Jag vet inte riktigt hur det går ihop, men på något sätt är mina smaklökar på träningsläger samtidigt som jag semestrar!?

Det finaste med att bo i lägenhet när man är ute och reser är (förutom takterassen i det här fallet) det faktum att man faktiskt kan och får laga sin egen mat. (Åtminstone ser jag det som en stooooooor fördel) För hur kan man bara låta bli att go crazy när man strosar runt på marknader, saluhall och mataffärer?

Ikväll festar maken och jag loss på citron- och vitlöksfriterade zucchiniblommor, söt tomatsallad, salta sardiner, squid stekt i chili, citron och vitlök, ljuvligt sardinskt bröd och en krämig galbani dolcelatte mascarpone (typ som en mögelascarpone. Så god att jag skulle kunna smyga ner ett sömnpiller i makens mat bara för att få äta upp hela biten själv…) Och till alla dessa godsaker vankas det en välkyld vermentino.

Hepp!

Si si signora, vi slänger väl in ett gäng persikor i leken också…

… i min smak har ni här!

Trots att vi bara var lite halvsugna igår kväll när vi staplade in på Al vecchio Molino i gamla stan, slutade det hela så här. Vad kan man säga; för mycket av det goda är alldeles, alldeles underbart?

Mellan flygplats och middag i gamla stan mellanlandar vi på takterassen med ett glas vin, breasola, salami och en lätt rökt lufttorkad skinka. Boccherone-liknande sardeller i vinäger och olja, sardinskt tunnbröd och söta tomater. Peccorino Sardo och en krämig ricotta.

Jisses så skönt det är med semester.

Vad gör fotografer när inspirationen tryter?

Ja, nu vet jag ju så klart inte om det verkligen gäller för precis alla… men Dahlgrenskan hon går i alla fall loss på mitt sopskåp! Nu kanske ni förstår varför hon är så in i bängen bra att jobba med… (Nämnde jag att hon tar fantastiska bilder också?)

Söndagen var en stor dag i vår familj. Nästan magiskt nog inträffade nämligen min och Åsa´s sista bokplåtning med makens sista dag på krogen som han drivit i nästan sju år. För hans del är det dags för nya mat-äventyr i livet. (För min del är det dags att provlaga recept och skriva texter…) Vi firade med bubbel, på ett lyckonostalgiskt sätt. För det är spännande att få vända blad i livet ibland. Jag hävdar till och med att man nästan måste göra det. Sätta bollen i rullning.

Den närmsta veckan är det däremot blad av ett helt annat slag som kommer vändas. Det ligger en hög med pocketböcker i väskan som står halvpackad i vardagsrummet. Där samsas de om utrymmet med kökskniven, rivjärnet och så lite kläder som möjligt. För nu vankas det totalt lättja i dagarna sju på Sardinien. Gissa om den här semestern är välbehövd!

(Och självklart får ni ju hänga med, see you on Sardinia!)

Psst.. är det ingen som har några mer Sardinien-tips på lager? Äta, göra, köpa, se?

Utanför systembolaget blev jag tidigare idag haffad av moderaterna som var ute och raggade röster.

- Vill du ha en kokbok?

Det tog någon sekund innan jag fann mig och tackade nej. (Jag gissar att det finns andra som har betydligt bättre användning av den än jag.) Men samtidigt blev jag väldigt nyfiken. Hur tänkte de egentligen när de valde att ta fram en kokbok som give away? Är det just för det faktum att mat säljer? Eller i det här fallet; man röst-raggar bäst med lite smarriga recept.

Nja, kanske inte. Men däremot fick Stefan Mattsons (på visit från hufvudstaden) känna på hur det är att stå på västkusten och plåta grillfest i kuling och spöregn. Dag2 kapitulerade vi och fixade kräftskiva i grannens orangeri. Och efter den upplevelsen håller jag som bäst på att smida planer på hur jag ska få med maken på ett litet byggprojekt…

Det syns kanske inte på bilden men regnet fullkomligt vräkte ner just när bilden togs. Och dessutom brakade helvetet lös på riktigt strax därpå. (Mitt grannskap fick se mig springa runt som en dränkt katt och göra hjärt&lugn-räddning på ett partytält som var på väg att flyga sin kos.)

Men vet ni vad det konstiga är? Bilderna blev riktigt, riktigt, riktigt fina. Tack vare någon övre mat-guds-kraft löser det sig alltid i slutändan. På antingen det ena eller det andra sättet.

Nu ska jag krypa till kojs och drömma soliga sann-drömmar inför morgondagens kräftskive-plåtning på stranden. Det räcker trots allt med en busväders-fotografering per vecka tycker jag…

Ibland måste man bara smita iväg från alla måsten och njuta lite. Som ikväll. Istället för att baka knäckebröd och plocka rekvista valde jag att tillbringa kvällen på bönpallen. Och det är en fin pall vill jag lova.

I vintras köpte maken sig en veteranhoj som låter mer än min bubbla men får honom att påminna om James Dean. Och så ofta jag hinner följer jag med på en tur. Ikväll gick turen på små serpentinvägar till Ugglarp och middag på klipporna nedanför Ugglarps grönt. Aldrig har foto-ribs, gårdagens pizza, kålsallad och överbliven påskmust smakat så in i bängen bra. Och dessutom noterade jag att det är hög tid att göra nyponmarmelad. Just nu är åtminstone Hallands-nyponen söta och fina.

Trots att det blir en extra tidig väckning imorgon för att hinna allt, kändes kvällens smitning riktigt bra. Kanske var det en försmak på nästa veckas Sardinien-semester? Jisses så skönt det ska bli…

Dra å bada vilken dålig bloggare jag är just nu!

Med massa recept, mycket sol-dans och vädertolkningar, låååånga dagar, mycket disk, lite sömn, skojiga plåtningar och mjölksyre-stinn upploppssträcka så blir det lätt så. Jag håller tummarna hårt, hårt och hoppas på att ni fortfarande är med mig och har lite överseende. Visst har ni väl det? Snart är jag tillbaka i de gamla vanorna igen, I promise.

Ljusglimtar i livet är emellertid att jag idag äntligen fick träffa stylisten Elenor Störby. Enligt utsagor en suverän sådan. Stylist alltså. De senaste månaderna har flera olika människor som jag stött på menat att jag och denna  Elenor måste träffas. Och lustigt nog hände det just idag, när Ikea-katalogen damp ner i brevlådan.

Elenor har nämligen haft ett finger med i många ikea-kataloger genom åren. Och i Elle, Elle á la carte (Elle mat & vin idag) och mycket annat. Sittandes under ett av mina äppleträd, agerande “middagsgäst” i ett jobb för IcaKuriren, berättade hon om en slingrande väg som ledde henne från konst och mode till mat och design och från Stockholm till Falkenberg. Vilket jag såklart är otroligt glad över. Nu ser jag fram emot att sitta på hennes och fotograferande maken Magnus Carlsson´s amerikanska veranda och prata roliga idéer. Och kanske att jag också får laga till något gott till dem.

Jag tror och hoppas nämligen att det här kan bli början på något riktigt bra. Jag känner det i magen. Och fina relationer inleds lämpligast över en god middag.  Det tycker åtminstone jag.

Nu väntar sängen, för imorgon får jag fotograf-besök från Stockholm. I dagarna två ska vi plåta grillfest och kräftskiva här. Dessvärre verkar spöregn och kuling också bestämt sig för att komma på besök. Då är det tur att man har grannar med ett vackert växthus på tomten. Jag är inte den som bangar för lite kuling inte!

Kom igen kräftorna, nu kör vi!

… att det är surströmmingspremiär imorgon!?

Jippie hojtar jag och funderar på om min mage kommer fixa surströmming både till lunch och middag? Kvällens surströmmingsskiva är redan spikad och klar hos storebror och familj i Åsa, men jag klurar på om jag inte skulle passa på att överraska Dahlgrenskan och assistent-Tobbe med en fotolunch utöver det vanliga.

Och ja, jag vet att de äääääälskar det! Surströmming alltså.

Jag känner mig lite extra lyckopirrig idag. Inte bara för att vädret faktiskt var på vår sida under dagens Allt om mat-plåtning. Och inte heller för att det är surströmmingspremiär imorgon. Utan för att det efter en två veckors paus för andra skojiga sommarjobb för tidningar, äntligen är dags att hugga tag i boken igen.

Så in i bängen roligt ska det bli imorrn! Gissa om det här kommer bli fint…

Efter att ha ägnat dagen åt att tillsammans med radarparet Thorsén-Plasidius förbanna regnmoln, hålla hårt i partytältet (aka utomhus-studion) och trolla fram god mat och snygga bilder á la sommaren 2011 har jag nu bara en sak kvar på min to-do-lista. Boka boende.

För efter en tuff men ack så rolig jobb-sommar hägrar nu en vecka på Sardinien i början av september. Italien, Italien, Italien.. jag kan liksom inte få nog. Och oj vad kropp, själ och matlökar skriker efter den här semestern.

Nu är det bara det här med boendet kvar. Vi är på jakt efter något som går i lugn&ro-andan, gärna litet och i drömmarnas värld med ett litet kökspentry. För hur det än är börjar jag efter någon dag alltid längta efter att stå i köket. Inte minst när jag är ledig med maken, får laga mat utan att tänka recept och har spännande marknader att virra runt på. Det är semester.

Så, nu vänder jag mig till er. Är det någon som sitter på ett fint boende-tips på Sardinien?

Jag har aldrig vart där men har förstått att norra delen av ön är väldigt vacker? Landar gör vi hur som helst i Alghero. Och när vi ändå håller oss på tips-kartan; MAT! Vad får vi inte missa, var ska vi äta, vad ska vi äta, vad ska vi dricka? Bästa tips erhåller en godbit från ön i fråga. (Den här gången ska jag verkligen packa ännu mer minimalized än vanligt för att få rum med så mycket godsaker jag bara kan. Helst runda burkar…)