I dag inledde jag min operation “Få-Sarabakar-att-flytta-till-halland-permanent”. Jag gick ut hårt med att både baka pepparkakor med hela härliga familjen OCH grilla marshmallows. Ville liksom förmedla känslan “sånt här gör vi varje sen torsdagseftermiddag”. Tja, det behöver ju inte vara nödvändigtvis pepparkakor vi bakar. Skulle lika gärna kunna vara havrekakor, knäckebröd eller finska pinnar. Men ni fattar känslan va?

Tror och hoppas att jag lyckades göra ett gott intryck på Sarabakar, hennes trevliga man och ursöta barn. Det trots att min ohyffsade hund blev så överlycklig över besökarna att han försökte pussa ihjäl minstingen och samtidigt passade på att fälla henne. För att kunna komma åt med pussarna lättare gissar jag. Jag skämdes ögonen ur mig och väntade på att familjen skulle vända i dörren. Som vilka föräldrar som helst skulle gjort. Men istället stannade de kvar och en liten stund senare var söta lilltjejen och Stilton bästisar. Precis det som var hund-uschlingens intention från början. Men men.

Dessutom hade Sarabakar med sig nybakt bröd. Och inte vilket bröd som helst. Nybakt levain med dinkel och vete. Jag tror jag är kär. Inte bara i Sarabakar och hennes bröd.  Utan i hela hennes familj. Nu ska jag städa undan pepparkaksbaket och sedan ägna kvällen åt att hålla tummarna hårt, hårt för att Sarabakar-familjen hade lika trevligt som jag och bestämmer sig för att flytta hit på riktigt.  Fast då måste jag ju såklart börja ägna mina sena torsdagseftermiddagar åt att baka pepparkakor och vara på charmoffensiven. Men det kan det banne mig vara värt.

Vare sig man är en vän av Halloween eller inte, är det väl ett ypperligt tillfälle att få mumsa på både pumpa, läskigt goda sötsaker och annat smaskigt?

Vi flyttade in i vårt hus för ganska exakt tre år sedan, och mitt i allt flyttstök glömde jag bort att det nu fanns ett gäng barn i kvarteret som skulle ge sig ut på halloween-stök. Så när det väl knackade på dörren fick jag börja gnugga geniknölarna för att få fram något gott. Det året blev det 80% fin, mörk choklad, nötter och färska dadlar. Uppenbarligen inte uppskattat bland grann-ungarna för (den frostbitna) morgonen efter satt det ett ägg på väggen. Fruset ägg på vit stenvägg är ingen höjdare kan jag berätta för er.

Därför ser jag nu för tiden alltid till att ha laddat upp med godsaker till allahelgona. I år kommer jag mysa med långväga vänner i en stuga utanför göteborg, men man vet ju aldrig hur tidigt spökena, gastarna och monsterna börjar dyka upp här på gatan… En favorit, som jag bloggat om många gånger tidigare, är mina farligt goda lakritsskummisar. Här kommer receptet i alla fall på nytt, för det tål definitivt att upprepas! 

Lakritsskummisar (för alla med barnasinnet i behåll…)

Ca 50 stora bitar

3 msk gelatinpulver
1 ¼ dl vatten
4 dl strösocker
1 ½ dl ljus sirap
3 msk vatten
10 krossade turkisk peppar (godiset)
Neutral olja att pensla formen med
Ev karamellfärg
Florsocker

Blanda gelatinpulver och 1 ¼ dl vatten i en skål och låt stå i 10 minuter. Blanda socker, sirap och 3 msk vatten i en kastrull. Koka upp och låt koka rejält i 1 ½ minut. Rör om då och då under tiden.

Ta fram en 20 x 20 cm stor form och pensla den med olja. Häll gelatin och den heta sockervätskan i en stor vispskål. Vispa på låg fart tills gelatinet löst sig och tillsätt eventuellt karamellfärg. Vispa på högsta effekt i 10-12 minuter. Det blir lite kladdigt på slutet, men det går enklare om du höjer och sänker vispen hela tiden. Då åker smeten av allt eftersom. Tillsätt det krossade godiset på slutet.

Pensla en slickepott med olja. Häll smeten i formen, ta hjälp av slickepotten. Täck över med plastfilm och låt stå i minst 3 timmar, gärna längre. Klipp eller skär sedan skummet i små bitar och rullar dem i florsocker. Förvara i lufttät burk. Det vill säga om ni inte äter upp dem genast…

Om ett par minter rullar tåget in på Falkenbergs station och jag har sovit som en liten griskulting hela vägen från Stockholm. (Finns det något skönare än att sova på tåg?) Vilken toppendag jag haft! Spännande möten som jag förmodligen kan berätta mer om längre fram…. hoppas jag!!

På tal om griskultingar; något som jag med glädje kan berätta mer om är det här med knaperstekt svål… mums!

Fläskstek med knaperstekt svål

4 portioner

Du behöver:
800 g fläskstek med svål (mer än gärna ekologisk!)
2 tsk salt
1 tsk grovmalen svartpeppar
Ev andra kryddor
(Riven vitlök är gott, liksom örter, färsk ingefära, apelsin, citron eller varför inte kryddor som pieménton, spiskummin eller chili. Smaka dig fram!)

Häll vatten i en långpanna så att det går ett par centimeter upp på kanten. Sätt in långpannan i ugnen samtidigt som du sätter värmen på 150 grader.

Skölj steken och klappa den torr. Skär eventuellt svålen i rutmönster, det gör du enklast med en ren tapetkniv eller en supervass kniv. Klappa in salt, svartpeppar och eventuellt andra kryddor i fläskköttet.

Tryck in en digital kökstermometer i den tjockaste delen av köttet och lägg sedan steken i långpannan med vatten med svålsidan neråt. Det ska vara så pass mycket vatten att svål och fettkappa täcks. Låt sjuda i 15-20 minuter. Sätt in ett galler ovanför långpannan och lägg sedan fläsksteken där med svålsidan uppåt. Stek köttet tills innertemperaturen är 55 grader. Höj sedan värmen till 250 grader (gärna grillfunktion) och låt köttet gå kvar i ugnen tills det har en innertempeteratur på 70 grader och svålet har fått en knaprig, svälld yta och fin färg. (Du får eventuellt flytta runt steken lite så att svålet “sväller upp”  jämnt över hela steken. Bli inte orolig om det börjar knäppa och smälla från ugnen, det låter så när svålen sväller upp och blir så där härligt knaprig.)

Servera med rostade rotfrukter, ett härligt rotmos eller kanske en len blomkålspuré. Något kål-tillbehör passar fint till fläsket. Själv äter jag gärna rödkål, smörslungad brysselkål eller varför inte lite citronstuvad spetskål, vitkål eller savoykål. Tillbehör som äpplemos, god senap eller rostade lökar är ju inte heller så pjåkigt.

Tips! Lägg gärna i några klyftade lökar, vitlök och lite örter i vattnet som svålet får kokar i.

Tidigt, tidigt i ottan packade jag ner äggmackor, pepparkakdeg och köksdator i väskan och hoppade på tåget på väg upp till Hufvudstaden. Äggmackor till mig. Pepparkaksdeg till älskade vänner som jag kommer tillbringa kvällen med. Och köksdatorn för att få ner mina tankar på pränt inför morgondagens spännande möten. Och renskriva lite julrecept såklart…

Det här är verkligen gott, svinaktigt gott. Fläskstek med knaperstekt svål. Det är så att mina smaklökar går ner i brygga.

Tips! Allra finast och knaprigast svål får man om man börjar med att koka fläsksteken ett par minuter i lite vatten med svålsidan nedåt. Fyll upp med vatten så att endast svålet täcks.

Du har väl inte missat att dagen idag är ingen vanlig dag? Det är nämligen potatisens dag! Här kommer jag ägna dagen åt ännu en julfotografering, men ikväll får det kanske blir nåt sånt här. Dagen till ära menar jag.

Känner du att du har dålig knöl-koll tycker jag du ska spana in potatisgurun Dan Berntssons hemsida. Här är mannen som kan sin potatis!

Foto: Henrik Frithiof

Strömmingsmacka med dillslungad potatis

4 portioner

Strömming:
4 strömmingfiléer
1 ägg
3 dl grovt mjöl
salt och svartpeppar
smör och rapsolja att steka i

Dillslungad potatis:
150 g fastkokande potatis
1 dl turkisk yoghurt
0,5 tsk honung
tre rejäla kvistar dill
1 tsk dijonsenap
salt och svartpeppar
saft från 1/2 citron

Till servering:
4 st portionsbröd, t excibatta
1 gul lök
50 g sockerärtor

1 Skala och koka potatisen tills den är mjuk men fortfarande har en viss stuns i sig. Då håller potatisen bättre i mackan och trillar inte sönder.

2 Skölj strömmingsfiléerna och klipp bort ryggfenan. Vispa upp ägget och häll upp det grova mjölet i en tallrik. Vänd strömmingsfiléerna först
i ägget och sen i mjölblandningen. Salta och peppra på båda sidor. Hetta upp en stekpanna med smör och rapsolja och stek strömmingen gyllenbrun i cirka 3–4 minuter på varje sida.

3 Skär den kokta potatisen i grova skivor. Hacka dillen fint och rör samman med yoghurt, honung, dijonsenap och citronsaft till en dressing. Smaka av med salt och svartpeppar. Sväng runt potatisen
i dressingen.

4 Strimla sockerärtorna på längden och skär löken i tunna ringar. Dela bröden på mitten och lägg potatisskivor på underdelarna. Toppa med strömming, sockerärtor och lök och lägg sedan på överdelarna.

Det är inte enbart för att Lisa Bengtsson kommer från Gnosjö som jag tycker så mycket om hennes alster. I synnerhet hennes samlartallrikar. Jag blir lika lycklig varje morgon över att få dricka te i hennes ljuvliga Kavrindra-mugg som hon gjort för Indiska. Nu finns även hennes Peacock-mönster på plats i Indiskas hyllor. För ett tag sedan fick tallriken i serien hänga med i en kokbok och nu har jag siktat in mig på stora koppen. Den ska minsann få hänga med mig i köket.
Stor, härlig kopp för allt från varm choklad, te och soppa får man för 99.50 pix på Indiska

Full av upplevelser och intryck var jag i onsdags kväll inne och snuddade på min dag på Tjolöholms slott. Utlovade en massa spännande bloggläsning och halländskt mat-skvaller. Sagt och gjort, här kommer lite smarrig läsning…

Christian Haneson huserar till vardags på Pensionat Frillesberg som han driver tillsammans med hustrun Yvonne. Men för något år sedan var han i Chicago och började där fundera över det här med hamburgare, Hur gör man denna världsrätt lokal? Under onsdagens smaksafari presenterade han och hans köksmästare Annki Brundin sin Frillesburgare. Fullsmockad med lokala råvaror som halländskt naturbeteskött, hemlagad ketchup, grönsaker och pepparrot från Mariebergs gårdsbutik och mycket, mycket mer. Visst låter det spännande? Kul och smarrigt initiativ tycker i alla fall jag.

Smör är gott. Salt likaså. Därom råder det inget tvivel, vilket krögaren Mattias Ivarsson på Hus 13 vid Varbergs fästning höll med mig om, där vi stod och smaskade i oss hemkärnat smör och närproducerat salt från Vallmobacken. Ojojoj, det här är en höjdare… Mina ögon gick i kors av lycka när jag stoppade skedar med både det ”vanliga” smöret och det tuffare tångsmöret i munnen. (Det är därför bilden blev så suddig…) När jag lätt hysteriskt frågade VAR jag kunde få tag i smöret fick jag svaret att man än så länge fick bege sig till landets lyxkrogar. När jag med besviken röst pep fram att jag ville ha det på frukostsmörgåsen tröstade Patrik Johansson mig med att Sjömagasinet sääääkert kunde fixa en frukost åt mig… Suck!

Patrik, hustrun Zandra Bring och kollegan Magnus Ödefors tillverkar även saltet STORM, som enligt utsagor är det enda salt som produceras i Sverige. Ljuvliga, små flingor som det ligger mycket tid, kärlek och kallsupar bakom.

Jag brinner för lantbrukare, små matentreprenörer och närproducerat och försöker ha jänkoll på Halland. Men trots det så sprang jag under onsdagen på många spännande nyheter och inspirerande producenter som jag inte kände till sedan tidigare. Som den här världsnyheten; Honeyfruit. Ett läskande och sockerfritt samarbete mellan Hallands Fruktindustri, honungsproducenten Lustgården och idésprutarn Louise Lejestrand.  Istället för raffinerat socker är dryckerna sötade med läkande honung som är fullproppad med vitaminer, mjölksyrabakterier och mineraler. Vi fick vara testkaniner i onsdags och smakade oss igenom de tre olika sorter som förhoppningsvis kommer få inta landets dryckeskylar inom kort. Blåbär var nog min personliga favorit, medan däremot havtornen kanske försvann lite snabbt rent smakmässigt. Men som sagt, vi var ju just testkaniner så vem vet hur Honeyfruit kommer smaka när den väl når affärerna. I alla fall är det ett spännande samarbete att hålla ögonen på.

I och med att jag är sprungen ur Gnosjöandan, så tycker jag just det här med samarbete mellan olika producenter är så vansinnigt spännande. Och med tanke på onsdagens mingel och vimmel kommer vi säkert få se mycket sånt framöver. Åtminstone när det kommer till Halland. Hur ser det ut i resten av landet tycker ni? Jämtland har varit väldigt duktiga på det här länge nu, men resten då? Vad har ni läsare sett för spännande samarbeten när det kommer till närproducerat?

Vill ni läsa mer om dagen, vad vi stoppade i oss och vilka som var där, så kan ni hälsa på hos bloggkollegan Monika som också gästade slottet…

Vår tv tackade för sig för ett tag sedan.  Eller rättare sagt vår boxer. Vad det nu än var som kolavippade så är jag i alla fall tacksam. Inte för att vi brukar titta så där hiskeligt mycket på tv i normala fall (i en familj med två egenföretagare finns det inte så mycket tid över för tv). Men helst plöstligt har alla hemma-kvällar blivit sådana där guldkants-kvällar. Skön musik, levande ljus, brasan som brinner och framför allt lugn&ro. Fåtöljen dras fram till kaminen och där hamnar man sedan med bok, tidning eller dator. Och dessutom är kvällarna längre än på väldigt länge.

Innan vi kom till guldkants-fasen var vi inne i organisera-städa-sortera-fasen. Den där fasen som man aldrig har tid till – eller åtminstone inte tar sig tid till. Socklådan med 4 nyanser av grått (om inte mer). Rekvisitalagret. Garderoben med alla gamla jackor. Matkällaren har fått sig en rejäl inventering och organisering. Likaså vinkällaren. Tack och lov för att tv:n dog!

Ikväll bestod guldkanten av att två vuxna och en hund trängde ihop sig i en enmanna-fåtölj, rostade kastanjer över glöden och läste ut var sin bok. Inte illa pinkat för en torsdag! Nu börjar de dyka upp bland torgstånd och i grönsaksdiskarna. Jag snackar om kastanjerna. I de sydligare delarna av skåne kan man odla det äkta kastanjeträd Castanea sativa, men dessvärre är större delen av de kastanjeträd som vi stöter på här i Sverige av den oätliga sorten hästkastanjer.

Springer du på kastanjer i butiken ska du genast slå till på en rejäl påse! Skär ett snitt eller kryss i kastanjerna med en vass kniv (eller en kastanjesnittare som du kanske sprungit på i Italien…).Bred ut ett tjockt lager grovsalt i en långpanna eller ugnssäker form och sprid ut kastanjerna här ovan med snittet uppåt. Saltet hjälper mest till att hålla kastanjerna på plats så spara det gärna från gång till gång. Rosta sedan kastanjerna på 225 grader tills köttet mjuknat.  Har du lyckan att äga en kastanjepanna kan du hoppa över grovsaltet och istället rosta dina kastanjer över fin glöd eller varför inte över en liten låga på gasspisen? Passa kastanjerna noga så att de inte bränns vid.

Skala kastanjerna, ta eventuellt hjälp av en matkniv för att bli av med det envisa, innersta luddet. Kastanjerna är goda att äta som de är, men ett rört smör med lite citronskal och en skål med flingsalt intill  är inte jobbigt på något sätt.  Snarare än det alldeles, alldeles sagolikt gott. Om två veckor, då jag skrotar runt och skördar oliver i Umbrien, kommer jag förmodligen äta mina kastanjer just så. Längtar!

Marsipan är hiskeligt gott. I synnerhet när den kommer i formen av juliga praliner och är hemgjorda. Och alldeles särskilt goda är de faktiskt så här i slutet av oktober… Nu när jag städat ut julen ännu en gång ska jag ge mig ut till stallet och kasta mig upp på min stolta, vita springare, men när jag kommer hem vaknas det blogg, blogg, blogg.

(Ok, ni som känner mig vet att jag inte har någon stolt, vit springare. Snarare en kraftigt byggd(host, host…), ljusbrun ardenner-tjej… Men hon ÄR stolt, och inte minst är jag stolt över henne!)