Tucuman vann. Empanadas-fajten alltsa. Det trots att de nastan knapps hann graddas fardigt innan bussen skulle ga. Fast a andra sidan fick man ett par limeklyftor att pressa over. Pluspoang. Nu vantar middag i Puerto Igazu. En rejal sadan for det tar namligen pa krafterna att duscha i varldens bredaste vattenfall.

Hasta luego!

Saga vad man vill om piroger, empanadas, sma inbakade pajer med varierande fyllning (ni vet vad jag menar), men ibland kan de vara hiskeligt goda. Som har i Argentina. Jag har stott pa mina forlorade exemplar i Sverige dar det antingen varit for mycket deg, for lite fyllning eller helt enkelt for blott. Men hittills har jag inte satt tanderna i en enda trakig empanada har i Argentina.

Visst kan jag sakna lite av hettan fran de chilenska varianterna, men jag ar ju trots allt i Argentina dar man ar lite mer forsiktigt med hetta & styrka. Allt som oftast paminner de flesta fyllningar om varandra (kryddig kottfars) , forutom att nagon empanada har innehallet agg, nagon mer eller mindre lok och en annan kanske lite hetare an den andra. Men smaskens har de faktiskt varit, allihop!

Haromdagen stannade vi till i staden Salta och uppenbarligen slass just denna plats om titeln ”Staden med godast empanadas”. Vi mumsade oss igenom varsin och visst, de var goda. Men imorrn far vi chansen att prova storsta konkurrentens empanadas. Vi stannar namligen till i staden Tucuman ett par timmar. Empanada-time, anyone?

..hade ni funnit mig idag om ni hade vagarna forbi somniga men charmiga staden (stad, nja…) Cafayate. Tre vingardar hann vi med och avslutade dagen pa Bodega El Esteco´s innegard dar vi provade olika sorts torrontes och njot av tystnaden, ett par solstralar och harliga smaker.

Senare ikvall ar det dags att styra kosan mot busstationen igen. Men forst vantar en sista middag har i nordvastra Argentina, omgiven av de svindlande, terracottaroda bergen. Jag misstanker att det blir en grillad biff och sallad, daremot far det nog bli bubbelvatten efter dagens alla vinprovningar. Kanske.

Nasta stopp pa brollopsresan lar bli fuktig. Och da menar jag inte av vin utan av vatten fran varldens bredaste vattenfall. Bredaste? Ja, hm, efter massa snack om storsta, hogsta osv tror vi att det ar det bredaste vattenfallet som vantar oss i Puerto Igazu i nordostra Argentina. Uppenbarligen ligger sjalva vattenfallet i Argentina, men brasilianarna har finast utsikt over fallet. Sa vem vet, kanske blir det en promenad over till Brasilien ocksa nar man anda ar i krokarna?!

Alldeles nyss fick jag ett mail om att olivoljan som produceras av de oliver som jag var med och plockade i november, den har fatt kalasbetyg! Betygsattaren att var svenska olivguru Johan Blanche och den har gangen har han gett oljan hogsta betyg som den nagonsin fatt, hela 17 av 20 poang! Vad sags till exempel om…

”Doften är frisk av grön citron och smörkokta grönsaker som sparris och gulbetor.”

eller

”Här finns också en subtil nötkaraktär mer som hasselnöt/nougatkräm samt en
ton av vårens första färska örter.”

eller

”Det här är den bästa oljan från Mongiovino som jag har smakat. Den är ren, korrekt och mycket njutbar.”

Jisses vad hungrig jag blir!

Hur sjalva bedomningen och poangutdelningen gar till lovar jag att beratta mer om nar jag kommer hem och sitter pa en draglig dator. Men en sak ar saker, det ar ett kalasbetyg! Sa far du syn pa en Castello Di Mongiovino ar det bara att shoppa loss…

Alldeles strax ska jag hoppa pa en buss (otroligt lyxiga bussar har i Argentina som sagt) till norra Argentina och bergsstaden Salta. Ska uppenbarligen vara valdigt olikt resten av Argentina och jag ar enormt nyfiken pa vad for typ av mat som vantar dar uppe… Om inte annat vet jag att de gor ett vitt vin som heter Torrontes och som jag ar sa spand pa att fà prova. Det ar namligen valdigt svart att fa tag pa i Sverige och druvan odlar bara uppe i Salta om jag forstatt det ratt. Och enligt utsagor ska det vara fantastiskt gott!

Fantastiska har for ovrigt de senaste tre dagarna varit! Vi har namligen tillbringat dem pa Estancian La Alejandra som ligger vid Andernas sluttning. Flera timmar pa hastryggen genom ett otroligt landskap, massa Asado & goda viner och en helt otrolig kvall som tillbringades pa verandan, med ett enormt askvader i fjarran och en stjarnhimmel som slog det mesta jag nagonsin sett och upplevt. 4 stjarnfall sag jag pa bara en kort stund!

La Alejandra, som ar totalrenoverat sedan 6 manader men fortfarande har kvar en gammeldags charm, ar en klar stjarna pa min himmel. Ar ni i Argentina och i Mendoza-trakterna maste ni komma hit! Absolut bast pa var resa genom Argentina. Hittills…

Nu tutar taxin utanfor! Hasta luego!

Innan dagens utflykter till vingardar maste jag bara skriva en snabb rad om gardagens middag pa La Barra pa Av Belgrado har i Mendoza. Restaurangen drivs av ett par som star mitt i restaurangen och grillar allt kott till perfektion. Vilken karlek till och respekt for ravaran! Jag kunde inte slita ogonen fran paret som under tiden de jobbade stod med ett leende pa lapparna och glitter i ogonen nar de plockade upp ett sarskilt fint stycke kott ur kylen. Perfetto, som jag horde dem saga till varandra nar de titt som tatt visade varandra olika kottstycken. Man blir sa lycklig av den typen av matlagning! Ever in Mendoza? Ga raka vagen till La Barra!

Ljuvliga revben….

Middag under vinrankorna…

… ar i miina ogon forforande gott…. Och har i Argentina delar de min uppfattning. De kanske till och med ar mer hanforda an mig da de smaskar dulce leche saval till frukost som middag kanns det som. Kanner du inte till dulce leche sedan tidigare sa ar det sotad, kondenserad mjolk som kokas lange, lange, lange for att sedan ha forvandlats till en sot, len kolasmakande kram. Som sagt. Livsfarligt gott!

Du kan gora din egen dulce leche genom att kopa en burk sotad kondenserad mjolk. Brukar finnas i livsmedelsbutikernas bakavdelning. Lagg burken i en stor kastrull och tack med vatten. Det ar mycket viktigt att burken hela tiden ar helt tackt med vatten. Sjud sedan pa svag varme i ca 3 timmar. Eventuellt far du fylla pa med vatten under tiden. Ta upp burken och lat den svalna. Oppna sedan burken med en konservoppnare och voilá! Du har nu en perfekt topping till glass, fyllning mellan kakor eller till pannkakor med bar eller frukt.

Har frossar de som sagt dulce leche till overdrift och det ar inte for inte som man sander en tanke till Argentinarnas stackars tander. For ett par ar sedan skrev jag ett matjobb om tva chilenska broder och deras mattraditioner hemifran Chile. De berattade att de som barn i Chile pa kvallarna borstade tanderna och sedan tog med sig en burk dulce leche till sangen. Dar lag de sedan och smaskade i vantan pa John Blund. Behover jag tillagga att de under sin barndom hade fler hal i tanderna an man bor ha under en hel livstid…?

Nu ska jag ge mig ut pa Mendozas gator. Efter vinfylld dag igar med besok pa bade Luigi Bosca och imponerande Catena Zapata blir det idag en lugn dag med sol, poolbad och bok. Och ikvall blir det grillmiddag pa La Barra och vem vet. Kanske en kula dulce leche-glass pa vagen hem… (Italienare, slang er i vaggen! Argentinarna kan sin glass…)

Förförande god!

Haromkvallen tog vi nattbussen fran Buenos Aires till Mendoza och Argentinas mest blomstrande vindistrikt. I jamforelse med standarden pa svenska bussar paminde denna buss snarare om Buisness Class pa flyg. Stolar som pa ett knyck forvandlades till sangar, forratt och varmratt med vin innan (argentinsk) film och sovdags. Pa morgonen vacktes vi med frukost (som i Argentina snarare paminner om ett svenskt kafferep an stadig frukost).

Vagen ut fran Buenos Aires var laaang (det ar verkligen en gigantisk stad) men det som forbyllade oss mest var alll rok. Ju langre ut vi kom fran BA desto mer rok stotte vi pa. Var man an tittade pa bada sidor om vagen puffade det rok och jag gissar att om vi hade kunnat oppbna fonsterna pa bussen hade vi motts av en forforande grilldoft. Roken kom namligen fran alla de Asados som folk hade dragit igang framat kvallskvisten. Ar det nagot som Argentinarna ar fantastiska pa, sa ar det just att grilla. Hela, harliga djursidor och olika sorters ved for olika andamal. Det ar fantastiskt! Gissa om jag har fullt med inspiration for lackra grillrecept nar jag kommer hem… Det ar bara det att vi svenskar maste bli battre pa att uppskatta det har med att tillaga stora delar av djuret. Det finns namligen mer pa vara sota kossor, grisar och kycklingar an filé… To be continued!

Det tog lååååång tid att ta sig ut ur Buenos Aires där hälften av Argentinas invånare bor…

Fantastisk grill-lunch i Buenos Aires! Rustikt, avskalat & fantastiskt gott.

De kan sin grillning i Argentina

.. ar jag just nu! Bade i min man sa klart men ocksa i Buenos Aires! Kanns som en mix av Spanien, Italien och Sydamerika pa en och samma gang. Just nu bor vi i coola distriktet Palermo som vimlar av mysiga restauranger, barer och sma butiker och det vilar en avslappnad atmosfar over stadsdelen. Till lunch at jag en fantastisk fajitas dar jag blev serverad en stekpanna med bade notkott, flaskkott, kyckling, braserad lok, tomater och paprika. Under stekpannan lag ett foliepaket med tre hembakade tortillas och till det ett gang smaskalar med saser. Bland annat en grym tabasco – jag alskar tabasco! Sen fick jag helt sonika gora mina egna sma fajitas. Smaskens! Aven har kommer lite bilder sa fort jag tomt kameran!

Nu ska jag och M ta en forsenad siesta innan en kvall med god mat vantar. Pa vagen hem nyss hittade vi dessutom ett charmigt litet vinotek har runt hornet. Dar kommer vi borja kvallen med ett glas vin och span pa manniskor och myller!

Igar (ledsen for att det fattas prickar – finns sakert nagon bra kod som gor att man fa till dem, men just nu finner jag ingen bot pa problemet!) skulle det slas ihjal ett par timmar pa Heatrhrow i vantan pa flyg nummer 2 av 3. Efter en sjalvklar runda inne pa Boots smet jag in i tidnings&blandat-butiken WHsmith och hittade ett nytt, lackert magasin som fick folja med mig i handbagaget till Argentina. Det ar Jamie Oliver som har gett sig in i tidningsbranschen och forsta numret av hans ”Jamie Magazine” var en rejal flirt med en massa saker jag gillar. Ekologisk, narproducerat, back to basic, rustik matlagning och massa annat. Kanske lite val mycket marknadsforing av Jamie och hans buisness och kompisar, men samtidigt ar det kanske just det den stora massan vill lasa om. Aven om jag sjalv kanske hade velat ha lite mer objektiv lasning. Men som sagt, ett frascht, nytankande och inspirerande magasin som sakert kommer landa i nagot riktigt bra om ett par nummer. Och hur ser omslaget ut da? Ja det gott folk far ni reda pa nar jag lyckats ladda ner lite bilder om nagon dag eller tva. Men kika in pa www.jamieoliver.com/magazine och las mer om du ar nyfiken!