är Nya Djurgårdsvarvet vid Beckholmssundet i Stockholm där de nästa år slår upp dörrarna till en nya restaurang. Till skillnad mot relativt plats-tajta Oaxen krog finns här rum för  36 gäster i matsalen och 70 gäster i en lite informellare, bistrolik avdelning. Och när vädret tillåter ytterligare 70 platser vid varvsplanen och på kajen.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag tycker i alla fall att det känns spännande när det rörs om lite i grytan. Åtminstone när jag på ålderns höst kan titta tillbaka och konstatera att jag fick åtminstone ett besök på Oaxen.

Vill du läsa mer om Oaxen tycker jag att du drar vidare till Braxen som kan stället utan och innan. Här hittar du en mängd bra blogg-läsning.

Vad tycker du om Greens flytt från ön? Har du några egna minnen från Oaxen? Tyck till här på bloggen så blir jag glad!

Kalla mig bakåtsträvare men ibland älskar jag verkligen gammaldags teknik.

Svärmors ugn från 1990 (vilket jag samtidigt tycker känns som igår) är som ett vidunderligt high-tech monster. Eller snarare superhjälte.

Vad sägs exempel om ånginjektion, inbyggd köttermometer och automatisk synkning med spisen? Det senare så att potatisen på spisen automatiskt sätts på tjugo minuter innan fläsksteken är färdig i ugnen. Även om du själv är hemma först fem minuter innan middagen är klar.

Det roliga är att svärmor varken använt ånginjektionen (perfekt för knaprig skorpa på brödet) eller köttermometern på 21 år. Men någon gång ska ju vara den första!

Som sagt, kalla mig bakåtsträvare men de kunde bannemig sin teknik förr…

Ånginjektion deluxe

Super-digital-köttermometer!

Passar på att önska trevlig helg med ett vårtecken. Ja åtminstone ett litet sådant.

För titta här, ett par späda kirskålsblad gömde sig under löv-fnöset utmed Ätrans strandkant. Det som göms i snö…

Tänk så harmlösa de ser ut just nu, men jisses som jag slet med kirskålen förra året. Grävde, slet o stånkade.

Så kort sagt, passa på att röja bland kirskålen så fort den bara visar sig. Och låt oss hoppas att det är snart, väldigt snart.

Kirskålspaj anyone?