Helgen kommer jag tillbringa i en stuga långt ute i den småländska skogen med nära och kära. Mysigt som fanken och bl  a står det på schemat  utomhusbad i vedeldat badkar, ärtsoppa med varm punsch och ett helt, stort grislägg långgrillat på ”hemmabyggt” rotisserie.

Tanken var att vi skulle grilla hel spädgris men insåg ganska snart att 10 kg fläskkött var mer än tillräckligt för oss. Ser verkligen fram emot det här, någon som har bra erfarenheter? Jag tänker mig att vi får räkna med 4-5 timmar på grillen, men det kanske är snålt tilltaget?

Men gott folk, jag vet precis hur min kväll skulle se ut om jag inte hade tänkt ägna den åt vindrickande och snicksnackande i raggsockar. Då skulle jag nämligen spatsera ner till torget i Falkenberg och ta emot årets julöl. Förra året anammade Carlsberg den danska traditionen att lansera årets julöl med häst&vagn-kortege genom stadens gator. Folkfest, juligt och i Köpenhamn ett evenemang som får folk att gå man ur huse.

Så har vägarna förbi Halland och inga planer för kvällen, tycker jag du ska dra på dig tomteluvan och ställa in siktet på Falkenberg. Läs mer här, här eller här.

Foto: Falkenbergs turistbyrå

Herre jisses vad kallt det har vart här idag!

För jag hävdar envist att det är iskallt på riktigt, och att mina kalla tår och tummar – ja till och med ben och märg – inte alls handlar om någon elak förkylning. Nä precis, så kom inte hit för här har du inget att hämta!

Istället pimplar jag detox-te från Yogi tills det sprutar ur öronen på mig, tänder en till brasa och tvingar Stilton att lägga sig likt en rävboa runt min nacke. (Jo, han gör faktiskt det. Lite vett finns det kanske i honom…) Te och värmande hundar är bra mot frossa.

Trots att jag faktiskt mest dricker just ovan nämnda te (för att det är världens absolut godaste te, bara så otroligt trist att det inte finns i lösvikt) har jag i det närmaste överdoserat på tekoppar. Stora tekoppar. Perfekt för såväl te, soppa och överdoserade glassportioner.

Många av mina koppar kommer från Indiska där man ofta kan springa på ganska plånbokssnälla varianter. Och därifrån kommer också denna tokroliga tekanna. Som gjord för att mota höstförkylningar och andra tråkigheter i dörren. Eller hur?

Nu väntar sängen, imorrn firar jag jul. Igen. För en julknarkare som mig själv är det här verkligen världens bästa jobb…

Swisch, swisch. Så skulle ledmotivet till filmen om mig själv just nu låta.

Inte bara för att jag swischar fram i kök och på vägar. Det är också det ljud jag har i huvudet när jag fokuserar mig på att få till grymming-snygg chokladglasyr. Ni vet sådan där glasyr som till utseende påminner om ett fjällandskap där det har blåst och fryst på om vartannat och snösjoken ligger som i vågor över varandra. På ett luftigt sätt liksom. Och med mycket glans som jag brukar fuska fram med hårtork precis innan det är dags att trycka på kameraknappen.

Swisch swisch mumlar jag också som ett personligt mantra när jag med bestämd hand formar potatispuré på tallriken i så där lagom slarvig vågformation. Och när jag trycker ut hallonsylt ur spritsen, river romansallad i fina bitar och vispar grädde riktigt luftig.

Tycker ni det låter fånigt? Att ägna så mycket tid och tanke åt hur maten på tallriken faktiskt ser ut? Tja, kanske. Men i slutändan äter vi faktiskt först med ögonen och nosen.  Och något av det bästa jag vet är när jag får ”nej-tack- jag-äter-inte-sånt-människor” att våga provsmaka. Bara för att det ser så där hiskeligt vrålgott ut. i sådana stunder är jag glad att jag lägger ner lika mycket energi på utseendet som på smakerna. Jag ser det lite som respekt för råvarorna.

Hade jag dessutom hunnit ta tag i den där nya mobilen som ska köpas in, skulle ni kanske kunnat få se vilken skillnad det blir när man lägger ner lite extra kärlek på middagstallriken, kakfatet eller bara frukostmackan. Men jag tror ändå ni hänger med på vad jag menar. Eller hur?

Sov så grannkottegott!

Svängde förbi Västra bageriet förut och köpte en Falkenbergslimpa och lite eftermiddagsfika. Sockerbullar och gräddringar. Fint som snus.

Det är verkligen hiskeligt svårt att äta sockerbulle utan att slicka sig om munnen. Nästan omöjligt. När jag var liten brukade vi få en femkrona om vi klarade det. Idag fick jag mest bara ryckningar i ansiktet och ett lätt obehag.

Jag skulle slickat mig om munnen och njutit av bullen istället så klart…

Ha en fin fredag hörni!

Ska alldeles straaaaax knyta mig, men går först igenom morgondagens husmans-schema. Jag måste ju ha något att drömma om menar jag.

Ärtsoppa med fläsk och pannkakor på det. Kokt torsk med äggsås. Stekt strömming med lingon och potatismos. Kroppkakor och som grädde på moset stekt fläsk med löksås. Första gången jag lagade det sistnämna åt maken blev han så lycklig att han började gråta. Visst, han hade jobbat mer långpannor* i rad än vad som kan tänkas möjligt men ändå.

Kroppkakorna ser jag särskilt fram emot. Fyllda med fläsk och så lingon och smör till det. Personligen föredrar jag att låta smöret smälta över kroppkakorna (eller pitepalten som det oftast blir i mitt fall), men vet att många röstar på skirat smör istället. Vad tycker du?

Min senaste date med kroppkakorna var en härligt het sommardag på Öland. Då smakade de så gott att jag åt upp alla på studs, sittande på bänken utanför Arontorps kroppkakor . Det var bara att gå in och köa igen, för jag hade ju liksom lovat att det skulle följa med kroppkakor hem till de väntande i Kalmar. Jag undrar just om de kommer blir lika goda imorgon…

Sussa sött!

* Långpanna? Jo, det är när man inom restaurang jobbar från arla morgonstund till sena, sena natta. Nu vet du det!

En liiiten bit till. Och en till. Och kanske bara en till. Men nu SKA jag bara ta en bit till…

Ungefär så lät det när jag, Anna från Ica och Dahlgrenskan stod böjda över en plåt med raggmunkar, fläsk och rårörda lingon. Dagens sista husmanshjälte. Och en galet god sådan.

Har du liksom jag svårt att säga nej till raggisar så kommer här ett finfint recept. Och du har väl inte glömt bort hur livsfarligt gott det är med riktigt fläsk till nystekta raggmunkar…

Raggmunkar med fläsk

Normalt sett har man inte lök i raggmunkarna men jag låter alltid en riktigt finhackad gullök slinka ner i smeten. Prova vettja!

4 portioner

800 g grovriven potatis, fast sort
1 finhackad gul lök
3 dl mjölk
1 ägg
2 dl vetemjöl
ca 1,5 tsk salt
smör
3-400 g rimmat sidfläsk i skivor

Vispa samman mjölk och mjöl. Tillsätt salt och ägg. Vänd ner riven potatis och riktigt  finhackad lök. Låt smeten stå under tiden som du steker fläsket knaprigt. Varmhåll fläsket i ugn på 100 grader.

Hetta upp en stekpanna med smör och häll i raggmunkssmet så att det täcker botten. Sprid ut potatisrivet över hela pannan så att det inte hamnar i bara mitten. Stek på mellanvärme i 3-4 minuter eller tills raggmunken fått fin färg. Vänd och stek i ytterligare 3-4 minuter på andra sidan. Stek resten av raggmunkarna och och servera dem varma med fläsk och rårörda lingon.

Det lackar mot jul.

Jo jag vet, det är mer än två månader kvar. Men ändå kan jag inte riktigt hejda mig när jag surfar runt på helknäppa webshopen fredflare.com. Låtsasklickar hem tokroliga matpresenter till vänner och familj. Även fast de förmodligen tröttnat på matpresenter vid det här laget. (Kan man det undrar jag dock.) Fnissar vid tanken på vilka grymma julrim jag skulle kunna bjuda på med sånt här i klappsäcken.

Baconplånka till maken? Tuggummi med smak av äggtoddy till pappa? Cup cake-tandtråd till svägerskan eller varför inte ett decilitermått i formen av ryska dockor? Perfekta klappar för dem med barnasinnet i behåll och en räv bakom örat…

Nu väntar kudden. Ska sova sju-kvart-i-timman inför morgondagen då stora husmans-jobbet drar igång. Längtar redan efter fotolunchen. Raggmunkar, kåldolmar, blodpudding, köttsoppa och köttfärslimpa står på menyn… Så rackarns gott!

Sov så gott!

För äggtoddy-fantasten!

När man jobbar som frilansare som jag är det här med kollegor och arbetskamrater ett intressant ämne. Jag har ju dem inte lika naturligt runt omkring mig som på de flesta arbetsplatser menar jag.

Istället betraktar jag andra matskribenter som mina ses-sällan-kollegor. Och arbetskompisar är nog snarare de fotografer som tittar in här under veckorna. Det är mysigt. Och faktiskt inte alls så ensamt som de flesta verkar tro. istället längtar jag efter de där, just nu ganska få, dagarna framför datorn där jag bara kan stänga dörren, sätta på skrivmusik och sitta alldeles ostört med texter, recept och smakfantasier. I löve it.

Något av det mest tacksamma med besökande fotografer är att de ofta är ganska hungriga. Och det uppskattar min frys, kyl och jag. Idag fick jag skicka med Stenlund en hel kasse med matlådor från dagens plåtning. Perfekt inte bara för att jag i nästa vecka kickar igång ett grymt kul och lite längre jobb på husmans-temat och kommer packa kyl och frys full med fläsklägg, kallops, ärtsoppa och köttfärslimpa. Men först smiter jag morrn kväll iväg på en liten Tysklands-tripp.

Området kring Mosel-dalen står på schemat den här gången, och även om stor del av tiden kommer ägnas åt släkt och vänner åker jag såklart ner med en ruggigt tom mage. Eller åtminstone stor hunger!

Så hörrni, skramla nu fram era bästa tips från trakterna kring Mosel-dalen. Som sagt, alla matiga-tips är varmt, varmt välkomna! Äta, dricka, köpa med hem?

Normalt sett brukar jag just den här dagen gå upp i ottan, hoppa i långkalsonger och skogsmundering,.Tillbringa hela långa dagen bland tall, gran och mossa,  och hugga in på godsaker som äggmackor, hiskeliga mängder kaffe, wienergrill och lantkorv från Waggeryds chark, frukt&mandel-choklad och ytterligare lite kaffe på det. Hoa lite på älgar, smygspana efter svamp och lyssna på skogens sus.

Tja, jag har haft världens bästa dag men någon klassisk älgjaktspremiär blev det inte för mig i år. Det får jag ta igen senare. Hiskeliga mängder kaffe, jo, det har det däremot blivit. Men mer på tåg, möten och restaurang än i skogen.

Har ägnat dagen åt en snabb tripp till hufvudstaden för att träffa förlaget (Bonnier Fakta) och mannen (Mikael Engblom) som ska sätta en sådan där formgivande guldkant på min nya bok Till Grillat som kommer till våren. Är så otroligt nöjd över hur det ser ut hittills och ska bli enormt kul att se min nya bebis i bokhyllan. Men framför allt i köken. För det är ju trots allt där kokböcker hör hemma, inte sant?

Nu tuffar jag tillbaka mot västkusten och håller tummarna för att SJ håller tiden lika bra (!) som på vägen upp. För imorrn bitti ska jag upp i ottan och förbereda dagens plåtning med fantastiska Stenlund som jag inte sett på år och dar. Eller åtminstone ett halvår. Ska bli så kul! Något vilt står det inte på morgondagens meny men här kommer ett vansinnigt smarrigt recept för dig som haft tur ute i älgskogarna. Håll till godo!

Älgfärspizza med kantareller och västerbottensost

En riktig vild favorit! Här har jag gjort små minipizzor, men givetvis får det lika bra att göra stora pizzor. (Öka bara antalet minuter i ugnen. )

Antal: ca 12 minipizzor

Pizzadeg:
1/4 pkt jäst (12 g)
1 tsk salt
1 tsk honung
2,5 dl ljummet vatten
2 msk olivolja
4 dl vetemjöl
1 ½ dl grahamsmjöl

Topping:
500 g älgfärs
3 strimlade schalottenlökar
2 små vitlöksklyftor, hackade
250 g kantareller
1/2 dl finhackade färska örter, exempelvis timjan, rosmarin, persilja
Smör till stekning
Salt och svartpeppar
2 msk koncentrerad oxfond med rödvin
4 dl riven västerbottenost (eller annan smakrik ost)

Till servering:
½ ask ruccola

1. Smula ner jästen i en bunke. Tillsätt honung, salt och liten av vattnet. Rör ut jästen. Tillsätt resten av vattnet, olivolja och vetemjöl.

2. Arbeta ihop degen och knåda ordentligt, antingen för hand, med träslev eller i maskin. Jobba så att degen blir ordentligt lättarbetad och smidig. Lägg över en bakduk över bunken och låt jäsa i ca 45 minuter eller tills degen är dubbelt så stor.

3. Sätt ugnen på 250 grader. Gör därefter fyllningen. Hetta upp en stor stekpanna och fräs schalottenlök och vitlök hastigt i lite smör. Tillsätt älgfärs och kantareller. Slå på fond och krydda med hackade örter, salt och peppar. Bryn alltsammans under omrörning och smaka eventuellt av med ytterligare salt och peppar.

4. Dela pizzadegen i 12 delar. Kavla ut varje degbit till en tunn pizzabotten. Lyft över på bakplåtsklädda plåtar. Ca tre-fyra pizzor per plåt blir lagom.

5. Fördela fyllningen tunt på pizzorna och toppa med lite riven västerbottenost. Grädda pizzorna mitt i ugnen i ca 12-15 minuter. (Ju tunnare pizzor desto kortare tid behöver de gräddas, håll koll på dem i ugnen!)

6. Servera pizzorna med ruccola på toppen, antingen nygräddade eller lätt ljumna.

Bor du på västkusten, har äpplen kvar på träden och ett vansinnigt sug efter must? Då är det här stället för dig!

Jag har inte själv hunnit besöka Regnèr-gården i Veddige, men fick smaka deras fantastiska must på Mat-Hallands branschdag. (Som ni får läsa mer om här alldeles strax. Jag  vet, jag ligger löjligt efter med mina blogginlägg… men hav förtröstan! Hos energiknippet Anna och hennes blogg Skånska skafferiet på Taffel kan du läsa mer så länge.)

Om du nu skulle råka ha vägarna förbi Halland imorgon gör du bäst i att ta ett stopp på skördefesten som går av stapeln på Tjolöholms slott under helgen. Läs mer här. Missa inte en pratstund med Mikael som odlar pepparrot och fina grönsaker på Mariebergs gårdsbutik. Gården ligger ett stenkast från slottet, men i helgen lär Mikael garanterat hänga på skördefesten.

Ikväll blir det taco på lammnacke som nu gottar sig i ugnen på125 grader och kommer göra det de närmsta timmarna. Be slaktaren att få köpa loss en bit (vi gjorde det i en vanlig livsmedelsbutik och betalade en spottstyver för denna fantastiska del), gnugga in den ordentligt i en härlig wetrub på torkad oregano, spiskummin, chili, riven vitlök, svartpeppar, korianderfrön och muscavadosocker.  Sen är det bara att vänta, vänta, vänta under tiden som lammet gottar sig i ugnen. Ladda upp med ordentligt med före-maten-gott. Lammet ska nämligen vara så mört att det trillar isär bara du morrar åt det.

Fin fredag på er hörni!