Senaste tiden har vi snöat in på chili här hemma. Och inte vilken chili som helst utan världens starkaste. Ghost chili, eller Bhut Jolokia som den kallas i nordöstra Indien när den ursprungligen upptäcktes.

2006 norpade Bhut Jolokia åt sig titeln som ”världen starkaste chili” då Guiness rekordbok konstaterade dess imponerande 1 001 304 scoville-enheter. Och vad innebär då det förutom just skitstarkt? Jo, den spanska peppar (eller dutch som egentligen heter) som är vanligast förekommande i våra grönsaksdiskar ligger på sisådär 2500 – 5000 scoville-enheter. Habanero på 40 000 – 500 000 scoville-enheter. Hänger du med? Bhut Jolokia är en riktig elak historia.

Jag är en riktig periodare. Ibland kommer jag in i riktiga chili-perioder där jag kan äta hur stark mat som helst och vill ha hetta i allt. Sen lugnar det kanske ner sig en stund, för att sedan ta fart igen. Men det är inte bara hettan jag är ute efter. Det är smaken. En av mina absoluta favoriter bland chilifrukterna är exempelvis den sort från Guadeluope som jag skrev om här. Dessvärre har jag fortfarande inte helt klurat ut vad det riktiga namnet är men Vegetarian eller Chinese ligger nära till hands. Hur som helst är det en fantastisk chili som är lika stark som en vanliga paprika men smakar precis som en riktigt het chili, ex habanero. Den är ljuvlig.

Men så tillbaka till Bhut Jolokian. Jag kan inte släppa fascinationen. HUR stark är den??  Förmodligen kommer jag aldrig ge mig på att smaka på den, men jag min misstanke efter att ha sett klippet här ovan är att man blir helt galen av den. Kanske till och med så pass att vi i fortsättningen kommer säga ”You drive me chili” istället för ”You drive me nuts”.  Vem vet, det är bara en gissning…

Kolla in den här killen!

(Jag försökte infoga videon direkt här men får helt enkelt inte till det, håll till godo med länken.)

Ok hörni, här kommer lite intressant (..?) fakta från mitt rekvisitalager som jag ägnar dagen åt att städa.

Jag har…

… 13 kak/tårtfat på fot.

… ca 18 kg bestick och köksverktyg. Då menar jag bara rekvisita…

… minst 340 tallrikar och assietter (jag slutade räkna då.)

… en hel hylla för glas vars hyllplan är sorterade i ”glas på fot”, ”färgade glas”, ”klara glas” och ”övrigt”.

… 4 mastodontlådor med tyg sorterade i färg + 1 låda med tabletter, grytunderlägg och grytvantar.

.
.
I do not travel light….

Foto: Fenomenala Åsa Dahlgren

Jag  vet inte hur det är med er, men jag har i alla fall kickat igång den här fredagskvällen med ett enooooormt sötsug.

Förra vintern, precis någon dag innan jag drog iväg till Japan-Australien så hängde jag, Dahlgrenskan och ett gäng fabolous kakor hos Matts på Da Matteo. Det är nämligen inte mycket som slår de fantastiska stenväggarna där. Kakorna var till ett jobb i Buffé, La Dolce Vita (nr 4 2010) och då jag mer eller mindre stod med en fot i resväskan när jobbet gjordes hann jag aldrig riktigt äta mig trött på de där kakorna utan de lämpades vidare till kaféet och fotografen och andra kaksugna.

Men oj, det var just de kakorna som jag blev sugen på nu… Kolla in de här mandelkakorna och marängerna. Hett tips om du tänkte kicka igång helgen med lite kakbak!

Fin fredag på er hörni!

Mandelkakor med amaretto

Ca 40 kakor

200 g mandlar
1 ¼ dl strösocker
1 1/4 msk amaretto
1 bittermandel
2 st äggvita
Florsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Mal mandlarna eller kör dem i matberedare med knivtillbehör i ett par minuter. Kör ner socker och finriven bittermandel. Häll allt i en bunke och rör ner amarett och en äggvita i taget.

Forma ca 1 tsk av den relativt kletiga smeten till en slarvig boll och rulla den i florsocker. Upprepa med resten av smeten och lägg glest på ugnsplåtar klädda med bakplåtspapper.

Grädda mitt i ugnen i 10-15 minuter. Kakorna ska vara lite sega i mitten när de är färdigbakade.

Citron- och pinjetoppar med choklad

30 toppar

4 äggvitor
3 dl strösocker
1 tsk citronsaft
Skal från2 citroner
100 g pinjenötter

100 g mörk choklad

Sätt ugnen på 125 grader. Hacka nötterna mycket fint och ställ åt sidan. Vispa äggvitor och strösocker i en rostfri skål över vattenbad. Vispa kraftigt med elvisp tills marängsmeten har en temperatur på 68-70 grader.(Tar ca 10 minuter)  Använd dig gärna av en digital kökstermometer för att kontrollera temperaturen. Vänd ner de finhackade pinjenötterna och rivet citronskal. Klicka ut smeten med hjälp av två matskedar på en plåt klädd med bakplåtspapper. Smeten ska räcka till ca 30 kakor. Grädda mitt i ugnen i ca 45minuter. Låt kakorna svalna.

Smält chokladen i vattenbad. Doppa kakornas bottnar i chokladen och låt torka på bakplåtspapper eller galler.

Foto: Fenomenala Åsa Dahlgren

Jag älskar rejäla kök som bjuder in till matlagning. Och spill. Och kanske lite svajigt handhavande med tunga mortlar, vassa knivar och rejäla köksmaskiner. Kök ska inte avskräcka, kök ska bjuda in.

Just nu går jag omkring och är vansinnigt sugen på ett rejält slaktarblock. Men då menar jag inte de maffigare skärbrädor som säljs som slaktarblock i köksbutiker. Nej, jag menar något rejält. Riktigt rejält. Som säger – Kom an bara, jag står pall för vad som helst!

Jag har surfat runt en del på sistone och hittat en mängd fantastiska varianter. Men det är bara ett litet dilemma…. allt som oftast finns de i Australien, USA eller Långtbortistan. Och att skeppa hit ett stort, tungt slaktarblock – det är både dyrt och miljödumt.

Runt om i vårt avlånga land finns det däremot gott om rejäla snickarbänkar. Vilket kanske också skulle kunna funka. Men drömmen om ett rejält slaktarblock lever vidare…

Någon som har koll på slaktarblocks-utbudet i Sverige?

Den här var inte så pjåkigt… (Foto: Country living)

… men det här slaktarblocket på Black dog salvage var ju bara så fantastiskt vackert att man går av på mitten! (Foto: Black Dog Salvage)

Maken avlade i år ett lite udda nyårslöfte som jag både frivilligt och ofrivilligt drogs med i.

Vi har nämligen börjat köra med matdagbok. Helt opretantiösa matbilder som obönhörligen ska tas varje kväll. Vi har till och med satt ett larm som ringer så att vi inte ska slippa undan. Löftet gick ut på att vi varje kväll ska fota det vi äter – tillsammans eller på var sitt håll. Oavsett om det är avsmakningsmeny på Noma eller filmjölk på kontoret.

- Huva, vad läskigt har vart spontana reaktionen från många som vi berättat detta för. De menade att det på så sätt skulle bli så uppenbart hur mycket hemsk mat som faktiskt står på bordet. Och visst, det är the naked truth. Vad är det vi faktiskt stoppar i oss?

Tja, häromdagen laddade jag in ett gäng matbilder i datorn och bläddrade snabbt igenom dem. Bullens pilsnerkorv, rysk pyttipanna, vintersallader,laotiska baguetter, frysrens, kylskåpsrens och inte minst mängder med fotorester var något av det som jag fann bland albumen.

Ikväll får jag mat- och övernattningsbesök av en god vän och namne och på menyn står kylrens. Jag vet, det låter väl inte särskilt upplyftande. Men det här kylrenset har jag sparat på ända sedan i fredags kväll. Och det har bara blivit bättre och bättre för varje dag som gått.  I en av burkarna i kylen väntar nämligen två portioner med oxsvanstaco.

Och det gott folk, det är nog bland det absolut godaste man kan äta så här på en tisdag. Inte minst när det serveras med vår kompis Jimmies chilisås gjord på sex olika sorters chili.

Kärleksfyllt långkok – bättre blir det inte!

Nya boken TILL GRILLAT alltså!

Glömde ju i förra inlägget bort att berätta om att jag nu kan visa hur boken faktiskt kommer se ut. Åtminstone omslaget. Nu vet ni vad ni ska hålla utkik efter i vårens bokhyllor – runt slutet av april beräknas den finnas i hyllorna!

Så… vad sägs hörni?

Nu undrar ni kanske vad som hänt, här på bloggen ekar det ju lika tomt som i botten på rotfruktslådan i juni. Då kan jag berätta att sedan sist har jag bland annat…

- ägnat åtskilliga timmar åt att komma på världens bästa recept på pajdeg för matiga pajer. Och jag tror bannemig att jag lyckades, resultatet får du läsa om i Ica-kuriren längre fram. Jag hojtar till!

- Sneglat efter Tokyo-biljetter. Japp, jag kan bara inte få nog och till hösten blir det ännu en tur till denna magiska plats.

- Handlat, lagat, stylat, diskat, handlat, lagat, stylat, diskat, handlat, lagat, stylat, diskat, handlat, lagat ……

- Ätit 1,5 semla.

- Provlagat recept på löpande band och testat dem på både familj och vänner. Ingen kommer undan här…

- Tittat på rykande heta färgprover på boken – fy fanken vad fin den blir!

- Mockat hästlort och burit vatten.

- Åkt tur och retur till Stockholm utan att ha en endaste tåg-försenings-minut. Snyggt!

- Fått vårkänsla men tagit tillbaka den.

- Bakat ett helt gäng alfajores till bok-presentationen för ett helt gäng trevliga Bonnier-människor.

- Letat hallandslängor på Hemnet.

- Ätit en oförskämt bra glutenfri bulle på Allt om mat-redaktionen.

- Shoppat fin rekvisita på reans sista suck. Pass på!

- Blivit bjuden på lunch av Alice brax och fika av Mia Öhrn, allt detta på grund av att jag köpte med mig Falkenbergslimpor till dem.

- Sprungit en vända på Formex där jag tyckte man såg mycket som man sett förr, men gick verkligen igång på Olsson & Jensens monter i C-hallen. Inspirerades även av Vincent Gregoire och hans föreläsning om vad som komma skall. Bland annat pratade han mycket om hur vi tillbringar ännu mer tid i våra hem och kök. Lagat mat istället för att gå på restaurang, umgås mer i hemmen och jobbar man dessutom hemma (och har jobbmöten där likaså) så är du så rätt så jag vet inte vad. Jo jag tackar!

- Fått blogginspiration

Tja det var lite om vad som hänt  sen sist, och som ni kanske förstår på den senaste punkten är det nu slut på radioskuggan här.

Upp med slängarna på väggen!

Fina, rejäla saker i Olsson & Jensen-montern

Snygg bricka i  entréns inspirationsutställning, påminde mig om att jag måste få upp mina finaste bestick på väggen. But how..?

Så vad säger ni, kommer ni titta? På Tv4´s satsning på Masterchef?

När jag jobbade i Australien förra vintern var programmet en tittarsuccé och det som just precis alla pratade om. På bussen, i baren och på jobbfikat. Oavsett om du var glad amatör, enveten uteätare, själv jobbade med mat eller betalade andra för att jobba så tittade du.

Faktum är att just när jag var nere bodde jag jag rakt över gatan till en fransk restaurang som över en natt blev the it-place bara för att ägaren denna säsongen satt i juryn. På Gourmet traveller  berättade man om en kock som satt i juryn en tidigare säsong. Efter första programmet visste knappt någon vem han var. Vid säsongsavslutningen hade han personlig assistent, privat chaufför och, hör och häpna, livvakt.

Så vad tror du, finns det någon chans till liknande divalater hos Mannerström, Moberg och Aujalay? Jag kommer i alla fall slå mig ner i tv-soffan om en liten stund. Berätta gärna vad du tyckte om programmet här på bloggen senare! Vore kul att höra dina åsikter.

EDIT:

Me like!

Och nej, inga divalater hos herrarna i juryn tycker jag. Skönt personliga, ärliga och lagom buffliga. Och jag blir lycklig över att mat kan engagera så som den uppenbarligen gör i vårt avlånga land. Jag tror på Masterchef! Men jag undrar vad som händer om man sätter en larb, chili eller ramen framför dem? Då talar jag både om juryn och deltagarna. Ska bli spännande att följa.

Vad tyckte du?

Ingen har väl missat att Halland har tagit en stor plats i mitt hjärta och att jag blir alldeles särskilt lycklig över halländska delikatesser. Därför blir jag så vanvettigt glad över sådana  här nyheter.

Slöinges stolthet nummer 1,2 eller 3 (jag väljer att inte riktigt ännu bestämma om det är Solhaga Stenugnsbageri, Berte qvarn eller Sia glass som sitter högst på tronen…) släpper nu nämligen en riktig slöinge-glass.

Jag citerar: Mjölken kommer från egna gården, äggulan från närmsta grannen, och grädden från kossor i det halländska kulturlandskapet. 

Glassen går under namnet Berte glass och kommer i fem smaker;  BlåbärsCheesecake, Kladdkaka, Skidtur, KnäckBräck och Äppelpaj. Om du undrar över namnet kan jag förklara att det alltså är samma familj som äger och driver både Sia glass och Berte qvarn.

Nu får vi sugna på den här karamellen ett tag för först vecka 10 kommer glassen ha letat sig ut till butikerna. Men oboy har jag höga förväntningar…

Foto: Sia glass

Även om jag, som ni kanske redan misstänkt, har världens bästa jobb kan jag inte låta bli att önska att det fortfarande stod Gone fishing här på dörren. Och att jag kunde ägna dagarna åt aktiviteter som på bilden här ovan.

Men nu finns det faktiskt ingen återvändo. Knäcken är uppäten, nyårsbubblet slut, klämdagarna inklämda någonstans i garderoben och granen utkastad (och den barrade mindre än någonsin. Kan nog ha att göra med att den kom från egna jaktmarkerna. Jag vill åtminstone tro det.)

Jag smygstartade året med att i helgen renovera kök med nära och kära i Småland. Passade även på att röra risotto på provisorisk spis och fira nyår på nytt. Vi hade lite sjukdom i familjen på riktiga nyårsafton så då har man inga andra val än att göra om det. Och banne mig kändes det den här gången som att det var på riktigt.

Som sagt, nu kör vi igång det här året ordentligt. Inte minst för att morgondagens to do-lista får lagboken att framstå som tandläkarlektyr…

Natti natti hörni!