Min bror kom hem efter tre år på Nya Zeeland. Och det han gillar bäst visar sig vara smör.
– Nu har vitt smör! MMMM det luktar så gott
Undrar vad jag skulle sakna mest? Messmör antagligen. Och knäckebröd.

Är det bara jag? Eller känns det lite tråkigt med grillning? Kan det vara att jag tröttnat på de där små, sotiga engångsgrillarna som aldrig gör ett bra jobb – eller är det så att jag helt enkelt redan är lite trött på grillmat?
Vad tycker ni? Är det en ännu bättre grillsommar – eller är det en fräschare salladssommar?

Är det jag som är bakom flötet eller ska en chai-te innehålla mjölk?
Fick en serverad utan mjölk på ett kafé häromdagen och hon som serverade så helt oförstående ut när jag sa:
– Men, var är mjölken?

Hur är det med den saken egentligen?

Jag fattar inte riktigt grejen Krav-bananer. Varför är de inplastade?
Är det för att de inte är besprutade? Är det för att de måste säljas med sina kompisar? Är det för att företagen vill visa sina loggar bredvid Krav-märket?
Vad är grejen?

Jag tänker att det är bra att ta något snabbt. En macka – så jag vinner lite tid. Och så pilar jag ner till smörgåsbaren Panini. Där står redan alla andra.
Jag tar kölapp 83. Det är nummer 56.

Ni vet väl det bästa att ha på våfflan?
Inte det?
Vanlig kesella och lite hallonsylt.
Oslagbart.

Ja, det är ju på landet det händer. Det kanske ni redan vet, som bor på landet, men för er som bor i stan…
I helgen åkte vi till Leksand och byn hade arrangerat en skidskytte-tävling. 20 vuxna och 6 barn hade anmält sig och nummerlappar av skiftande karaktär delades ut. Simon från Irland, som bor i byn, hade därför en gammal nummerlapp från Tjejvasan.
Vi startade med en minuts mellanrum och så var det bara att driva på, nerför backen bredvid växthuset, ut på åkern bakom boden och staka sig fram till skyttevallen. Vi siktade på ölburkar med luftgevär och hoppades att alla som stod och drack blåbärssoppa bredvid inte blev träffade. Ett varv till och stående skytte. De flesta drog några varv i straffrundan på åker nummer 2.
Sista stora varvet och sen var vi i mål!
Jag var rätt nöjd. Jag hade gissat min tid på 15.47 sekunder och glider in på 15.18 sekunder.
Jag börjar vittra seger.
Men så får jag höra att irländaren har gissat ännu bättre på sin tid, på närmare en halvtimme kliver han runt med toppluvan på svaj och blötsnö fastklistrad under skidan. Han vann, med tre sekunders marginal. Han gissade bäst! Hela byn förundrades över den irländska insatsen.
Nästa år ska vi alla klä ut oss till olika länder och hoppas på att kamma hem vinsten.
Och vi drack blåbärssoppa. På pulver. Fem liter gick åt.

Jag är smart och köper en semla på Lux redan efter lunch. Då är det jag och andra kontorsråttor som trängs i det lilla bageriet. Beställningarna som kommer in: 30 semlor, 20, semlor, 17 semlor och två utan mandelmassa. Bagaren ser lite lätt stressad ut och undrar om han måste packa ner alla i kartonger om 4 eller om de kan ta fastlagsbullarna i en brödback.
Gott som attan var det också.
Sen går jag förbi på kvällen, eftersom jag bor så nära.
Då var det kö kan jag säga. Men nu är det alla vi som bor på Lilla Essingen som står i kö. Mammor med barn och gubbarna med portfölj på väg hem från jobbet. Det är väl ungefär 15 personer som står i kö i snömodden utanför bageriet i mörkret.
Men de ser beslutsamma ut. Semla ska det vara kosta vad det kosta vill.

Vi har en del att fixa med här hemma. Då och då. Eftersom det är ett hem. Ibland måste man byta lampa, limma leksaker och annat småpyssel. Sen kommer de stora projekten. Rensa avloppen. Tapetsera. Fästa elsladdar i väggar där inget fäster. Sätta upp hyllor (det har vi inte ens försökt än med vi tänker mycket på det).
Och eftersom det inte bor någon Martin Timell här och vi inte har en aning om något så löser vi saker och ting på egna sätt.
Mannen har till exempel en förkärlek för lim. Han limmar ihop grejer. Limmar upp grejer – såsom lister – och kunde han limma upp en hylla skulle han nog tycka det var en bra idé.
Jag själv gillar att olja grejer. När det är något som är lite vajsing så tänker jag: men om man oljar den så funkar det nog.
Den enda oljan vi har för tillfället är en olivolja på Kalamataoliver. För den som undrar kan jag meddela att den fungerar utmärkt som insmörjare i toalettlås. Nu går det som smort.

Årets kock-arrangören valde att idag lägga ut en länk till alla mingelbilder från tävlingen i förra veckan. Av alla bilder måste ju ändå den här vara den bästa. Allas vår Karin Fransson. Kolla in minen!

Koncentration hos ett tycka-till-proffs.
Nu måste jag bara lyssna på ett Meny i P1.