Vips blir det oktober. Och med oktober månad ett gäng nya viner på Systembolaget. Det är inga dagssländor utan ska få finnas kvar under minst ett år. Några av mina favoriter är Mâcon-Villages Chardonnay 2008 (2295) för 73 kronor. Det är ett fynd för pengarna. Fräscht fruktigt med aningen smörigt drag. Rund, god smak. Bland rödvinerna blir det Crozes-Hermitage 2007 (2223) från Dom. des Entrefaux för 179 kronor och så den behärskade fruktexplosionen McManis Petite Sirah 2008 (6520) från USA för 99 kronor.

Jag kommer nog inte att köpa likören Smörkola (646) för 114 kronor även om den var snuskigt god.  Och jag kommer definitivt inte att köpa Frisante Sangria (2401) som smakade pepparkakssmet och rakvatten.

Vin smakar inte riktigt likadant högt uppe i luften under en långflygning som nere på marken. Igår var jag på en provning av SAS viner, som väljs ut av Oz Clarke, den brittiske vingurun. Och det var Oz som höll i provningen. Vi gjorde en s k “dry flight”; dvs vi satt i ett flygplan som stod på marken. En mycket underhållande provning med en person som vet hur man talar inför en grupp. Så har han också ett förflutet som skådis.

Viner som dricks på hög höjd smakar mindre framför allt pga att luften är så torr i kabinen. Därför söker man efter viner med så mycket frukt och friskhet som möjligt, berättade Oz Clarke.  Ingen eller liten fatlagring. Vi testade bl a de viner som kommer att serveras i business class på långflygningar:

Vitt:

Durvillea Sauvignon Blanc 2008 från Nya Zeeland

La Biondina Colombard Sauvignon 2008 från Australien

Chablis Champs Royaux 2007 från Frankrike

Tim Adams Semillon 2007 från Australien (Här manade oss Oz Clarke: “If you ever meet Tim Adams, don´t shake hands with him, ni kommer att ha ont flera veckor efter.” Faktum är att jag träffade Tim Adams för några veckor sedan och mycket riktigt hade han ett handslag som öveträffar det mesta. En kraftkarl, inte tu tal om annat.)  

På rödvinssidan:

Evohé Garnacha 2008, Spanien

Durvillea Pinot Noir 2009, Nya Zeeland

Terra Barossa Shiraz 2006, Australien

Falernia Reserve Carmenere 2006, Chile 

Alla viner i olika stilar. Om jag tvingades välja på hög höjd, skulle jag nog ta La Biondina och Evohé. Eller champagnen 2000 Henriot, som också serveras ombord. Oz Clarke: “Remember, you can drink champagne with all types of food”.

Oj, tänkte jag, när jag var hos tandläkaren häromdagen. Ett nytt boxvin, som jag har missat. Men när jag tittade lite närmare på lådan som stod där på bänken, såg jag att det var Flux fluorskölj som tappats på box. Jag blev lättad.

Var så god och skölj

Varje år försöker jag gissa vad Blossa ska dra till med för ny smak på sin specialglögg. Och jag har hittills inte träffat rätt. I år var jag spiksäker på saffran eftersom det var snack om bl a lussebullar i förhandsreklamen. Men det blev clementin. Och det låter ju gott.

September och en del nya viner på Systembolaget. Jag gillar den totalt torra, krispiga, spritsiga och sursyrliga Maskuribai 2008 från Baskien. Ett skaldjursvin, inte tu tal om annat. 99 kronor. Jag kan också tänka mig den rena, väl avvägda Sancerre 2008 från producent André Dezat för 139 kronor.

Vad det gäller rött blir det nog italienskt för min del: Sondraia 2006 från Bolgheri, 295 kronor. Maffigt och uttrycksfullt. Och Barbera d´Alba Campolive 2006 från Paitin. Ett fullmatat vin med koncentration och balans. 189 kronor.  Mission Estate Syrah 2008 (94012) från Nya Zeeland är en lysande stjärna för 97 kronor. Mörka, mogna bär med pepprig ton och sandelträ.

Jag var på prisutdelningen av Polarpriset igår. Detta serverades i dryckesväg: Först konserthuset. Där bjöds det på bubbel à la Henkell Brut Vintage. En torrare och trevligare bekantskap än Henkell Trocken, som jag verkligen inte håller högt.
Sedan middag på Grand Hôtel. Som aperitif vankades det Pannier Brut Tradition. Lite jordig och saknar den där rena elegansen, som jag tycker en champagne ska ha. Till förrätten, en variation på kräftor, var det Aalborg Jubileum och Jever Pilsener. Mitt i prick. Till varmrätten kalv, hälldes det upp Masi Campofiorin 2006 i glasen. Mycket bra med fin, tät frukt och balanserade syror. Ett säkert och utmärkt val.
Och så den mest udda drycken: Till pannacottan med kanel- och plommonkompott serverades Umeshu. Japanskt plommonvin eller egentligen likör – det smakade mandelmassa, plommon och var gott syrligt, inte särskilt starkt. Spännande och djärvt att välja som final.