Fredrik Erikssons nya kokbok kom till oss igår, “Hela årets kokbok”. I Sverige görs det mest kokböcker per capita i världen. Läste i går att det i år hittills har kommit ut cirka 250 kokböcker i det här landet. Det väller in kokböcker över oss.
Fredrik Eriksson är ju en av Sveriges mest populära kockar. Och om du vill köpa hans kokbok ska du göra det för att det däri finns mycket svensk tradition som inte blir stolpig. Mina favoriter är kapitlen “Primör” och “Skördetid”. Helt klart värt en titt för den som gillar kokböcker med svenska recept.

Kocken Jamie Oliver gillade verkligen Stockholm när han var här. Det har blivit en snackis runt om hur har lovordar vår huvudstad – ganska kul läsning faktiskt.

Jag blir själv sugen på att upptäcka stan – igen.

Det finns en dansk sommardelikatess som ska göras på kärnmjölk. Och tydligen säljs kärnmjölk i Danmark, som vilken annan mjölk som helst. Varför är det inte så i Sverige? Finns det i Sverige?

Vill du känna och smaka och lukta på brölloptstårtan? Kolla in det här erbjudandet från Lux:

Mera tårta åt folket!!
65 kronor var väl att ta i, men det är säkert värt det.

Jag sitter och tittar på alla härliga sommarrecept på tårtor, pajer, grillspett och allt som man ska ha på midsommar – men men men…
På västkusten, eller rättare sagt Smögen, där vi firar, där äter man skaldjur. Punkt.
På sin höjd köper vi bröd till och någon röra. Men annars är det färska skaldjur, räkor, krabba, havskräfta och kanske även en och annan hummer.
Vad ska ni laga?

Nu är det de stora bufférnas tid. Men hur sjutton ska man äta stående?
Det är ganska kul att titta på vilka knep folk använder när de ska få i sig maten – och kanske framför allt dela kött och fördela innehållet på gaffeln.
Det blir inte direkt perfekta tuggor med lite av varje på. Det blir en bit kött. Tugg. Tugg. Sen blir det lite ris. Oups – där åkte det tillbaka ner på tallriken. Då blir det en sockerärt.
Samtidigt som man håller i en ytterst intressant diskussion om ditten och datten.
Och sen ska man dricka lite också. Och hålla i en servett.

Nu är det dags för glass. På riktigt.
Och jag känner ofta att nyheterna i glassboxen är spännande, men trillar alltid dit på en klassiker.
Det blir en sandwich eller en magnum. Ibland sticker jag ut och tar en lakritspuck.
Vilka glassar äter ni?

Häromdagen köpte jag fiskpinnar. Och jag gör inte det så ofta. Nu upptäckte jag att fiskpinnspaketen verkligen hade hottat upp sig.
Det stod var torsken kom ifrån, det stod att den innehöll Omega-3 och sen en hel del annat nytt. Det som säljer är alltså hälsa- och miljöinfo.
Kul förändring.

I dag ringer PR-tjej nummer 2. Hon säger:
– Visste du att det på torsdag är ostens dag?
– Nä. Det visste jag inte, säger jag.
De hittade alltså en lucka i kalendern. Av alla dagar som har något tema: Kanelbullens dag, potatisens dag, ostkakans dag. Så hittade de en ledig dag. Och där klämde de in ostens dag.
– Är det här något ni vill skriva om? Frågar PR-tjej nummer 2.
– Nä, inte riktigt, svarar jag.
Ostens dag. Vad blir vinkeln på det? “PR-jippo ska sälja mer ost” eller kanske “Ostföretag firar sin egen produkt” eller är det bara jag som är cynisk? Det är kanske många många som vill läsa om just Ostens dag?

Behövs det sägas mer?
Dåligt väder, sur grillkol, hot dogs med potatismjöl och en hungrig hund som tigger till sig alla resterna! Men jag gillar det.