Har ägnat kvällen åt att skriva meny med Marcus. Lagom tills påsk öppnar han och kollegorna sin restaurang igen för säsongen och ikväll har vi frossat i vårens råvaror och smaker. På papper that is. (Än så länge!) Och självklart har det blivit mycket snack kring säsong.

Det är ganska intressant det här med att äta enligt säsong. Det är något av det mest naturliga vi kan göra, och dessutom ett beteende som vi borde bära med oss i vår genetiska ryggsäck. Makrill när makrillen går till. Jordgubbar när solen låter dem mogna av sig själv. Rotfrukter under vinterns grönsaksvila. Men ändå verkar det vara så hiskeligt svårt för många konsumenter att handla, laga och äta det som säsongen bjuder på. Visst, jag är inte den som är den. Självklart blir man frestad att gå loss på allt det klorofyllig och primöraktiga som erbjuds oss i grönsaksdiskarna även så här framåt slutet av vintern. Men samtidigt vet man att A) det kommer inte på långa vägar smaka så bra som det gör längre fram på säsongen B) du betalar ett löjligt överpris i jämföresle om du väntar någon månad.

Men den här vintern tycker jag verkligen att jag ansträngt mig. Ta till exempel rutingrönsaken tomat. De gånger som jag handlat tomater de senaste månaderna är lätträknade, men ändå får jag alltid tänka till lite extra när jag står där efter-jobbet-trött och ska handla. Samtidigt måste jag få sucka lite åt oss konsumenter och våra rutinmässiga köp när det kommer till grönsaksdiskarna. Jag tror de allra flesta av oss är medvetna om att tomater så här på vintern är vansinnigt smaklösa och knappt ens värda att kallas för tomater. Detsamma gäller gurka. Men ändå blinkar människor inte ens för att gurkan som de stoppade ner i korgen kostade närmare 50 kronor kilot! Och som grädde på moset har vi mage att klaga på att maten vi handlar är dyr…

Nähä, nu ska jag dricka kvällste och kanske unna mig en liten bit nybakt plommonkaka. Men lugn, jag har inte köpt plommon i mataffären. Dessa ljuvliga Victoriaplommon låg och väntade på mig i frysen. Det gäller nämligen att passa på att bunkra upp på det som bunkras upp kan, när det väl är säsong…

Igår plåtades sista kapitlet till Donsö-boken och vinter stod högst upp på önskelistan för oss alla. Helst snö och frost och vindstilla…. den som någon gång satt sin fot på någon ö i Göteborgs skärgård vet att det där är en ganska hopplös önskan

Men även om vi inte fick snö så var det kallt, blåsigt och strålande solsken (egentligen lite för mycket solsken, men men…) Och vid lunchtid slogs jag ännu en gång av känslan att “jag har världens bästa jobb!”. Solen sken, elden knastrade, vågorna slog in mot stranden, måsarna skrek och ovanpå elden hängde en gjutjärnsgryta med småputtrande musselsoppa. Efter musslorna modellat färdigt satt vi alla där runt elden och mumsade musslor och doppade nybakta baguetter i buljongen. Och vi var alla rörande överens om att bättre än så här blir det inte!

Kvällen avslutades med mysig rest-middag med Marcus och vännen Mikael – god mat, en Malbec från vingården Catena Zapata (Mikael köpte med sig vinet utan att veta att vi faktiskt besökte den vingården!) och sköna diskussioner. Och när vi mellan varmrätt och dessert tog kvällspromenad med Stilton kom den. Den förbaskade snön alltså!

Morgonen började mitt bland våffellagg och microfoner. Lika mysigt som alltid att “radiokocka” på Smakstart! Och våfflorna blev urgoda… Nog för att klassiska frasvåfflor är en höjdare, men här kommer två smarriga förslag för dig som vill ha alternativ. Kardemummavåffla med hasselnötsglass eller varför inte präsostvåffla med räkor och crème fraiche?

Så ladda laggen och ha en härlig våffeldag!

Förutom att jag imorrn bitti gräddar våfflor i radio, kommer jag på kvällen gästa coola barnklädes-butiken Smått i Halmstad mellan 18-19 för att laga smarrigheter ur boken Bubbelskratt. Har du vägarna förbi måste du komma in och säga hej!

Som matskribent är, eller åtminstone blir man, ett proffs på att blixtsnabbt ta sig från A till Ö i mataffärerna. Åtminstone när det gäller jobb, annars kan jag gå timtals i affären och titta på burkar, klämma på avokados och kritiskt granska köttdisken.

Alldeles nyss gjorde jag en sådan där blixtsnabb shopping. Ägg, vichyvatten, prästost, hasselnötter och annat smått&gott som behövs till morgondagens våffelspecial i Smakstart på P4 Halland. Mellan 7.30 -8.30 vispar jag äggvita, gräddar våfflor, reder ut begrepp och pratar om mitt dunkla förflutna med programledarna Anna och Micke. Missa inte det. Och missa för guds skulle inte våffeldagen

Nu blir det bio med M och grannen målar-johan. Slumdog millionaire och förväntningarna är höga!

Igår var mannen i skåne på brödkurs mm. Det är vid sådana tillfällen som man passar på att äta sådant där som man kanske inte skulle servera till två. Kom igen nu, ni vet vad jag menar. Alla har vi våra skelett i köks-garderoben! Jag har till exempel en god vän som brukar ägna sig åt lustfyllt skorp-frosseri i sängen när hennes kärlek är bortrest. Och jag är precis likadan. När jag får huset för mig själv brukar jag äta kycklinglever tills jag storknar. Eller bara äta bullar till middag (pst, säg inget till Marcus…Jag har veto på det här med att äta nyttigt här hemma).

Men igår blev det något helt annat. Något som jag gladeligen hade delat med mig av. Eller…nej, nu när jag tänker efter var jag faktiskt mer än glad att jag fick hela portionen för mig själv. Jag fick nämligen med mig nyvärpta vaktelägg från stallet igår kväll och dessa frossade jag i. Efter noga övervägande kokade jag lite linguini och fräste under tiden schalottenlök och lite vitlök försiktigt i olivolja. Rikligt med parmesan rivdes fint på mitt älskade rivjärn. (men för guds skull, har du fortfarande inte köpt ett laserrivet rivjärn? Då vet du vad du ska stoppa i påskägget till dig själv!)

När pastan var färdigkokad vände jag över den och lite av pastavattnet i stekpannan med löken. På med rikligt med nymalen svartpeppar, en liten skvätt grädde och…. så många vaktelägg som du har lust/råd/samvete att slänga ner i pastan. Rör försiktigt ner äggen så att pastan blir härligt krämig. Avsluta med mängder med parmesan. I normala fall hade jag ätit en krispig fänkålssallad till tror jag. Men igår kväll blev det faktiskt full fokus på min vaktel-carbonara-variant. Och jisses så gott det var…

Vad lagar du när ingen ser?

Ikväll packade vi bilen med mannerströms surströmming, soltorkade plommon, rödvin, goda ostar och fruktig kavring och satte kurs mot Småland.  Nu. efter lasagne och ostbricka som hette duga från mysiga “Vårt kök i Glommen” känns livet mer än behagligt. Med en man som jobbar restaurangtider har jag aldrig riktigt förstått charmen med fredagar. Söndagen eller måndagen har snarare blivit våra “fredagar”. Men efter en sådan här här kväll kan jag förstå varför folk får något dimmigt i blicken när de hör begreppet “fredagsmys”.

Nu blir det kaffe i soffan och läsa bok. Måste ladda inför morgondagen. Då väntar nämligen först surströmmingslunch och sedan vårgrillning framåt kvällningen. Sweet life!

Vaknade idag till strålande sol, skön sång (hm…) från maken och en bricka med bl a nybryggt kaffe, ägg- och anjovis på rågbröd och en nödlösningar på burk.

Nödlösning på burk? Ja, det kan behövas när man vill få nybakade croissanter till födelsedagsbrickan och man inte bor i närheten av bagerier som förstått härligheten med frasiga croissanter. Då kommer croissanter på burk som en räddning. Åtminstone en halvdan räddning.

Vår burk var direktimporterad av vännerna Mikaela och Thomas (från USA, var annars?) men man kan även springa på burklösningen på livsmedelsbutiker här och där i Sverige. Har du väl fått tag på en burk är det bara att dra itu den likt en toalettrulle och ut väller croissanterna. Färdiga för ugnen.

Visst, inte har de mycket gemensamt med en nybakad croissant från favoritbageriet. Knappt skulle man kunna kalla dem för croissanter. Men nog funkar de när nöden är som störst. (Och när man valt att prioritera bort “croissanter-runt-hörnet-i-storstan” för “jag öppnar dörren, hör fågelsång och stoppar ner tårna i gräset“)

idag blir det påsk i köket på Bäckgatan. Försenad sådan får man väl tillägga. (Jag vet, det är en dryg månad kvar tills “riktiga” påsk men som alltid när det kommer till matreportage ligger man före. Gärna ett halvår, men minst ett par månader.) Och för en gångs skull är affärerna proppfyllda med påskpynt, påskliljor och fjädrar, och ute i skogen väntar videkissar och andra vårtecken. Skönt. En lyxig påskbuffé till GP Två Dagar står på schemat idag men när jag höll på att förbereda saker och ting igår verkade det nästan som att det inte skulle bli någon påsk i år. Allt gick galet! Ägg krossades mot golvet, den nybakade tårtan gick sönder och till en början verkade det som att det fick bli en påsk utan lammstek i år. Men, skam den som ger sig. Idag vaknade jag till strålande sol och molnfri himmel och med känslan av att det här kommer bli en fin dag. Äggen är hela, ugnen sköter sig och det känns som att köket (jag?) är på banan igen. Tack och lov!

Min bror rapporterade i lördags att våren var i antågande. På en och samma dag såg han nämligen små, små, små nässlor både i Ystad och på jaktmarkerna mitt emellan Falkenberg och Varberg. (Japp, brorsan har liksom jag checkat ut från storstads-göteborg för att få vara lite mer lantis i Halland, dock lite längre norrut än jag.) Men tillbaks till nässlorna… Visst slår hjärtat trippelslag av sådana nyheter!?

Jag blir nästan lika lycklig som argentinska kocken Mateo när jag visade honom att ogräset som växte runt den lilla estancian La Alejandra inte bara var vackert gulblommande rafs, utan i själva verket en sorts  ruccola. När han insåg att han kunde använda de gula blommorna till att dekorera sallad och annat spännande fick han något blankt över ögonen och tryckte min hand.

- Lujo!!!

Ja, visst är det det lilla som är lyx på riktigt? Som oväntade ruccolablommor och små, små, små nässelskott i mitten av mars.

En lycklig kock