Man vet att det är dags att tacka för sig och lägga ner köksverksamheterna när…

1) Man sjunger ”All by myself” med stavmixern som handmikrofon. Och man sjunger högt.

2) Man pratar, inte med sig själv, utan med de grissinis som man håller på att baka.

3) Man tror att man är grymt kreativ så här framåt kvällstimmarna och får för sig att frångå det planerade receptförslaget och lägga till något ”spännande”. Gör inte det. Ikväll kommer det inte bli bra. Kanske imorgon bitti.

Imorrn bär det av till Skärhamn och Lisa Nestorson för jobb & nöje. Jag tror i alla fall att det blir i den ordningen. Hur som helst kommer det bli gruvligt mysigt.

Hur katten håller man värmen när det är 13,5 grader i köket? Jo, man gör åkarbrasor mellan det att man rör i grytan, hackar lök och panerar strömming. Då funkar det. Men det är bannemig inget vidare med gamla halländska hus som inte riktigt är vana vid smällkalla vintrar som den här.

Nu kan jag med gott samvete säga att jag verkligen längtar tills jag får promenera på Sydney´s och Auckland´s gator. Gå till praktiken på Gourmet Traveller och Dish i kort kjol och sandaler. Skippa halsduken och istället satsa på solglasögon. Tänka svalkande dryck istället för värmande. Åh jisses, vad jag längtar…

Det blir ett kort inlägg just nu. Mina fingrar är alldeles för kalla för att ens kunna köra pekfingervals på tangentbordet. Huva.