Imorse cyklade jag iväg på ett morgonmöte och fick en sådan otrolig sommarkänsla. Klockan var 7.30, solen värmde ansiktet, fåglarna kvittrade och luften var redan så varm att jag hade kunnat skippa kavajen. På riktigt.

Nu har jag precis ätit lunch ute på soliga verandan. Trädgården blommar och är alldeles sommartokig. Skolbarnen ute på gatan likaså. Och när lunchen bestod av dillstuvad potatis, rödbetor och isterband från Waggeryds Chark, då kändes livet riktigt, riktigt härligt.

Nu blir det effektiv och kreativ eftermiddag!! Massor att göra och dessutom måste jag planera och förbereda morgondagens valborgsmiddag på Smakstart, radio P4 Halland. Kl 7.30 vankas det primörer, rabarber (surprice?), nya halländska valborgstraditioner och inte minst lite punsch. Det vill du väl inte missa?!

(Foto: Duktiga Lisa Nestorson)

Oj, vad hände egentligen igår?! Det är exakt vad mina smaklökar frågar sig idag.

Ok, kort sammanfattning av en oslagbar kväll…. Först frossade vi i finfina ostron och läppjade sval champagne därtill. Sen kom Lisa på att hon ju egentligen hade tänkt sig små ljumna paket med matjesill, rödbetor, potatis och smör till förrätt. Så då åkte de, öl och en liten liten nubbe fram. Efter det var det dags för pastan. (Kom ihåg att vi ändå försöker vara lite italienska i vårt olivslavs-sällskap). Pasta från Valpolicella (vars namn jag just glömt bort!), olivolja från vårt älskade Castello di Mongiovino, grön sparris, rivet citronskal och parmesan. Nu började vi närma oss secondo piatti (men som i själva verket var fjärde tallriken). Det blev grillad kalventrecôte med variant på chimichurri. Jag och Lisa var då så mätta att vi fick dela på en portion. Men mest bara för att vi skulle ha plats över för femte rätten, en farligt god och mäktig chokladkaka med allt i som gör livet värt att leva. Som godnattsaga tittade vi sen på filmen från senaste olivresan till Umbrien. Gissa om man sov gott på det!

Som sagt, mina smaklökar har träningsvärk. Och jag är fortfarande mätt. Jag tror bannemig att det blir gyllenmust välling till middag ikväll!

(Foto: duktiga Lisa Nestorson)

Ni förstår om jag ser nöjd ut. Fina ostron på fin servis! (Visst är Svenska Slott ursnygg!?)

(Kock&Vin´s kocklag verkade trivas ute på grönbetet)

Ja, det var sannerligen kockar på grönbete på Ugglarps grönt igår. Utrustade, inte med knivar och slängar, utan med kameror, block och pennor gick de loss på spännande små skott, vildväxande kajplökar, halländsk kvanne, jordmåner och ”hopp-över-brett-dike”.

Mikael Jidholm guidade genom växthus, åkrar och strandängar. En här och en där såg man ivriga kocknypor som roffade åt sig skott och blad. Till och med sådant som inte är avsett att stoppas i munnen. (Ja, nu vet man i alla fall att kronärtskocksblad är beska som tusan!) Och något får mig att misstänka att kockarnas pryl nr 1 (klockor) håller på att konkurreras ut av kameror, objektiv och mellanringar. Det fotades åt höger och vänster.

Nu längtar jag efter våren och sommarens menyer på västkustens krogar. Jag misstänker att det kommer bli en hel del spännande lökblommor, amarant, vita och omogna jorgubbar (som jag kommer skriva mer om framöver!), jordgubbsblommor och säsongsenliga örter och ogräs från vårt vilda skafferi. Spännande lär det i alla fall bli! Och du har väl inte missat att ditt orensade trädgårdsland är ett gastronomisk skafferi? (Så länge du hållt dig undan kemikalierna vill säga?) I med kirskålsskotten i pajen och låt nässlorna hänga med i såväl bröd och soppor!

Nu ska jag och M packa bilen med fiskespön och kalventrecôte och styra kosan mot Skärhamn! Längtar till bohusländska klippor och italien-drömmeri med våra vänner olivslavarna Stefan, Lisa och Yvonne.

Igår var dagen då både plommon- och körsbärsträden bestämde sig för att börja blomma här. Inte för inte man blir lite smått religiös. Eller åtminstone luddig runt hjärtat.

Men enough om det! Idag står det  nämligen spännande saker på agendan. Efter morgonpromenad med Stilton ska jag nämligen ut till Ugglarp och grönsaksgurun för att ägna en dag åt att frottera mig med spännande grönsaker, säsongens primadonnor, vilda växter som man gärna stoppar i munnen och en klick av västkustens trevligaste kockar. Ikväll blir det rapport över vad som händer i grönsaksvärlden – en grön, spännande rapport!

I väntan på det tycker jag ni ska klicka er in på ett par riktigt sköna ”utrikes-bloggar” som jag brukar spana in titt som tätt. Mycket nöje!

David Lebovitz och hans matnytt från Paris

Farligt goda dessert hos Desserts First

Svenskan i Toscana som bjuder på ljuvliga recept och fantastiska bilder - Lucullian Delights

Mat & resor i The traveller´s lunchbox

Lucy´s kitchen notebook kikar jag gärna i – både för texterna, recepten, fotona och det snygga typsnittet som förekommer då och då (som påminner om det som vi hade på vår bröllopsinbjudan på tal om nåt helt annat!)

Här kom en handfull tips, men jisses så många fler det finns… jag återkommer i ämnet!

Skön söndag till er alla!

Jajamensan, igår simmade den in till fiskauktionen i Göteborg (hm, ok. Nog för att den är purfärsk och fin, men simmade gjorde nog inte…). Äntligen! Den fina, feta lilla vårmakrillen som är så vansinnigt god i all sin enkelhet. Köp hel, ta ur och salta&peppra. Stek i rikligt med smör och servera med nykokt potatis och brynt smör med lite fint hyvlad rabarber i. Lite gräslök på toppen. Ni ser, jag kan inte hålla mig från rabarbern…

Förlåt mitt upprepande men jag är alldeles tokförälskad! I mycket, men framför allt mina rababer. Trots att jag inte längre ens minns när det regnade senast växer de som aldrig förr! Vilket gör att jag går omkring och längtar efter allt som har med rabarber att göra hela tiden… Faktum är att rabarber är en av mina absoluta favoritsmaker. För ett par år sedan gjorde jag ett rabarberjobb åt Göteborgs-Postens helgbilaga Två Dagar och det var så förbaskat roligt. Och gott. Nu försöker jag förtvivlat övertala matredaktörer landet runt om att jag ska få göra ännu en kärleksförklaring till min älskade ört. (Japp, läs ett utdrag ur min gamla artikel här nedan så fattar du vad jag snackar om…) Jag har ju så vansinnigt många nya spännande receptidéer… suck, jag får väl helt enkelt gå och tråna i min ensamhet och laga smarrigheter som världen går miste om. Men jag lovar att dela med mig här på bloggen! Så länge får ni smaska på en urgod fläder- och rabarberkräm som jag gjorde till GP. Har du som jag ytterligare någon påse rabarber från förra året i frysen så är den perfekt att koka kräm på innan det är dags att fylla frysen med nya påsar.

Rheum rhaponticum – få örter kan väl sätta hjärtan i svallning så som just rabarbern. Ört? Ja, faktum är att allas vår rabarber är en ört. Visst är den fenomenal till makrill, uppfriskande i chutneyform till en grillad entrecote och fantasieggande i sitt utseende, men nog förknippar man väl allt som oftast rabarbern med den sötare avdelningen? Med pajer, marmelader och saft snarare än örtagårdar och kryddblandningar. Ok. För att få grepp om denna storväxande gigant tar vi och backar bandet. En sisådär 5000 år närmare bestämt. Det var nämligen någon gång vid den här tiden som man i Kina började odla rabarber. Då gick vår syrliga vårkärlek under namnet ”Den stora gula roten” och användes enbart för medicinskt syfte. Av rabarberns torkade rötter malde man ett fint pulver som sades ha laxerande egenskaper i stark dos, och aptitretande och uppiggande egenskaper i låg dos. Det var också i formen av en medicinört som rabarbern så småningom fann sin väg till Europa på 1600-talet. Först hade den bland annat gjort en avstickare till Ryssland där flera ryssar gjorde sig en förmögenhet på den torkade rabarberroten. Bland andra var Tsaren av Ryssland där och la rabarber på en del av kakan. En av de första svenskar som uppmärksammade rabarbern var jubilerande Carl von Linné som i mitten av 1700-talet beskrev rabarbern i sin skrift om medicinalväxter. Annars sägs det att man inte började odla matrabarber i Sverige förrän så sent som under 1800-talet. Det var då som priset på socker sjönk och man kunde börja söta de syrliga stammarna.

I dessa tider är vår folkkära rabarber mer populär än någonsin. Så här i mellantinget mellan vår och sommar när våra svenska jordgubbar än så länge bara är kart och fruktträden har lång resa kvar till mogna bär och frukter. I Södermanland har man till och med en sådan rabarberfeber att man anordnar en hel festival till dess ära. Rabarbern har verkligen blivit en råvara i prestigeklass och idag hittar man den såväl i myllan hos ekoodlare som på gourmetrestaurangernas menyer. Rabarbern är en tålig ört som står pall för lite experimenterande. Titta bara på de gamla persierna som åt rabarberbladen likt en vårprimör! Och om inte annat är den värd lite extra hyllning för sin enkelhets skull. För även om den är fräsch till fläskkött, delikat till fisk och spännande som vin, kan den vara minst lika god precis som den är. Nyskördad och med endast en skål socker som sällskap och tillbehör.

Foto: Fenomenalt duktiga Nicke Johansson

Rabarber- och fläderkräm

En riktig sommarkräm som passar perfekt som mellanmål. Det går bra att ersätta potatismjölet med maizena.

4 portioner

8 dl rabarber, skuren i cm tjocka skivor

2 ½ dl vatten

3 dl koncentrerad flädersaft

½ dl strösocker

2 ½ msk potatismjöl

2 msk utspädd flädersaft

Kardemummakesella

1 tsk malen eller stött kardemumma

2 msk florsocker

2 dl kesella gourmet

Koka samman vatten, koncentrerad flädersaft och strösocker i en kastrull (ej aluminium). Lägg ner rabarbern och låt koka tills rabarbern är nästan mjuk. Det tar ca 5 minuter. Ta bort krämen från värmen och ta försiktigt upp rababerna och lägg åt sidan. Rör ut potatismjölet i den utspädda flädersaften och blanda ner i krämen. Rör om ordentligt. Blanda ner rabarbern igen och låt svalna något.

Blanda under tiden samman kardemumma och florsocker med kesella.

Servera antingen ljummen eller kall med kardemummakesellan.

Jag, Stilton och min kopp gröna te satt just och tittade på ett riktigt intressant debatt på TV4´s nyhetsmorgon.  Maria Larsson (KD), journalisten Göran Greider och dietisten Anna Ottosson diskuterade fettdebatten med ett stort fat wienerbröd framför sig på bordet. Och de hade faktiskt alla riktigt bra argument och åsikter. Göran G gav livsmedelsbutikerna och politikerna en känga för att det i våra butiker finns hyllmeter efter hyllmeter efter hyllmeter med godis och chips – det måste ställas krav på livsmedelsbranschen tyckte han och fnissade lite åt Maria L´s svar att det har startats ett dialogforum med livsmedelsbutikerna.

Anna O trodde inte på förbud och tyckte att om man ska höja skatten på fettrika livsmedel borde man även sänka skatten på frukt och grönt. Göran G höll med medan Maria L kontrade med att ett täpple är billigare än en chokladkaka men du köper ändå den. Hon poängterade även att vitkål och morötter faktiskt är billiga råvaror men vi måste bli bättre på att marknadsföra dem och komma på fräscha och inspirerande recept. Och det håller jag helt  med om. Vi måste bli så mycket bättre på att sätta spotlighten på våra suveräna rotfrukter och billiga och urgoda kålsorter, istället för på trista symbiosen gurka-tomat-isbergssallad. Och för att dra mitt strå till stacken kommer här ett gäng smarriga kål- och rotfruktsrecept!

Spana in recepten och gå sen in på nätet och kolla in debatten!

Snabb morotssallad

Tänk vilken betydelse färg och form har på middagsbordet? Moroten är en av mina favoritexempel. Hel smakar den på ett sätt, finriven på ett annat. Grovriven får den en viss karaktär och hyvlar man den, som i receptet här nedan, känns den fräsch och spännande! Snabb, billig och urgod!

4 portioner

5 morötter
god olivolja
skal och saft från 1/2 citron
svartpeppar
flingsalt
Ev rostade sesamfrön

Hyvla morötterna på längden med hjälp av en potatisskalare eller osthyvel. Lägg de tunna skivorna i en skål och sväng runt med olivolja samt saft och skal från citronen. Smaka av med flingsalt och svartpeppar. Toppa eventuellt med rostade sesamfrön.

Rödkålsoppa med kalvfrikadeller

Vem minns inte barndomens kålsoppa med frikadeller? Här kommer en pimpad variant med fräscha smaker som ingefära och chili.

Antal: 4 portioner

Tid: ca 35 minuter.

Soppa:

600 g rödkål (utan roten)

2 rödlökar

2 vitlöksklyftor

Rapsolja

2 msk färsk riven ingefära

5 lagerblad

8 dl vatten

4 dl vitt vin

2 msk koncentrerad kalvfond

salt och svartpeppar

Ev färskpressad citron

Frikadeller:

½ dl mjölk

2 msk ströbröd

200 g kalvfärs

1/3 finhackad röd spansk peppar (urkärnad)

1 msk koncentrerad kalvfond

1 ägg

1 tsk salt

vitpeppar

1. Skär rödkålen i mindre bitar, ca 2 centimeter stora. Hacka rödlöken grovt. Finhacka vitlöken. Hetta upp en stor kastrull med rapsolja. Fräs lök och vitlök tills de är mjuka. Tillsätt rödkålen, ingefäran och lagerblad och låt bryna någon minut innan du häller på vatten, vin och kalvfond. Låt koka i ca 20 minuter utan lock.

2. Blanda mjölk och ströbröd i en bunke och låt stå i ca 10 minuter. Rör ner kalvfärs, spansk peppar, ägg, kalvfond samt salt och peppar och blanda till en jämn smet.

3. Forma små köttbullar av färsen med hjälp av våta händer. Lägg ner dem försiktigt i soppan och låt dem koka med i ca 10 minuter.

4. Smaka av soppan med salt och peppar samt eventuellt lite pressad citron.

Bräserad vitkålssallad med citronfyllda nötfärsbiffar

Det här är min favoritkålsallad som lika gärna kan varieras med spetskål, rödkål eller varför inte brysselkål?

Antal: 4 små portioner

Tid: 30 minuter

500 g vitkål

2 stora vitlöksklyftor

2 gula lökar

4 cm skalad färsk ingefära

saft från 2 stora apelsiner

1 msk vitvinsvinäger

Salt och svartpeppar

Rapsolja till stekning

Biffar:

500 g nötfärs

1 pkt mozzarella (á 125 g)

skal från 2 citroner

1 knippe bladpersilja

Salt och svartpeppar

Rapsolja och smör till stekning

1. Skär bort roten från vitkålen och strimla den grovt.  Hacka vitlöken fint och skär löken i tunna ringar. Finhacka ingefäran.

2. Hetta upp en vid kastrull med rapsolja och fräs försiktigt löken och vitlöken mjuk. Tillsätt vitkålen och vinägern och pressa över apelsinsaften. Koka på svag värme under regelbunden omrörning tills kålen börjar mjukna något. Den ska fortfarande ha kvar sin knaprighet. Smaka av med salt, peppar samt eventuellt lite mer apelsinsaft.

3.  Hacka mozzarellan och blanda med rivet citronskal och finhackad persilja. Rör samman nötfärsen med salt och peppar. Forma små biffar av färsen med hjälp av våta fingrar och fyll dem med citronmozzarella. Stek i en het panna med hälften smör och hälften rapsolja i ca 3-4 minuter på varje sida eller tills de börjar få fin färg. Servera tillsammans med vitkålssalladen.

Grönkålspaj med pinjenötter och kvibille

Under en kort tid mellan oktober och december kan du köpa färsk grönkål, men under resten av året går den frysta grönkålen lika bra att använda i rätter som denna. Variera gärna med olika smakrika ostar.

Antal: ca 6 portioner

Tid: ca 60 minuter

Pajdeg:

125 g kylskåpskallt smör

2 dl vetemjöl

2 dl kornmjöl

½ tsk salt

¾ dl standardmjölk

Fyllning

2 gula lökar

1 vitlöksklyfta

500 g fryst och tinad grönkål

salt och peppar

Rapsolja att steka i

4 ägg

2 msk grädde

150 g riven vällagrad cheddarost (eller annan smakrik ost)

½ tsk salt

1 krm svartpeppar

1 dl pinjenötter

1. Skär smöret i små tärningar och arbeta ihop med vetemjöl, kornmjöl, salt och mjölk till en deg. Täck med plastfolie och låt vila i kylskåp i ca 30 minuter. Sätt under tiden ugnen på 200 grader.

2. Kavla ut degen riktigt tunt, det går enklast mellan två lätt mjölade bakplåtspapper. Klä en smord pajform med den utkavlade degen och nagga med gaffel. Täck sidorna med aluminiumfolie och förgrädda pajskalet i mitten av ugnen i ca 10 minuter.
3. Finhacka löken och vitlöken. Hetta upp en stekpanna med rapsolja och fräs löken mjuk. Rör ner grönkålen och bryn allt tills vätskan kokat bort. Smaka av med salt och svartpeppar.

4. Vispa samman ägg, grädde salt och peppar. Vänd ner riven ost och grönkålsfräs. Häll blandningen i det förgräddade pajskalet. Strö pinjenötterna på toppen. Grädda på 225 grader, mitt i ugnen i ca 35 minuter eller tills fyllningen satt sig och pajen fått fin färg.

I dessa dagar är det full aktivitet i såväl kök som trädgård. Grilljobb ska plåtas och plantor och frön ner i jorden. Vilket resulterar i att jag går omkring med trasiga, torra fingrar som skriker efter kärlek. Och fukt! Min mamma gör en skön ringblomssalva med olivolja som jag brukar använda men här kommer en annan fantastisk räddare i nöden för långa dagar i köket och jordiga kvällar i trädgården…

Gardeners Hand Therapy från Crabtree & Evelyn. Förmodligen världens bästa handkräm! Just nu har min tagit slut och mina händer längtar efter en ny…

Här kommer en annan räddare i nöden. En lunchräddare i nöden!

Salviapasta med fänkål och sardeller

Vill du ha starkare sardellsmak kan du smaksätta pastan med lite av den olja som sardellerna ligger i.

Antal: 4 portioner
Tid: ca 25 minuter

500 g pasta, gärna linguini eller tagliatelle
Rapsolja
2 gula lökar
2-3 fänkålsstånd
2-3 vitlöksklyftor
1 rejält knippe färsk salvia
ca 60 g sardeller i olja
Salt och peppar
God olivolja
Grovriven parmesan
Ev valfri sallad, groddar eller skott

1. Skär löken i båtar och finhacka vitlöken. Skär bort rot och stam från fänkålen och strimla resten fint. Öppna sardellburken, häll av oljan och finhacka sardellerna.

2. Koka pastan i välsaltat vatten. Fräs under tiden vitlök och lök i rapsolja i någon minut. De ska inte få färg, bara svettas. Tillsätt fänkålen, sardeller och låt allt fräsa i ca 2 minuter.

3. Häll av pastan när den är al dente, men spara drygt 2 dl av pastavattnet. Häll ner pastavattnet i fänkålsfräset, tillsätt två tredjedelar av salvian och låt koka tills det bara är lite vätska kvar. Smaka av med salt och peppar och sväng runt pastan med fänkålsfräset, resten av salvian, lite olivolja samt grovriven parmesan. Servera genast, eventuellt med lite valfri sallad på toppen.

Det är inte mycket som just nu skulle kunna toppa den helg som jag precis fått njuta av! Bästa vännerna, tjejmiddag på mysiga, roliga och kanske lite knökade göteborgskrogen Grill El Mundo i fredags, bastu och årets första dopp (till och med två första dopp!) i Åsa igår och auktion och första rabarberskörden i Falkenberg idag. Ljuvligt!

På Grill El Mundo, knasiga restaurangen i Storans källare, åt jag en bra men kanske något splittrad (många smaker!) förrätt som bestod av tre mindre rätter där man bl a fann koreansk biff, rencarpaccio osv. Till varmrätt blev det en giganstisk portion kolgrillade gnocchis. Hade aldrig ätit grillade gnocchis men det rekommenderas varmt. Var bara noga med att inte grilla dem för länge! Bara en snabb vända på en glödhet grill. Vill du ha ett riktigt bra recept på lite annorlunda gnocchis tycker jag att du ska köpa nya numret av Allt om Mat. Där hittar du mina nässelgnocchis med sidfläsk, peccorino och bladspenat (du ser dem även på omslaget!).

Efter en sådan här fartfylld helg (eller var det kanske den 6 timmar långa auktionen som sög musten oss?!) väntar nu dunbolsterna. Det, farligt spännande boken, maken och en vovve som värmer tårna. Fint slut på en fin helg!

Tre tips från helgen som gått:

- Missa inte Åsa Hembageri om ni har vägarna förbi Åsa. Precis så som ett hembageri ska vara!

- Varannan helg är det aukton på Hebergs auktionshus. Vansinnigt mycket spännande prylar och ett mecka för dig som är ute efter något speciellt, vare sig det är högtryckstvättar, finfina kökssoffor, gamla kokböcker eller porslin i mängder. Men räkna med att det tar heeeeela söndagen!

- Boschendal Rosé 2008 är ett riktigt bra rosévin för en vår- eller sommarmiddag på verandan!

Ett par goda vänner åkte för ett tag sedan till Guadaloupe med sina småttingar. Och då de båda är kockar packade de inför hemresan givetvis bagaget fullt med endera godsaker. Bland annat en helt makalöst god chili som de bjöd på senast vi var hemma hos dem.

Det som var så makalöst med chilin, som var lätt ljusgrön i färgen och ganska rund i formen, var att den hade all den koncentrerade chilismak som man är ute efter. Men absolut ingen hetta alls! Visst låter det fantastiskt? Vi åt den, dels strimlad som snacks, men även i rikliga mängder ovanpå en thaiinspirerad havskräftssoppa som vi åt till förrätt.

I Guadaloupe går chilin mestadels under namnet Guadaloupe chili eller nåt liknande, men jag har inte lyckats hitta någon chili med det namnet på nätet. Inte heller visste grönsaksgurun Mikael något om min nyfunna kärlek. Jag misstänker att den kanske kanske kanske kan heta något med Chinese i sitt latinska namn – men det är samtidigt en vild chansning från hobbybotanikern Lisa.

Så, är det någon som har koll på min makalösa chili-kärlek? Hör av er! Våra chiliodlingar med jalapeno, en storväxande italiensk sort som jag glömt namnet på en och en ”mix av chili-fröer som vi inte har riktigt koll på” börjar nämligen få ett rejält försprång…