Riktigt fin. Ändå så känns det lite som en av våra insjö-kungar delar landet i två delar. Lite som här hemma hos oss.

Jag älskar gädda, åtminstone en bra gädda. Maken däremot… nja, här står den inte lika högst i kurs. Flertalet gånger har vi dividerat om gäddans vara eller icke vara. Och det rimmar helt ärligt lite illa. För även om jag tycker det är barnsligt roligt att fiska, så är det trots allt maken som drar upp och hem flest gäddor. Han hävdar att de smakar för dyigt, medan jag försvarar mig och gäddan med att det handlar om tillagning och tillbehör.

I julas fick en av gäddorna i frysen mysa med överblivna kräftor från sommarens magiska nattfiske i en fin paté. Men med tanke på att vi inom kort ska få en ny frysfamiljemedlem (ett ekologiskt lamm från makens släkting – som vi väntat!)  måste vi på allvar börja äta gädda. Jag säger att det är för att vi måste tömma frysen, men i själva verket handlar det ju om att jag är vansinnigt gäddsugen.

Men det var ju det här med tillagning. Igår tog jag upp en gädda (men den fick, till makens lättnad, åka in i frysen igen för de inte skulle hinna tina) och hade antingen hamburgare, queneller eller ugnsstekt gädda i åtanke. Just det senare alternativet har jag många sköna barndomsminnen till. Smakminnen. Oftast förknippade med söta lilla mormor (ja, liten det var hon bannemig…). Minns särskilt ett. En varm pingsthelg i stugan. Jag, storebror och kusinen sittandes i hamocken under stora björken. Dinglade med benen och kände hur smöret rann nerför hakan. På tallrikarna ett mishmash av ugnsstekt gädda, mängder med smör, dill och mosad kokt potatis. Vansinnigt gott….

Äter du gädda? Och framför allt, HUR äter du gädda? Dags för ett recept-race á la vintergädda tror jag minsann!