Det ni inte ser, men som är i icke-fokus är alltså bullar på plåt i ugnen. Jag tog på mig hatten “vara en bra mamma och ha tid för bak” i förrgår. Och vi skulle först göra semlor, hade sonen bestämt. Men sen hittade han en bild på krämbullar i bakboken och vi fick raskt ändra oss. Dock hade vi ingen vaniljkräm hemma, så det fick bli äppelmos som topping.
Men det gick lika bra det. Mumsigt och smakade mycket kardemumma.

Det finns ju genvägar.
Hemma serveras det allt som oftast en rätt som heter Kåljox.
Det är helt enkelt:
köttfärs
vitkål
lättöl
soja
och andra kryddor som smaksätter.

Till detta ska det då serveras potatis och lingon. Gott som attan.
Bara steka köttfärsen, hacka kålen och lägg i, häll över ölen och smaka av med soja och salt och peppar.

Och alla tre myggbetten satt på lillfingret. Kliade som attan. Mannen hade fått myggbett på handen. Och sonen på ryggen.
Nu är då frågan – blir man mer attraktiv hos myggorna om man äter en viss sorts mat? Vi hade ätit tomatsoppa.

Det blev en hejdundrande grillfest på midsommardagen. Alla var trötta på skaldjur, nu skulle vi ha kött! Vi grillade en hel del grönsaker också, sparris, paprika, majs, tomater. Vi grillade lamm, kotlett, oxfilé och entrecôte. Mumsfilibabba blev det.
Det stora problemet var som alltid att man inte orkar vänta – på den perfekta glöden.
Vi började fast det var alldeles för varmt. Köttet blev bra, men grönsakerna hade nog trivts lite bättre om vi väntat 20 minuter.

Nu dagdrömmer jag igen. På jobbet. Men att drömma om mat tillhör liksom lite mitt jobb så jag tänker att det är helt okej.
Nu sitter jag och smakdrömmer om rabarberkräm.
I farmors berså, eller vid farmors köksbord. Den gjordes i samma skål varje gång och en tallrik lades ovanpå som lock för att flugorna inte skulle hitta dit.
Mmmm. Rabarberkräm. Jag slevade i mig den. Med stora slevar. Varm eller kall. Spelade liksom ingen roll. Den stod där tills den var slut.
Det fanns inget recept, tyvärr.
Farmor lagade efter huvudet. Gjorde på känn. Så synd för oss som vill göra om!

I går var det huvudbry. I kylen längst in hittade jag ett paket krossade tomater.
En halv falukorv.
Tre potatisar.
Och tänkte- om jag kan göra en soppa?
Hittade detta recept: http://www.alltommat.se/recept/snabba-tomatsoppan-6634/
Men hade inte något egentligen.
Kryddade istället med timjan, salt och peppar och några blad färsk basilika som såg ledsna och ensamma ut.
OCH! Det gick att äta. Jag kokade tomatkross med potatis. Mixade och hade i stekt korv i småbitar och kryddor. Sonen klagade inte alltför mycket och mannen sa att det var gott!

Det var mat som gällde hela helgen. Vi hade besök från Göteborg och då skulle det grillas. Självklart. Vi grillade lamm och anka. I parken eftersom vi inte har någon trädgård. Men det funkar alldeles utmärkt.

Sen på söndagen var det ett barnkalas och en studentmottagning. Efter några timmar började sonen se lite grön ut i ansiktet och hade ont i magen. Inte så konstigt efter all glass, tårta och läsk han stoppat i sig.

Min mor hade varit så fiffig att hon lagt gult och blått strössel på kakan för studenten!

När jag fyllde 20 år och bodde på 17 kvadrat i en kyffe utan dusch i Uppsala (och nej det var inte på 1950-talet) så kommer det ett litet kuvert i brevlådan några dagar efter födelsedagen.
På kuvertet står: Till studentskan Josefine Lind – och så adressen.
Kuvertet var helt knöggligt och när jag öppnar ser jag vad som är i. Ett litet grattiskort och; Två handvirkade grytlappar. Gula med grön kant.
De kom från farmor.
Det är sånt som inte går att köpa för pengar.

Kalas är ett logistikproblem där tiden är en faktor emot oss arrangerande föräldrar. Mannen hade förberett grillen så korvar var klara när alla barnen kom från dagis. Perfekt, tänkte vi, vi ligger före.
Men redan efter korven blev det lite brådis. Barnen satt kvar vid bordet och vi föräldrar sprang runt helt svettiga – men mycket nöjda med att alla fått en korv.
– Jaha, säger jag, vill ni ha tårta nu?
– Ja, säger kompisen då, det är det vi väntar på.
Raskt upp till lägenheten hämta tårtor. Försöka tända fem ljus i motvind. Sjunga. Servera alla barn. Ett barn deklararer högt.
– Jag gillar inte tårta!
– Nähä, vill du ha ett kex?
– Ja.
– Jag vill också ha kex, säger då fem, sex barn till.
Var är kexen undrar jag lite pressad. Hittar kex i en kasse.
Sen hinner vi sitta i fem minuter, då är det dags för fiskdamm.
När kalaset är slut inser jag att jag städat bort min egen tårtbit. Så själv fick bara kex. Och kaffe till föräldrar glömde jag.

Det är i dag det händer. Sonen blir fem.
Lite besviken i morse (liksom när han fyllde fyra):
– Men jag är ju inte större.
– Nej, det tar ju lite tid.
Annars var allt toppen. Nya skor och en ny buss att leka med. Kalas efter dagis. Kan det bli bättre?
Förra året försvann hela tårtan i barnens magar (de verkade älska kesella som fyllning) så i år ska jag fylla i två tårtor.
Den här gången har jag hottat upp innehållet lite och köpt chokladmousse på pulver. Annars är det kesella och hallonsylt som gäller som mellanlager. Allt ska liksom hinnas med på en timme.
Och sonen själv ville börja hela kalaset med fiskdammen så jag antar att allt annat intag av mat är sekundärt.
Kalas är annars en slags mätsticka föräldrar emellan. Man kan säga att vi inte hoppar på det tåget. Korv, ifyllningstårta och fiskdamm med lösgodis från Karamellkungen. Perfekt.