I bland är det inte läge att dricka alkohol. Man kanske dricker lite för mycket eller ska ta bilen eller inte är sugen på att dricka alkohol hela tiden. Det kan kännas tråkigt att bara dricka juice eller mineralvatten. Men det finns faktiskt alkoholfria öl som är riktigt goda och som både funkar som törstsläckare och måltidsdryck. Einbecker är ett lysande exempel som passar att dricka i solskenet och har en frisk och balanserad beska. Rekommenderas.

Einbecker är ett bra alkolfritt ölalternativ

Bernard pilsner är en favorit bland de tjeckiska öl som finns på marknaden. Jag anser att den har större kropp än Pilsner Urquell men nästan samma beska. Smaken är klädsamt besk, brödig och fräsch med en lätt metalliskt avslut.

Bernard pilsner svalkar i sommarvärmen och är god att dricka till några mackor som ett mellanmål

Sen en tid tillbaka finns Bernard pilsner som folköl och är riktigt anständig i smaken. Funkar både till mellanmålet, lunchen eller middag. Men undvik att dricka Bernard till sill, då skär det sig rejält. Där passar ett mörkare öl bättre oavsett vad stjärnkockarna säger, tycker i alla fall jag. Deras hemsida hittar du här.

Jag hade jobbat sent och var hungrig när jag kom hem. Då gäller det att laga något gott och enkelt men framför allt snabbt. Det fick bli pasta med korv. Närmare bestämt farfalle med bratwurst lök och chilisås och ett par bitar stekt tomat.

Pasta med korv, något snabbt o enkelt sent på kvällen

Detta sköljdes ner med en Guld-Pilsner från Mora Bryggeri. För att vara en folköl var den anständig med en läskande smak och lite antydan till blommigt i eftersmaken. Kan jag ana en amerikansk humle? Mora bryggeris hemsida hittar du här.

Lördagen den 21 maj bjöd krögare Rickard Måby tillsammans med stjärnkocken Norbert Lang in till en riktigt exklusiv sparrismiddag på Restaurang Järnet. Ett trettiotal gäster hade samlats för att prova denna exklusiva meny. Som välkomstdrink bjöds det på italienskt mousserande eller som i mitt fall en kall Hofbräu, tysk ljus lager när det är som bäst.

Norbert Lang och Sara Henstam förbereder sparrisrätterna i köket

Norrbert inledde middagen med en kort introduktion om den tyska sparrisen. Alla länder har sina säsongsrätter. I Sverige har vi till exempel kräftor och Tyskland har sin sparris. Under några veckor om våren så lagas det och äts sparris på längden och tvären.

De förväntansfulla gästerna tar plats

Till de första två rätterna serverades Kühling-Gillot Qvinterra Riesling Trocken från Tyskland. Vinet var elegant och frisk och tog hand om de olika sparissanrättningarna på ett utmärkt vis. Alla som har en negativ uppfattning och tyska viner borde omvärdera dem efter att ha provat det här vinet.

Sparrismousse smaksatt med citronvodka och kalixlöjrom

Som entre rätt var sparrismoussen utmärkt. Inte för stor och inte för liten. Någonting som Norbert Lang betonade flera gånger under kvällen. En sparrisrätt måste vara lagom och ha en balans och en bra smakkomposition.

Sparris i sparrisolja-dressing med Norberts terrin

Som andra rätt serverades sparris med ankterrin. Än en gång visade sig vinet vara ypperligt till sparris och syran balanserade terrinens feta konsistens utmärkt. Man ska inte krångla till det.

Vin och sparris smakade utmärkt tillsammans

Då det var många gäster var tempot högt bland personalen som skötte serveringen utmärkt och gästerna behövde aldrig vänta på maten.

Krögaren själv i serveringstagen

Som tredje sparrisrätt serverades en sparrissoppa med tillbehör och till det serverades Gewürtztraminer Reserve Henny från Alsace. Gewürstraminer är en druvas vars blommiga karaktär ofta förväxlas med restsötma, men så är inte fallet. Den lite blommig och fruktiga smaken som druvan bidrar med harmonierade perfekt med både soppa, skinka och grissinin. Soppan var gjord på grön sparris som är av samma sort som den vita sparrisen. För att vit sparris ska bli just vit så kupar man den. Täcker över med jord helt enkelt ungefär som med potatis. Potatis blir ju åxo grön om man inte kupar över med jord fast grön potatis går inte att äta. Det är av yttersta vikt att det är en bra blandning av sand och jord för att sparisen ska få ett lagom motstånd. Är jorden för tung så blir sparrisen träig och får ett tjockt skal och blir därmed av sekunda kvalitet.

Grönsparrissoppa med sparris, serranoskinka och grissini

Rätterna är som små konstverk, man äter ju med ögonen åxo. De var precis lagom stora och vi fick våra rätter i ett lagom tempo så att jag även han med att växla några ord med mina trevliga bordsgrannar. Intrycken och överraskningarna var många. Visst har jag ätit sparris förr men aldrig så här trevligt och elegant tillagat.

Knackisekokt sparris med helstekt kalventrecote och ramslökshollandaise

Därefter serverades det knackise-kokt sparris med en perfekt stekt kalventrecote. Med ”knackise” menas när man kokar sparrisen så den har ett visst tuggmotstånd. Ungefär som pastans al dente. Till detta serverades Irony pinot noir från Kalifornien som var ganska lätt, kryddig och bärig med lite fattoner och cederträarom. Vinet fullkomligen omfamnade både sparris och entrecoten.

Norbert minglar med gästerna

Norbert tog med jämna mellanrum ett varv bland gästerna för att hör om deras intryck och upplevelser av de olika sparrisanrättningarna och dryckeskombinationerna.

Sparrischuttney med brillat savarin

Sedan blev det dags för lite ost. Brillat savarin närmare bestämt. En fransk krämig ost gjord på komjölk och grädde. Den toppades med sparrischuttney och kontrasten var perfekt. Till det dracks det en Recioto från Tommasi vars restsötma smakade utmärkt tillsammans med ost och sparris. För övrigt tycker jag det är ett genidrag att servera osten före efterrätten.

Sparrisglass smaksatt med mandellikör på choklad och fruktfjäril

Avslutningsvis serverades en sparrisglass. Visst hade vi läst menyn i förväg men glassen kom ändå som en överraskning och vi var fler som höjde på ögonbrynen över hur uppfriskande och god den var. Sparris passar verkligen utmärk att göra glass på och vilken dekoration. Det är nästan så vi inte ville förstöra våra efterrätter och börja äta. Även till denna rätt serverades Reciotton och det var naturligtvis gott, men jag föredrog nog i alla fall min glass utan dryck.

Samling i köket efter en mycket lyckad sparrismiddag

Alla verkade mycket nöjda med hela arrangemanget, inte minst Norbert själv, här med kökschefen Sara och krögare Rickard som pustar ut i köket.

After work

Självklart såg jag till att själv få en pratstund med stjärnkocken efter middagen. Tyvärr är Norbert en skötsam herre och skulle ta bilen hem efteråt så jag fick tyvärr inte bjuda på en svalkande öl.

Norbert berättade om när han 1982 började servera sparris på sin restaurang Paul & Norbert och komponerade allt från fem till åtta olika sparrisrätter på rad och folk bara skakade på huvudet åt honom och tyckte han vara galen. Men Norbert fortsatt att servera sparrismenyer säsong efter säsong och till slut vann han gehör för sin passion. Se bara hur de ser ut i dag, sparris är inne.

Norbert berättar för mig att den bästa sparrisen kommer från Schwetzingen som närmast kan beskrivas som sparrisens Mecka. Men i dag odlar man sparis lite varstans i Tyskland. Även i Sverige odlar man sparris. Bland annat på Gotland och Österlen. Apropå Gotland så har Norbert ytterligare en passion förutom sparris, nämligen tryffel och är involverad i Tryffelakademin vars hemsida du finner här.

Norbert berättar för mig att Linné åkte till Gotland 1741 men missade tryffeln helt och hållet. Cajsa Warg skrev sin kokbok någon gång på 1750-talet och hon nämnde visserligen tryffel men den var från Frankrike. 1997 upptäckte man den gotländska tryffeln, men det är ingen nyhet. Christina Vidén har i sin doktorsavhandling jämfört arvsmassan på tryffeln med bland annat hasselträdet och det visade sig att den gotländska tryffeln har funnits lika länge på Gotland som haselträdet, i cirka 9000 år. Inget nytt under solen med andra ord. Bara för att vi inte upptäcker det behöver det inte betyda att det inte finns.

Sedan var det dags för Norbert att bryta upp och åka hem. Själv tog jag mig en cigarill på uteserveringen och njöt av den ljumma vårluften. Jag kan bara beklaga för er som inte var här och missade denna fantastiska mat- och smakupplevelse.

Det anordnas lite roliga mat- och dryckesevent på restaurang Järnet så håll koll på deras hemsida som du hittar här. Själv hänger jag järna(obs buskis) i baren på Järnet då de har ett digert ölsortiment och mycket trevlig personal.

Stringfellows spartanska uteservering vid entren

Stringfelows är ett gemytligt ställe vid St: Eriksplan på Torsgatan 48. Jag går gärna dit då jag har goda vänner som jobbar i närheten. I baren har man 18 olika öl på tapp från lager till ale. Det har åxo ett 70-tal olika whiskys att välja i mellan. Happy hour från 15.00 fram till 19.00 vilket får ses som mycket generöst. Det närmsta jag kommer att tänka på är ett hotel i Kambodja som heter ”Last room hotell” och låg  någonstans i huvudstaden Phnom Penh. De har happy hour mellan 12.00 till 17.00.

Johan, Fredrik och Fredrik som skymmer Emil tar en after work på Stringfellows

En helt ok bardisk med 18 sorters öl på fat.

Hur som helst så har Stringfellows en trevlig atmosfär och bra erbjudande på maten. 129 kr på dagens erbjudande, fich & chips eller fläsknoisett med bearnesås ink en öl eller vin. Alkohlofritt alternativ finn naturligtvis. Deras hemsida hittar du här. Stället har helt enkelt en trevlig atmosfär och rimliga priser utan att kännas sunkit. Jag som är lite känslig har aldrig fått en en dålig öl här vilket innebär att de har koll på hygienen.

Stjärnkocken Norbert Lang kommer i kväll att laga en exklusiv sparrismeny på Järnet bar & matsal i Gamla stan. Något jag själv inte kommer att missa. För mer info ring 08-10 71 37.

Nystekt strömming på knäckebröd serveras dagligen på Galärtorget utanför tunnelbanenedgången vid Slussen. De som tycker om strömming anser det vara en delikatess. Jag är nog botad och anser strömming är det samma som ekorre med pälsen på. Det är så att min morfar som är vid god vigör trots att han börjar närma sig 90 år, älskar strömming i alla dess former. Jag minns när jag var yngre och bodde hos mormor och morfar och morfar rensade så mycket strömming att till och med katten tröttnade och ville äta något annat. Avloppet i diskhon hämtade sig aldrig från de dessa excesser utan gav ständigt ifrån sig en lätt odör av strömminarom trots mina regelbundna försök att rensa ur det. Ett av morfars favoritrecept som han berättade om men inte kunde laga längre var sotare. Rensad strömming rullades in i blött tidningspapper som lades in i järnspisen på en glödbädd och stektes sakta medans tidningspappret sakta förkolnade. Enligt honom en fantastisk anrättning som han tyvärr inte kunde laga då han saknade järnspisen.

Jag minns när jag jobbade på Arkitektkopia och hade blivit förflyttad till filialen på Rosenlundsgatan våren 2003. Jag var sista knuten på repet och fick stå i butiken och ta hand om diverse kunder och lösa deras problem. På mina lunchraster scannade jag områdets lunchutbud.

Mitt favoritställe blev ganska snabbt kvarterskrogen Glada Stinsen på Rosenlundsgatan 23. Med sin rustika och genuina inredning och vällagad husmanskost med dragning tillt det centraleuropesika blev Glada Stinsen dagens höjdpunkt för mig. Jag minns fortfarande deras skomakarlåda som en av de absolut bästa jag ätit.

Jag blev uppsagd från Arkitektkopia under sommaren 2003 och var förmodligen den enda som skrek ”yippi!” när jag kom ut ur fikarummet efter mitt ”tråkiga” besked. Jag var fri, äntligen. Åren går och jag har inte varit och besökt Glada Stinsen på länge. Efter ett tandläkarbesök i dag så gick jag förbi och tänkte som så att nu är det dags. Jag uppskattar när saker inte förändras och så är det med Glada Stinsen. Det är samma ägare som har sitt ursprung från Kroatsien och de lagar samma GI-mat som förr och de har samma jargong dem i mellan och madam Zdravka styr med järnhand. Skönt allt är som vanligt. Det känns som om jag var här i går och det är bara positivt menat. På menyn i dag valde jag pannbiff, denna delikatess. Inga konstigheter med korslagda sparrisar utan rustikt, enkelt och grymt gott. jag måste gå hit igen. Jag sköljde ner den med en Staropramen Granat som passade som handen i handsken till pannbiff. Om du vill kolla in deras meny så klicka här.

Jag har fått flera påpekningar om min okunnighet. Härom dagen så berättade jag om att jag plockat fram en flaska porteröl som heter Svart som Slottskällans bryggeri bryggde någon gång i mitten av 2000-talet som jag sparat i så där sju år. Den smakade fantastisk och jag önskade att Slottskälla skulle börja brygga den igen. Nu är det så att de redan har börjat brygga den och den finns tydligen redan nu ute på lokal. Jag ska genast ut och leta reda på ett ställe som serverar denna fantastiska öl.

Så var det dags igen. Det regnade och jag var på tok för tunt klädd. Jag lever i en illusion att våren ska vara varm och solig men det regnade och var kylslaget. Jag beslöt mig för att botanisera i frysen och laga något gott och värmande. Efter att ha hittat ett stycke kött i frysen beslöt jag mig för att laga biff bourgogne och till det dricka Bondens folköl villket med sina tydliga citrustoner vara en hitt. Den kan naturligtvis inte konkurera med Perlenbacher vad det gäller priset. 20.90 fick jag punga ut med för en flaska hos Cajsa Warg på S:t Eriksplan. Men det var det värt för här är det fråga om hantverk i liten skala från det lilla bryggeriet i Västerås även kallat Västerås bryggeri. Ölen är av typ ale med en klädsam blomighet. Gott!Biff bourgogne ala Jerry med bonden folköl från Västerås bryggeri. En bra kombo. Bon Apetit!

Just nu spelar jag Tangerine Dream. Jag hittade en nyutkommen samlingsbox med den tyska gruppen som i början av 70-talet experimenterade med moogar, akustiska och elektriska instrument . Kanske inte den mest lättillgängliga musiken men jag bejakar mina introverta sidor en sådan här regnig dag.