Jag gillar kor. Lite extra mycket idag. 

Det är inte bara det att jag samlade på ko-namn ur insemineringskataloger som liten. Kor är liksom fantastiska på så många vis. De håller fint i naturen (och, lägg nu kopruttarna´s effekt på miljön åt sidan en stund) och bjuder oss på fantastiska mjölkprodukter. Jag diggar wahlenbergare, råbiff, en grov nötburgare på grillen och carpaccio. Men idag har jag mest varit en hängiven fantast av gödsel.

Mina mårbacka-pelargonior och dess sticklingar skrek efter kärlek, omplantering och plantering när jag kom hem. Sagt och gjort. Idag efter jobbet stod jag utomhus (!) och planterade pelargonior på mormors vis. Mormor hade alltid de finaste, grovaste och frodigaste pelargonior. Hemligheten? Kogödsel. Vad var det jag sa, kossorna är fantastiska. Nu håller jag tummarna att mormor är med mig på ett hörn och hjälper till att ge mig extra fina pelargonior. Även om jag lämnat dem åt sitt öde den här vintern.

Men nu tillbaka till den ätliga biten av kossorna. Efter 6 veckor on the road längtade jag tillbaka till mitt kök. Till mina slevar, skärbrädor, kastruller, bunkar och pannor. Ändå har jag idag gått omkring och längtat efter något som i själva verket knappt kräver någon tid i köket. Hemligheten är bra råvaror. Från glada kor. Jag snackar så klart om råbiffen.

Här kommer en variant på råbiff, nämligen en steak tartar. Vansinnigt gott tillsammans smörstekt ostronskivling på rågbröd. Perfekt mat när man ägnat kvällen åt pelargon-plantering. Eller något annat skoj.

(Foto: Stefan Edetoft)

Steak tartar med ostronskivling på rågbröd

Steak tartar, som är en variant på råbiff, är en mäktig rätt som här serveras på smörrebröd. Om du vill ha en mer tillagad rätt kan du hastigt halstra biffarna i en het stekpanna med lite smör.

4 portioner

steak tartar:
600 g tunt skuren lövbiff
½ dl finhackade cornichoner
½ dl kapris
1 finhackad rödlök
1 msk dijonsenap
1 msk worcestersås
2 msk cognac
tabasco
salt och svartpeppar

stekt ostronskivling:
200 g ostronskivling
smör
salt och svartpeppar

till servering:
4 äggulor
4 skivor rågbröd med smör

Hacka lövbiffen mycket fint. Blanda med övriga ingredienser till steak tartar-smeten och smaka av med salt och svartpeppar. Hetta upp en stekpanna med smör och stek ostronskivlingarna på båda sidor tills de är gyllene. Salta och peppra.

Lägg ostronskivlingen på smörade skivor rågbröd. Forma biffar av steak tartar-smeten med fuktade händer. Lägg en biff på varje smörgås. Servera med äggulor och toppa med lite nymalen svartpeppar.

6 veckor, ca 140 rätter (ägnade en av flygresorna hem att skriva upp allt jag ätit…), 12 flyglandningar, sisådär 5000 bilder och tusentals intryck senare är jag  nu hemma.  Hemma på västkusten där snön är borta, utemöblerna framme och vårdropparna så sakterliga börjat titta fram. Härligt!

Nu ska jag ta tag i min gigantiska tvätt, gå igenom låååååånga maillistan, gigaaaantiska posthögen, pussa på  maken och sedan kicka igång det här trötta bloggen. Gissa om jag har mycket spännande läsning och smarriga recept på lager!

På tal om fasta så kan jag lätt tänka mig en sådan nu. Åtminstone fram till påska. Mina smaklökar känns nästan som överarbetade duracell-kaniner vid det här laget efter alla intryck och smaker. Men väldigt lyckliga och inspirerade smaklökar är det allt…

Man kan ju tro att jag fastnat mellan kontinenterna, med tanke pa denna bloggtystnad. Men icke sa nicke – jag sliter bara med en valdigt dalig uppkoppling har i Auckland, Nya Zealand.

Auckland ar en smamysig liten/storstad som dessvarre (hittills) verkar bjuda pa battre naturupplevelser (smaktande!) an matupplevelser (aven om gardagens lammkorv var vansinnigt god). En ny bekant jag pratade med over en smorstinn gnocchisallad trodde att det berodde pa deras relativt korta historia. Sjalv tycker jag att man borde kunna ta tillvara lite battre pa sitt maoriska matarv – det ar i alla fall nagot som jag ar nyfiken pa.

Men vet vem, kanske far jag se Auckland och Nya Zealands matscen med nya ogon idag. Nu sticker jag namligen strax ivag for att tillbringa dagen pa spannande och snygga matmagasinet Dish. 

Hasta la vista!

Den gagna helgen har agnats mer at vanner, mat, Melbourne och mingel an laptops och internetande. En blogg- och jobbfri fodelsedagshelg som heter duga helt enkelt!

Efter en dryg timma i Melbourne fick stan en given plats i mitt hjarta. Har ar livet lite mer smaskaligt och relaxat an hos storasystern Sydney. I kringelkrokiga smala grander avloser undangomda restauranger, sma cafeer och personliga barer varandra. Smatt, personligt och charmigt snarare an stort och flashigt.

Bland de personliga favoritsmultronen hittills hittar man bland annat…

- En tillbringare Pimms cup no 1 pa galna och charmiga rooftop-baren Madame Brussels.
- En stadig frukost pa nagot av cafeerna i Degravers lane eller Degravers street.
- Lycheedrinkar pa mysiga och otroligt hemliga Double Happiness
- Det lilla parfymeriet Sohum med en butik vid Queen Victoria Markets, dar man kan kopa kramer, doftljus och parfymer som bara doftar saker man vill ata. Vad sags t ex om cupcakes, apple&fig, buttercup, pink champagne eller cranberry, plum och cassis?
- Mini-cupcakes hos Little Cupcakes – praktiskt sma sa at man kan ata manga….
- Myllrande saluhallen Queen Victoria Markets som dessutom har en gigantisk frukt- och gronsakavdelning med bara ekologiska gronsaker.

Och, fina bloggvanner, som gradde pa moset hade jag dessutom den stora turen att det just nu pagar Mat&vin-festival har i Melbourne! Igar blev det en gigantisk vinprovning med Yering Station som favoritproducent och dessutom ett besok pa heta thaimarknaden dar vi mumsade pa saval varrullar som oooootroligt het gron papayasallad.

Nu kallar solen, St Kilda och en sista dag i Australien pa mig. (Imorrn aker jag vidare till Nya Zeeland och tidningen Dish Magazine i Auckland.) Ikvall blir det middag pa den omtalade spanska restaurangen Movida – min forvantningar ar hoga. Och jag vette katten om det egentligen ar bra eller daligt…

Har precis vaknat upp till en sista dag här i Sydney. Igår kväll försökte jag suga ut det allra, allra sista av sydneys fantastiska kvällar med en hejdundrande lammläggs-bbq på utegården. Jag tycker vi kan få tag i riktigt bra lamm i Sverige, men jag måste verkligen ge en eloge till det lammkött som jag stött på här.  Overkligt bra och dessutom ett stort utbud av ekologiskt lammkött, åtminstone här i krokarna där jag bor. (Annars anses de dyra ekologiska produkterna höra mer till överklass-livet här, då har vi i Sverige kommit mycket längre. Bra jobbat!)

Idag är ingen vanlig dag, utan på köpet min födelsedag. Och då jag normalt sett inte frotterar mig med kontorsliv och kollegor har jag tagit tillfället i akt att göra sånt som andra människor gör när de fyller år, nämligen bjuda jobbarkompisarna på tårta. Nu blir det visserligen inte tårta i dess rätta bemärkelse, utan ett gäng härliga semlor. (Efter att ha botaniserat en handfull mataffärer insåg jag att det var det närmaste ursvenska jag kunde få till.) Då jästen inte riktigt fungerade på samma sätt som hemma, blev det dessvärre en ganska platt historia. Hur ska jag nu få rum med all smarrig mandelmassa? Nåja, det blir nog säkert uppskattat ändå.

Ha en härlig fredag, själv tänker jag avsluta den i Melbourne genom att ge en long, lost friend en riktig ordentligt bamsekram. Kanske även fälla en liten glädjetår över lyckan att få äta födelsedagsmiddag på andra sidan jorden med bästa vännen som jag inte sett på drygt 1,5 år. Fanken vad jag har det bra.

Hetvägg, kalvdans, krusbärskräm, spettekaka, saffranspannkaka, äggost… vilka fantastiska svenska dessertklassiker ni kom på!

Stort, stort tack underbaraste blogg-läsare, vad skulle jag göra utan er?! Nu ska vi se vad jag svänger ihop tills sista dagen på GT i övermorgon (det vill säga nu ska vi se vad jag kan få tag i för råvaror…).

Kommer ni andra kanske på några mer klassiska svenska smaker när det kommer till desserter? Spana in snacket här och hojta till om vi har missat något!

Imorse mötte jag upp Emma Knowles för en frukost på det charmiga café som hon och  hennes man driver (vid sidan av hennes jobb som food editor på Gourmet traveller. Hur den människan hinner med allt är för mig en gåta!); Ruby´s Diner på Bronte road. Med en krämig äggröra, nybakt surdegsbröd, rökt öring och gott kaffe i magen gav vi oss sedan ut på propping, det vill säga ut på jakt efter finfin rekvisita. Redan när jag kom in i första, gigantiska affären fick jag hjärtklappning och mådde nästan så dåligt över att inte kunna ta med mig allt hem att jag önskade att jag inte hade fått se denna fantastiska värld överhuvudtaget. Många, många affärer senare kommer här ett personligt meddelande till min man…

- Gör plats i garaget honey!!

Här på Doug up on Bourke började vi.

På övervåningen hos Mitchell road auctions kan man lätt fastna några timmar.

Hos Ici et la kan man LÄTT och gladeligen spendera större delen av sina besparingar.

David met Nicole är en mysig liten affär som ruvar på mängder av godsaker.

I formiddags nar jag stod och svangde ihop ett par italienska desserter i testkoket, borjade jag smaprata med en av tjejerna som holl pa med en bread- and butterpudding i Women’s weekly-testkoket. (En fantastisk fordel med att jobba i ett stort testkok med flera olika tidningar ar att det alltid finns nagot att stoppa i munnen. For tillfallet haller man t ex pa med en tartbok i ett av koken, mangder med italienska recept i vart, ljuvliga vinterratter i ett… totalt livsfarligt!)

Hur som helst fragade hon mig om svenska desserter. Vad ar egentligen typiska svenska desserter? Pa staende fot rabblade jag upp skansk applekaka (men ar den egentligen sa unikt svensk??), ostkaka, nyponsoppa med glass och mandelbiskvier och varm hjortronsylt med vaniljglass. Men sen tog det stopp. Vad har vi mer for klassiska svenska desserter? Nu nar jag fick tanka lite kom jag pa anglamaten som min mormor brukade vispa samman, med gradde, lingonsylt, sondersmulade sockerskorpor. Liksom kalvdans. Men visst maste det finnas fler klassiker att valja mellan??

Nu  behover jag er hjalp – vad har vi for svenska klassiker bland desserterna?

Jag vet, just nu kanns det formodligen som evgheter tills du overhuvudtaget kan lamna langkalsongerna hemma. Men jag maste bara tipsa om ett omrade dar olivolja ar en riktig lifesaver. Pa benen. Skippa dyra hudkramer, smorj in bara shortsben med lite olio di oliva och du ar hemma!

Tack olivoljan, for att ar en sadan raddare i noden… (Funkar minst lika bra pa nariga hander som ska vara med pa matbild. Bara sa du vet.)

Efter en vinter fylld av rotfrukter, kål, vinteräpplen och apelsiner (hm, ok inte särskilt svenskt men ändå vintrigt) blir man alldeles salig av fruktdiskarna här i Sydney. Saftiga meloner, solmogen mango, trinda passionsfrukter och frukternas frukt; mangostan. Den sistnämnda är hutlöst dyr, men smakar som en sagolik blandning av smultron, jordgubb, mango och litchie. Absolutely fabolous! Och visst, du har kanske sett den någon gång i de svenska fruktdiskarna. Hutlöst dyr även där såklart men dessvärre inte mycket att ringa hem om smakmässigt. Lägg istället den slanten på hög och se till att unna dig svenska, söta jordgubbar under tiden som de är i säsong. Den som väntar på något gott….

En spännande nyhet för mig på fruktfronten var en knölig historia vid namn Custard Apple. Jag köpte ett exemplar i den välsorterade frukt- och grönsaksaffären som ligger i samma byggnad som Sydney fishmarket, och den söta farbrorn i kassan informerade mig om att mitt äpple fortfarande inte var riktigt moget men att ett par dagar på en solig och varm plats skulle göra underverk.

Idag var det dags att hugga in på underverket. Min nyfunna kombo Kevin förklarade att Custard Apple smakade just som Apple and Custard, dvs äpplen och vaniljsås. Men det vet jag inte riktigt om jag skriver under på. Istället hade en otrolig söt smak, med drag av fläder, lichie och kanske lite jordgubb. Inte helt olikt mangostanen på sätt och vis.

Jag inspireras otroligt mycket av alla de smaker som jag stöter på när jag är ute och reser. Oavsett om jag är i södra Tyskland, Argentina, New York eller Sydney. Jag försöker alltid ta med mig smaker, tillagningsmetoder och kombinationer hem. Göra något spännande av det med svenska förutsättningar. Men hur det än är, så kan det aldrig bli precis detsamma. Inte får jag ljuden från fladdermössen, Sydneys varma kvällsbris och atmosfären hemma i Sverige, även om jag mot förmodan skulle kunna få tag i ett hyfsat Custard Apple. Precis på samma sätt som att inlagd sill, färskpotatis och en kall öl aldrig smakar så gott som i den svenska sommaren. Det är lite som Anthony Bourdain skriver i sin bok ”En kocks resa – Jakten på den perfekta måltiden”.

Det handlar egentligen inte så mycket om var och vad du äter. Utan med vem du delar upplevelsen.