Älg älskar svarta vinbär, timjan, vitlök, honung och chili. Igår mortlade jag samman en marinad på ca 2 dl färska vinbär, 3-4 vitlöksklyftor, ca 1,5 msk finhackad färsk timjan, 2 msk honung och 1/3 urkärnad och finhackad röd chili (den spanska peppar som är mest vanlig i klassiska mataffärer). Sen fick tjocka skivor av älg-ryggbiff ligga och gona sig i blandningen. Dessvärre blev goningstiden lite för kort då jag, maken, Stilton, köttet och en matig brödsallad var tvingad att skynda iväg till vännerna för en skön middag med grill, vin och sällskapsspel. Vår älg fick marinera i drygt 2 timmar – lite för lite. Men ger du dem ca 6 timmar och har du ett finfint älgkött att lägga på grillen. Salta ordentligt och peppra ev lite mer när köttet är färdiggrillat.
 
Det blev ett snabbt och lite rörigt inlägg här. Men artikel måste skrivas klart, Stilton rastas och jag fyllas med en sen lunch innan det är dags för mig att hoppa på Göteborgs-tåget. Ikväll vankas det nämligen U2-konsert och gissa om jag längtar! I måndags kunde man läsa en artikel av mig i Göteborgsposten där jag delade med mig av ett gäng härliga “kom-i-stämning-recept” inför bland annat U2´s konserter idag och imorgon. Jag gjorde till exempel en variant av Bono´s favoriträtt fish n´chips. Blir nog inte det jag laddar med ikväll men det är ingen fara. Jag är redan i stämning!

Kaffet är nybrygt, lavendeldrömmarna möra, inspirationen är faktiskt på topp och jag skrivr recept så fingrarna glöder…härligt! Men vad som är ännu bättre är att Mathias med stort M börjar sitt sommarprat om 2 minuter!
 
Livet leker!

 
Senare delen av söndagseftermiddagen tillbringade jag i en liten del av paradiset. Eller rättare sagt mitt pensionärs-paradis. För ibland kan jag bara längta efter att få bli gammal. Få härligt rynkiga händer, strunta i andras åsikter och luta mig tillbaka mot min livserfarenhet, skippa måsten och bara göra sånt där JAG vill heeeela dagarna. Plocka i mina mårbackapelargonior, grotta in mig i gamla loppisfynd, plocka körsbär på höga stegar fastän alla säger att man inte får, läsa böcker, sortera recept, fnissa åt ungdomens dumheter, skrota i rabatterna, duscha naken i trädgårdsduschen och baka småkakor dagarna i ända. Lite som vännen Alex´s farmor och farfar. Det var nämligen i deras paradis jag gjorde ett besök i söndags.
 

  

  

Paradiset är gammalt som tusan och fullspäckat med charm och historier. Jag hade nog kunnat stanna där i flera veckor och bara gått omkring med Alex´s farföräldrar och lyssnat på alla berättelser om sakerna och rummen och trädgården. Och ätit småkakor. Till exempel den vansinnigt goda mandelkakan som påminde om mandelmusslor men bara bestod av smör, socker, mjöl och mandelspån. Och kärlek så klart.
 
Nähä, nu ska jag unna mig en pensionärs-start på dagen och gå runt Ljungsjön med Stilton. Just kört hem från Göteborg där vi tillbringade gårdagskvällen och vad är väl en bättre uppladdning inför en dag vid datorn än en morgonpromenad i solen?
 
 
   

 
Växthuset i Paradiset används inte bara som varmvattenberedare och duschkabin. Här odlas även finfina gurkor och en fick följa med hem till Falkenberg.

Idag var jag iväg och höll en lunch-föreläsning om det här med att “Smaka på Halland”. Jättekul och jag tror nog att det var en hel del hungriga själar som lämnade lokalen efteråt – precis som det ska vara! Men vad som var ännu mer förvånande var att det efteråt kom upp en äldre man och undrade lite mer om vem jag egentligen var.. det visade sig att det var prästen som hade både döpt och konfirmerat mig! Ja, ibland är världen verkligen liten. Och jag tror minsann han såg ganska hungrig ut han också när vi skiljdes åt!

 
Minns ni sushistället i Varberg som jag kvittrade om lite hastigt för ett tag sedan? Jag tänkte dela med mig av lite härliga bilder från mitt besök på Sushi Minami - det var nämligen där jag åt bland den bästa sushi jag någonsin käkat i Sverige. Och så otippat att det var i Varberg!
 
 
 
 
 
  
Bakom disken huserar sushi-kocken Kamimoto-San. Efter att ha nappat på en annons  i hemlandet Japan flyttade han från Hiroshima till en liten by utanför Varberg just för att göra hejdundrande sushi. Som man gör den på riktigt. Visst hittar man lite färskost här och där för att flirta med de svenska smaklökarna som verkar ha en förkärlek för “klet”. Skippa kletet säger jag! Men i övrigt var det verkligen perfektion.
 

Kamimoto-San bjuder på en ny meny varje dag beroende på vilka fiskar som var bäst för dagen. Alla rödlistade fiskar är borta liksom tigerräkorna. När jag var där bjöds det på en bra mix mellan svenska fiskar och japanska. (Så klart lite väl långväga import men men.. Besöker du en klassisk sushibar har du nog redan lämnat de moraliska värderingarna vad det gäller lokalproducerat hemma…) Dessutom kan man köpa till kockens special, en lite godsak som är lite mer experimentell än allt annat. När jag var där var det en lax som hastigt flamberades och sedan toppades med en majonnäs som brändes av med brûllébrännare strax innan servering. Vansinnigt gott. 
 

Sushibaren ligger inne i Varbergs saluhall i Breared men har lite annorlunda öppettider så jag kommer garanterat svänga förbi båda vid lunch och kvällstid. Om inte annat bara för att få spana in Kamimoto-San in action. Det är yrkesstolthet!
 

Det är emellertid inte bara dystra miner här idag… snart ska jag nämligen få äta surströmming, plocka hjortron, fiska i Kalixälven, snacka skit i köket där farmor växte upp, baka tunbröd i bagarstugan, övertyga farmor och hennes syster om att Kalixlöjrom faktiskt är en delikatess och känna det lugn som bara kan infinna sig i en by i Norrbotten.  Jag längtar! Den17 augusti drar jag norrupp till Gammelgården, en liten by som ligger dryga milen från Kalix. Kalixälven rinner nedanför strandängarna, byn är full av historier och jag hoppas på att jag och Stilton ska få sällskap av farfar (snart 90!) på morgonpromenaderna runt byn. Pausa på bänken innan vi vänder tillbaka, bara sitta där och filura en stund. Och bannemig ska jag äta långfil med smulla och hjortonsylt varje morgon!
 
Som sagt, som jag längtar!!

Just nu skulle jag egentlige ha klarat av en löparvänlig frukost, känt mig taggad och stark och vara inställd på att om ett par timmar kasta mig ut i Stadsloppet. Men icke. Istället sitter jag här med mitt förbannade halsvirus, hostar och har en röst som växlar mellan tonårskille i målbrottet och sexig jazzsångerska med förkärlek för whiskey. Var väl egentligen inställd på att ta mig runt ändå, tills A i torsdagskväll förklarade för mig vad som faktiskt kan hända med kroppen om man springer med virus och förkylning i kroppen… Inget bra.
 
Det enda positiva är att jag istället för löparfrukost fick käka filmjölk från Wapnö, havrepuffar och gula hallon. Till det en kopp kamomillte. Kanske inte något för långlopp, men definitivt bra för en trasig hals.

Igår kväll när jag och maken kom hem bestämde vi oss hastigt och lustigt för att gå på utomhusbio på Rårdhustorget här i Falkenberg. Hyfsat ljummen kväll, en termos med kaffe och en påse Riesenkolor, två strandstolar, någon man älskar och Mama mia. Vilken date va?
   
Men som sagt så blev det lite hastigt och lustigt så medan Marcus gick kvällspromenad med Stilton svängde jag ihop en pasta på ett gäng av kantarellerna som vi hade med oss hem. Som en skänk från ovan hittade jag ett paket med tryffelpasta som vi köpte på förra årets oliv-resa i Umbrien. (En sorts tjockare spagetti som heter strangozzi – glöm aldrig det…. gudomlig pasta!) Pastan fick koka i ordentligt saltat vatten i ca 20 minuter (jepp, den här pastan kräver lite koktid) och under tiden stekte jag 2 finhackade vitlöksklyftor, lite finhackad röd spansk peppar och 1 gul lök skuren i båtar. I med rikligt med kantareller i stekpannan och stek dem tills all vätska kokat bort. Sänk värmen och tillsätt ca 1/2 dl kapris och ett gäng tjockare salamiskivor. Fräs en kort stund och häll sedan på ca 1 dl av pastavattnet och 1 dl grädde eller gräddmjölk. Låt koka samman ordentligt och smaka av med salt och svartpeppar.
  

 
  
När pastan var al dente hällde jag av den och svängde runt med pastasåsen samt en näve finriven parmesan. Toppade med rostade pinjenötter och serverade genast. Jag kompletterade med en enkel grönsallad då vi hade fått en fint salladshuvud från tyskbördiga mormor Erika som har ett grönsaksland att dö för. Toppade bara med god umbrisk olivolja, flingsalt och lite svartpeppar.
 

 
 
  
   
Det här gott folk, det kan nog faktiskt vara världens godaste kantarellpasta.  Eller så var det bara det för oss, just där och då med hejdundrande sällskap och råvaror. Men det är definitivt värt ett försök.
  
 

 
Precis haft två lediga dagar med Marcus och de har gått i kantarellernas tecken. I tisdags eftermiddag åkte vi hem till svärmor med vin, video och massa värme. Det kan behövas när svärfar ligger på sjukhus. Hade även packat väskan med späd spetskål, färskpotatis och goda korvar (lamm-bratwurst, türinger bratwurst och argentinsk chorizo) för att kunna göra citronstuvad kål med godsaker till middag. Men vi kom aldrig så långt.
 

 
Däremot kom vi ut i svampskogen. Tänkte bara ta oss en liten sväng innan middag men 1,5 timma senare kom vi tillbaka hem med 8 liter fina sommarkantareller! Och då hade vi dessutom lämnat en liter på vägen hos mormor Erika. Vilken svamp-lycka! Vi ägnade sen kvällen åt att rensa kantareller, dricka rödvin och snacka skit i köket. Framåt halv elva-snåret stod en kantarellstinn paj färdig och då hade vi bara nafsat lite på den stora kantarellhög som låg på köksbänken. 
 

 
Igår blev det kantarellmackor till lunch och vi lämnade sedan en rejäl hög med kantareller för stuvning. Svärfar fick nämligen komma hem från sjukhuset igår eftermiddag och vad passar väl bättre som välkommen hem-present än stuvade kantareller?! Så då kunde vi, med lite lättare hjärtan och resten av kantarellerna, åka hem till Falkenberg igen för att på kvällen frossa i kantareller ännu en gång  (men den rätten är värd ett eget inlägg,
vojne vojne så gott det var…). 
  
Åh vad jag  blir lycklig över att det äntligen är svamptider igen!

 
 
Jag masade mig ut och skördade de sista prunkande lavendelblommorna häromdan. Frisk luft och allt det där ska ju vara bra mot halsvirus, inte sant? Dessvärre har jag inte kommit loss och köpt mig någon torkolla ännu som jag tänkt mig, men kom istället på att jag en gång i tiden läst ett smart tips för hängtorkning.
 
När örter hängtorkas kan de lätt bli dammiga och tappa både färg och smak om de inte hänger i rätt lägen, det vill säga mörkt och gärna lite varmare så att de torkar snabbt. Därför gjorde jag små buketter av mina lavendelblommor och packade in varje liten bukett i ett stort kaffefilter. Knöt om med snören och hängde sen upp dem i vårt varma sovrumsfönster. Tada! Nu har mina små lavendelblommor det mörkt tack vare de oblekta kaffefiltrerna, varmt tack vare solgasset mot rutan och vi får en svag doft av lavendel i vårt sovrum. Bra för både sinnet och sömnen! Sen är det bara att skaka på buketterna när de är helt torra, ta tillvara på de blommor som trillar ner i kaffefiltrerna och sedan rafsa av resten från buketterna. Garanterat dammfria och fulla av smak! Förvara i mörka glasburkar eller liknande. Jag kommer använda min torkade lavendel till te, lavendeldrömmar och lavendelglass. Känner jag mig köksligt givmild kaaaanske jag gör en liten ynka doftpåse också. Bara för att känna mig lite huslig.